Pappa lever ju inte längre...

Jag drömde om min pappa i natt. Av någon anledning bodde han i en lägenhet någonstans. Han var sjuk och ringde och sa att han inte kunde träffa oss. Jag blev ledsen för jag ville verkligen träffa honom. Jag ville så gärna att han skulle få träffa Lovisa... han hade ju knappt träffat henne. Och jag visste att han skulle avguda henne.

Det gjorde så ont när jag tänkte på pappa, och jag undrade varför det gjorde så ont i hjärata. Kände han sig ensam? Hur såg hans lägenhet ut, var den stökig? Hade pappa problem? Ja, det gjorde verkligen ont i mig. Men så tänkte jag att jag ska ju vara glad att han lever... Men så kom jag på... pappa lever ju inte längre, han är ju död. Och jag kände en sån otrolig sorg...

Ja tänk...man tror att mamma och pappa kommer att leva för alltid, att de alltid kommer att finnas där tills den dagen man själv dör. Men så är det ju inte tyvärr. Å nog är det så att man är aldrig nog förberedd på den dagen.

Jag visste att min far var döende, men jag trodde, eller ville, att det skulle vara längre kvar tills dagen han skulle dö. Men man är nog aldrig nog förberedd när någon nära dör. Jag var ofta med min pappa när jag var liten å var nog lite av pappas lilla flicka. Men åren går...

Så här efteråt kan jag sitta här och ångra att jag inte ägnade mig mer tid till pappa. Det är så mycket jag skulle vilja pratat med honom om och nu så är det försent...

Den 3 maj 2008 kl. 11.27, dog min pappa lite oväntat efter sviterna av en långt gången lungcancer. Även om vi visste att han inom en snar framtid skulle dö av sin lungcancer så var det hjärtat som till slut sa ifrån och gjorde att han plötsligt dog. Pappa blev bara 68 år och saknaden efter honom är stor. Å jag kommer aldrig att sluta att sakna honom...

Det kan verka lite fånigt att sägsa men ta hand om era kära... för man vet aldrig när det är sista gången man ses...

Vad som än händer och sker så kommer jag alltid att vara en dotter och min pappas lilla flicka... En kväll när jag såg en stjärna som föll så önskade jag att pappa skulle få leva för alltid...




Klockan var 13.20

Jag tar en berättelse till när jag ändå är i farten... Den är lite längre... så ni kanske somnar innan ni läst färdigt...haha.


Utdrag från min "drömbok". Söndagen den 21 april 1991.

"Gick och la mig en sväng medans ungarna såg på Krambjörnarna på video. Var sådär konstigt trött. När jag lagt mig kände jag hur det hettade och bubblade i hela kroppen, hade en konstig känsla... Jag tänkte hela tiden att jag ville ut och sväva. Så kände jag hur jag lyftes upp ur min fysiska kropp, där kändes lite suddigt. Allting var verkligen rörigt och snurrigt så jag vet inte riktigt i vilken ordning allting hände. Jag lyfte i alla fall och försökte att flyga ut genom fönstret men det tog stopp och det kändes som om halva fingertopparna halvt kom igenom. Jag kämpade ett tag men drogs tillbaka i kroppen igen, men jag jag tänkte att jag försöker igen.

Men den här gången var det svårare att lämna kroppen och jag strävade och det kändes oerhört smärtsamt att försöka. Jag vältrade mig åt höger, men då kändes det som om nåt tog tag runt min hals och drog i mig. Jag blev rädd för ett ögonblick och strävade på att "komma loss" och till slut gick det.

Jag flög mot fönstret och upplevde en ljudlös smäll. Försökte igen att komma igenom fönstret, men kommer bara igenom med halva armarna. Även denna gång så känns det som om något håller i mig och drar i mig, även fast jag inte känner direkt några händer som höll i mig. Men in drogs jag och tillbaka till kroppen igen...shit! Jag vill ut, jag vill ut igen...

Jag försöker igen och vältrar mig åt höger och känner hur jag flyger upp mot dörrposten och slår ljudlöst i ryggen, och jag tror att det gjorde ont. Aj!

Jag flyger direkt ner till vardagsrummet och tittar på vad klockan är. Jag vill ha lite bevis om det här händer på riktigt. Lägenheten verkar lite annolunda, och videon och Tv:n står vid andra väggen än vad de gör på riktigt. I alla fall jag tittar på klockan . Men allt är suddigt så jag måste landa på golvet för att se vad klockan visar. Den visar 13.20. Det känns som om jag håller på och vaknar och jag hör ungarna i bakgrunden. Jag tittar åter mot klockan och då såg lägenheten ut som den skulle. Videon och Tv:n stod på rätt plats vid rätt vägg.

En lite skillnad var att min gamla katt Sassa, hon är död sen länge,  låg lugnt och sov på Tv.n. Jag blev lite förvirrad och undrade vad hon gjorde där. Känner att jag håller på att vakna men försöker att hplla mig kvar i tillsåndet. Men det blir för jobbigt så jag bestämmer mig för att vakna.

När jag vaknar känns kroppen tung och hettande. Jag ropar direkt på en av mina söner och frågar vad klockan är och han svarar 13.32... skumt...12 minuter skillnad från när jag hade tittat på klockan när jag var ute och flög."


Ja, kanske var klockan en tillfällighet tycker ni, men det var inte enda gången som det hände, liksom andra små detaljer som skett när jag har varit ute på mina så kallade flygturer. Å varför kan man styra sitt medvetande under tillståndet? Hur kommer det att jag såg min gamla katt, Sassa. Jag kan själv bestämma vart jag vill flyga. Jag har själv massor av funderingar och frågor... 

Återkommer med lite mera fakta om UKU inom några dagar så att ni kan läsa om det i fall ni är intresserade.


                  


Flygtur...

Det jag kan tycka är lite häftigt med UKU, är att man kan liksom styra sina tankar och händelser. Allt ser oftast ut som det gör omkring. Man kan själv bestämma vad man vill göra... ja så är det en underbar frihetskänsla att kunna flyga. Sen så är det ju skönt att kunna lämna kvasten hemma då och då...haha.

Utdrag från min "drömbok". Lördagen den 5 november 1994

"Nu var det dags igen...äntligen. Min man skulle iväg å jobba på en båt så jag skutsade honom till båten i morse. Eftesom det blev lite sent i går kväll så rusade jag upp i sängen för att sova. Då började jag att drömma lite konstigt. Jag hamnade i förlamningstillstånd hela tiden. Drömde att min man kom hem igen innan båten skulle fara. Men jag visste att jag drömde för jag bad min man att han skulle skaka om mig så att jag skulle vakna och komma ur förlamningstillståndet. Och han skakade mig och jag vaknade (han var förstås inte där). Jag somnar om, blir förlamad och försöker att väcka mig själv flera gånger. Till slut så tänker jag att jag försöker väl att gå ur min kropp.

Jag börjar rulla mig ur sängen för att direkt flyga upp i taket. Jag blev alldeles lycklig och svävade direkt ner för trappan och njöt verkligen av att jag svävade, att jag kunde flyga. Det kändes som att jag hade full kontroll. Jag tänkte att jag skulle flyga ut genom fönstret i vardagsrummet, men nånting tog tag i mina ben och drog tillbaka mig till hallen. Då kom jag på att jag ville titta mig i spegeln och se om jag såg mig själv och det gjorde jag. Jag såg mig själv men ändå inte. Jag var mer osynlig, men med synliga konturer av mig.

Men jag ville verkligen ut och svävade mot dörren och försökte flyga genom den, men det gick inte. Så jag tänkta att då får jag väl låsa upp och öppna dörren själv. Sagt och gjort! Jag flög ut och det kändes helt fantastiskt. Jag var i extas. Jag kände att jag bara ville upp, upp, och upp flög jag och kände mig obeskrivligt lycklig. Jag kände hur jag kom högre och högre upp och jag kände mig helt tillfredsställd och det vibrerade i hela kroppen.

Så vaknade jag upp i min säng och kände mig helt omtumlad"

                                          


ut ur kroppen-upplevelse

För länge sen när jag var runt 15-16 år så hände det ofta, när jag sov, eller när jag var på väg att vakna, att jag hamnade i ett slags förlamningstillsånd. Jag kunde inte riktigt vakna.

Det känns som man är vaken men inte kan röra sig, helskumt och vansinnigt obehagligt. Oftast så upplever jag att det finns någon i ens närhet, men man kan inte riktigt se vem det är. Man försöker och kämpar febrilt för att vakna och till slut så vaknar man helt uttröttad.

Det här hände ofta och till slut så blev jag nästan rädd för att somna... Detta kom och gick och jag undrade förstås vad det var som hände med mig. Ja, ja jag har alltid varit lite nervig och konstig så jag lät analysen över det hela bero...haha.

Men så av en händelse så fick jag en bok i mina händer. En gammal lärare till mig, Agneta Uppman, hade kommit ut med en bok som heter "ut ur kroppen-upplevelser". Att jag köpte boken var mer för att jag visste vem Agneta var. Och av en händelse hade jag ovetande köpt en bok som handlade om just det jag varit med om, ut ur kroppen-upplevelser, UKU. Liiiiite lustigt tycker jag.

Jag blev ju förstås vaaaaansinnigt intresserad. Hon beskrev det jag hade upplevt så länge... Det här var en del av svaret på mina "drömmar". Det fanns flera som jag, jag var inte en alien... eller?

I och med boken så lärde jag mig hur man kunde hantera dess förlamningstillstånd, och vips så vände något, skrämmande negativt till ett underbart positivt. Jag lärde mig hur man skulle slappna av och liksom vältra sig ur kroppen, typ vrida sig åt sidan. Kändes som om man skulle ramla ur sängen men istället flyger man upp i taken. Ja, så var/är det för mig i alla fall.

Ja nu blev det lite mycket på en gång att läsa. Tänker skriva och berätta lite om mina UKU:er framöver. Har allt nedskrivet i min så kallade "drömbok". Hoppas att ni tycker att det är lite intressant.


Drömtolkning...

Jag har börjat läsa en bok som verkar jättebra... Ja som ni förstår av överskriften så handlar den om drömmar och hur man kan tolka dem. Drömmarna påverkar verkligen livet...vilket man vill eller ej. Ibland när man drömmer något hemskt så kan man gå och tänka på det i flera dagar. Jag tror att om man försöker att tolka eller förstå sina drömmar så lär man sig mera om sig själv... om man vill det förstås.

Jag är nyfiken på allt, och jag har alltid försökt att tyda mina drömmar så gott det går. Och det är otroligt vad det undermedvetna talar till oss utan att vi lyssnar. Jag har många gånger fått hjälp av mina drömmar. Svar på frågor och lösningar på problem som jag haft. Men jag vill inte påstå att jag är en sanndrömmare, å det är nog tur tycker jag. 



Däremot så har jag varit med om UKU, ut ur kroppenupplevelser, speciellt när jag var yngre. Och det var helt underbart när man väl hade lärt sig att hantera det. Mer om det en annan gång. Det är så mycket jag vill skriva om, men jag hinner inte ens hälften. Men det kommer lite då och då.

Nej nu ska jag återgå till min fina bok och min lilla dotter som springer omkring och busar.

 


I fullmånens sken...

Det har precis varit fullmåne, (den 26 juli). Fullmånen i julimånad kallas för örtmåne, å med det menas att det nu är det tid att plocka och samla in örter... Fullmånen har alltid ansetts ha övernaturliga egenskaper. Månen har hyllats och fruktats. Den har ingett respekt. Det är även känt att varulvar förvandlas under fullmånen. Yyyyyl... 

Det finns många myter om månen, som:

Att det föds flera barn vid fullmåne...
Många klagar exempelvis på sömnstörningar vid fullmåne...
Kvinnors menscykel följer månfaserna...
Flera brott begås...
Att eftersom vi människor består av 70% vatten blir vi påverkade, liksom ebb och flod...

Men detta är bara myter och inte alls vetenskapligt bevisat.

Vad som än gäller, vad forskningen än säger, eller vad än folk tycker... Så visst är det en magisk känsla när det är fullmåne...? Kan inte låta bli att gå ut på min baksida och inandas fullmånens sken...eller fullmånens strålar. Detta är ett bra tillfälle för att utföra magi. Gärna kärleksmagi. Ladda kristaller eller skyddsamuletter. Tända ljus, rökelse och tänka positiva tankar. Fullmånen är månfasernas fulländning och det är dags att fullfölja sina projekt. Gör klart det du påbörjat!



Spökligt...

Har nu varit på en liten semester, men idag åker vi hem...äntligen. Längtar verkligen hem till min säng å faktiskt efter Kleo, vår katt. Väl hemma kommer uppdateringen bli lite bättre, då jag har massor att skriva om.
Det närmaste "övernaturliga" jag varit med om var att besöka spökhotellet Gasten på Liseberg.... haha. Det var mörkt och inte speciellt läskigt. Det som var mest skrämmande var en tjej som skrek hela tiden så fort ett maskeradmålat sk. spöket tittade fram. Tror hon spräckte en av mina trumhinnor....

Efter det tog vi en ölpaus  på krogen Gasten... Där spökade det...iiiii. Lampor slocknade och bordet snurrade av sig själv...hu då. Ja, ja... min dotter trodde att det var ett riktigt spöke som snurrade på bordet och blev riktigt irriterad på spöket.

Det är lite intressant det där med spöken tycker jag... Har en vän som bott i ett hus där det spökar. Måste prata lite mera med henne om det...



Fullmåne...

Om ni tittar upp mot himlen så ser ni att det är på väg att bli fullmåne... Är på semester nu men återkommer om lite fullmånemagi om några dagar...


Knäkt i svärd - Fighter

Min dotter ville dra ett kort ur min lek och då blev det knäkt i svärd, eller riddare i svärd.

Svärdkorten står oftast för något negativt man har omkring sig. Det kan vara både tankar eller människor. Kortet kan också stå för skvaller av den dåliga sorten, irritation, bråk, illvilja och kamp för rättvisan. Intriger.

Men det står även för mod och rättvisa. Man tycker inte om orättvisor och slåss gärna, även kommunikativt, för orättvisor. Man står för vem man är eller vad man tycker fast man möter motstånd. Att stå för den man är brukar belöna sig och det med framgång.

Man är tävlingsinriktad, intellegent och snabbtänkt. Kanske ibland lite för snabbtänkt med sin vassa tunga. Talar först och tänker sen... Man bör not tagga ner lite och tänka på hur man talar eller beter sig mot andra människor. Alla är vi olika och tänker olika. Man bör nog balansera sitt temperament.

Ingenting ont som inte har något gott med sig. Efter jobbiga perioder eller intriger blir man oftast starkare och har mognat en bit på vägen. Man lär så länge man lever...




Judgement - Yttersta Domen

Efter en stressad helg med kalas, släktingar och annat oknytt så drog jag ett kort för lite råd och riktning. Då fick jag Judgement - Den yttersa domen...

Intressant...
Nu är tiden inne för förändringar. Man måste tänka över sitt liv, vart man har kommit, vad man har åstadkommit. Kortet visar på ett uppvaknande, äntligen kan man se klart på saker och ting. Man blir klar med sig själv eller olika situationer och kan "låta domen falla" över hur man vill gå vidare framöver. Man vet vem man är och vad man har, oavsett vad som händer runtomkring en. Familjen spelar en stor roll här, man vet var man har varandra och sätter sin tillit till sina närmaste, vet vilka man kan lita på och vilka som är ens verkliga vänner

Det gäller att sluta fred med sig själv. Att bestämma sig hur man egentligen vill ha det framöver eller i framtiden. Jag har gjort så gott jag kunnat. Jag har försökt att inte döma någon, eller att jämföra mig med andra. Jag har lärt mycket av mina misstag och det är därför jag står där jag står idag. Visst upplever jag några mörka stunder då och då. Men jag lever och har ett underbart liv omkring mig. Det gäller bara att se och uppleva det.

Jag försöker att ha så vackra och positiva tankar som möjligt för att frigöra hjärnan från inre stress. Allt har sin förklaring även om man måste gräva djupt eller gå långt bak i tiden. Det gäller att försöka att förstå, även om det kan vara svårt ibland. Man är ju bara människa. Men det gäller att fösöka visa medkänsla, låta fördommarna falla, visa tolerans och att kunna förlåta.

Karmalagen...

Som du sår får du skörda och jag har sått många vackra blommor i min trädgård.... Hur ser din trädgård ut?




Ängel på besök...

"Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det".  

Hebreérbrevet 13:2



Vita rosor...

I går kväll hade vi ett par vänner här och hälsade på. Vi hade en lagom mysig grillkväll. Med sig hade de en bukett vita rosor. Vita, magiska och svagt doftande rosor. Jag älskar rosor å vad de inte visste var att jag länge, väldigt länge, har gått och tänkt att köpa just vita rosor. Jag hade tänkt att använda dem till ett avslappnande bad. Men jag har liksom inte hunnit göra det, eller orkat. Men i alla fall, nu står dem där i vårat kök.

Enligt grekisk mytologi skapades rosen av Adonis kärlek till Afrodite och som vid sin död ska ha förvandlats till en röd ros. Därför förknippar man den röda rosen med erotisk kärlek... Tidigt kom även rosen att förknippas med jungfru Maria som ofta avbildas i en rosengård eller med en ros i handen. Rosor har haft en tydlig symbolisk betydelse sen länge. Vita rosor symboliserar att givaren tror på mottagarens renhet.  

Rosors symbolik:
Det sägs att Röda rosor är en symbol för kärlek.
Gula rosor symboliserar vänskap men kan även användas vid begravningar.
Vita rosor symboliserar Renhet.
Oranga rosor symboliserar att du är stolt över någon.
Svarta rosor symboliseras ofta för dåligt omen.
Blåa Rosor symboliserar Hopp.

I morgon ska jag försöka att göra mitt egna lilla renings/avslappningsbad - bra för själen. Alltså inte det att jag blir ren med tvål och vatten utan jag blir ren inombords. Ja det där lät väl lite flummigt... I alla fall. Mycket vatten i badkaret. Strö några vita rosenblad över vattnet. Lite vit salvia (renande effekt) och min bergskristall, (som har renande egenskaper). Ett tänt ljus och ett glas vin, (enbart för njutningen). Men allt detta beror på om jag får tid eller hinner. Med en liten aktiv 3-åring svissande omkring benen så slutar det väl med att det bara blir en snabb dusch och ett glas vin....haha. Vi få väl se hur det blir....


  




Mitt pentagram...

Nej....det är ingen Davidstjärna.... Det är ett pentagram jag bär runt halsen... Många har nämligen kommit fram till mig och frågat om jag är judinna, men så är icke fallet.

Lite bakgrundsbeskrivning...


Davidstjärnan är en sexuddig stjärna, det vill säga ett hexagram som är format av två trianglar. Den är mest förknippad med judendomen men har använts i många kulturer sedan bronsåldern.
                                                                                                                                                   

 
Ett pentagram är igentligen en femuddig stjärna inskriven i en pentagon, det vill säga spetsarna är sammanbundna med fem streck.    

           
                                                                                                                            
                                                                                                

Ett pentakel är en femuddig stjärna omgiven av en cirkel. Den betraktas som en magisk symbol hos bland annat häxor, eller wicca.  Stjärnans spetsar symboliserar de fyra elementen, eld, vatten, jord och luft och  den femte spetsen är, anden/energi. Det är så här mitt pentagram ser ut. Pentagrtammet förekommer både med och utan ring runtom själva stjärnan. Ringen symbolisersr evigheten. Det är ett sånt pentagram som jag har runt halsen.
        
                                                                                                     

I alla fall .... så har jag har ett pentagram som jag har fixat själv. Letade överallt efter ett pentagram i guld..men icke sa nicke, det fanns inget. ok, jag får fixa det själv. Samlade ihop massor av guld som jag hade hemma, o ja, jag är en guld miljonär...haha. Fick hjälp av självaste Dénis Lindbohm att utforma mitt pentagram och vi hade en gedigen mejlkontakt om det hela. I alla fall så gick jag ner till "guldaffären" å frågade om de kunde fixa ett Pentagram? Självklart...inga problem.

Äntligen hade jag fått mitt pentagram... mitt alldeles eget pentagram. Vid fullmåne "jordade" jag pentagrammet från alla energier så att det bara skulle passa mig. Å från den dagen jag satte mitt pentagram runt halsen så har jag aldrig tagit av mig det. Det här är kanske en av de allra vanligaste symbolerna man träffar på i samband med häxkonst, magi och wicca. Många har det som smycke ungefär som de kristna bär ett kors i en hals.

                                                                                             

Varför har man då ett pentagram...? Pentagrammet ger dig skydd mot onda makter, negativ energi. Jag har alltid känt ett visst lugn runt mitt pentagram. Jag har även gjort ett till min äldsta dotter och när hon är redo att använda det så...

Var och en har sin tro... jag tror på karma. Allt du gör får du tredubbelt tillbaka. Som du sår får du skörda.... Hur har du skördat?


Den första vampyren...

Några tankar...

Nu i dessa Twilight tider går det mycket diskussioner om vampyrer. Jag själv har alltid älskat vampyrer sen jag föddes tror jag...haha. Jag har nog sett de flesta vampyrfilmerna av de som finns. Å några av favoriterna är Blade, En vampyrs bekännelse, The queen of damned, Bram Stokers Dracula, Van Helsing och fårstås Twiligthfilmerna. Nu är ju de största diskussionerna om man står på Edward eller Jacobs sida i Twilightfilmerna, vilket jag inte intresserar mig speciellt mycket för.

Men vem var den första vampyren igentligen? Kan tänkas att man först och främst då tänker på Nosferatu (1922), som  är en milstolpe när det gäller skräckfilmer. Och den är riktigt läskig på sitt svart/vita, stumma vis. Men jag tänker längre än så. Längre än Vlad III Dracula, en furste i Rumäninen, som är förebild i Bram Stokers bok om Dracula. Nu finns det inga bevis på att Vlad var en blodtörstande galning. Men det sägs att han i folkmun kallades för ”Dracul”, det vill säga Djävulen på grund av sina otaliga grymheter. Nej, jag vill gå längre än då...ända tills tidernas begynnelse. Till den tiden innan Adam träffade Eva.

Jag tänker på Lilith. Och enligt den judiska skapelseteorin så var Lilith Adams första fru. Hon skapades tillsammans med honom och därför blev hon lika stark som honom. Hon hävdade att hon var jämställd med honom - en man! Hon vägrade att vara underst vid samlag och överhuvudtaget så vägrade hon vara underställd honom. Hon blev förståss utslängd från paradiset. Det sägs ibland att Lillith var en vampyr och kallades för vampyrernas Drottning. Mer om detta finns att läsa på http://paranormal.se/topic/religion/lilith.html.

Jag har alltid sett upp till Lilith då hon står för så mycket som jag är men inte vågar visa... Lilith var kvinnan som inte männen kunde tämja och på grund av det så blev hon bestraffad. Lilith kanske var bland de första feministerna som fick spela den blodsugande demonens roll men hon var definitivt inte den sista.



 

9 svärd - Självförnekelse...

Allt känns mörkt och hopplöst. Ingen förstår mig och mitt inre. Sömnlösa nätter. Jag är fången i min egen rädsla och ingen märker det. Det gör ont... Tankar, tankar, tankar. Nånting måste få ett slut, innan det brakar loss fullständigt. Ofta kan det finnas personer runtomkring som skadar dig. Det kan vara medvetet men även omedvetet. Man är besviken. Minsta lilla ord eller kritik och du hamnar i ett depressivt tillstånd. Nu måste man försöka att komma ur sitt eget fängelse och sätta ner foten och visa att man inte är ett offer. Du behöver jobba med självkänslan. Det är viktigt att gråta ut och visa hur man känner. Visa att du finns och att dina känslor också räknas. Förneka dig inte själv. Man måste försöka att se det goda man har omkring sig i livet och sortera bort det som man inte behöver eller sårar.

"Livet är för kort för att slarvas bort. Älska de människor som behandlar dig väl, välj bort de som inte gör det. Tro på att det alltid finns en orsak till allt som sker. Om du får en chans till, så grip tag i den med båda händerna. Om det ändrar ditt liv så låt det ske! Ingen har sagt att livet ska vara lätt!"

Efter regn kommer solsken...

    
       


6 Svärd - Att börja se framåt...


Att man faktiskt börjar se framåt efter en jobbig tid, och att man börjar att slappna av och ser saker och ting på ett mer rationellt sätt. Man får mera förståelse och lyssnar på andra. Man kanske behöver lite semester efter den jobbiga tiden man haft och planerar för en liten resa. En resa behöver dock inte enbart vara en fysisk resa utan även en inre resa. Det viktiga är att man är på väg åt rätt håll och att man börjar finna harmonin omkring sig igen. Att man lyfter på blicken och ser allt bra vi har omkring oss... Att samla kraft i fall att mera orosmoln skulle dyka upp. 

Kortet är taget & redigerat av min kära dotter Kristina

 


Tarot...


Jag har hållit på med tarotkort i 20 år. Jag har gått några kurser så att jag har lärt mig grunderna, men annars har jag lärt mig själv och det går lika bra. Det som kanske är charmen med att gå kurser är att man där får träffa likasinnade. Jag har spått många i mina dar och har varit med om många intressanta tolkningar.

Tänkte i alla fall för min egen del, och kanske för någon annans oxå, tolka ett kort lite då och då. Detta blir min tolkning... Men det blir absolut ingen lång och analytisk tolkning utan mera kort och koncist. Jag har många tarotlekar men min "riktiga" som jag spår bäst med är Arcus Arcanum Tarot. Den är gammal och börjar bli lite sliten. Men den är vacker och trogen.                                                              


Hasta Kvasta...

Vi har gjort en kvast. Det började med att min lilla dotter hade hittat en pinne på sitt dagis som hon absolut måste ta hem. Väl hemma så ville hon inte släppa pinnen. När jag sen såg att hon satt på den och försökte flyga med pinnen så insåg jag ju vad det var. 

Vi tog våra stövlar på och gick upp i skogen bakom vårat hus för att leta upp lite björkris. Vi letade på marken och hittade till slut ris så det räckte. Min dotter var överlycklig. Dels för att vi skulle göra en kvast, men mest för att vi var ute i skogen och gick. Vi passade på och njuta ordentligt. Vi tittade försiktigt omkring oss om det fanns några troll eller älvor, men det låg nog och sov eller nåt..haha. 

Väl hemma sorterade vi riset och band fast det på pinnen. Medan jag lindade snöret runt riset/pinnen passade jag ju på att läsa en formel. "Med mitt hjärta och med min själ binder jag detta snöre med kärlek och värme. Jord,eld vatten och luft. Låt den bringa skydd i mitt hus och rena alla negativa sinnen och stämningar - Låt ske". När snöret och riset satt på plats så ville vi ju smycka vår lilla nykomling. vi gick in och hämtade några pärlor och trädde på ett snöre och satte det på kvasten.




Tada...våran kvast var färdig. Min dotter älskade kvasten direkt och ville ha den. Hon satte sig på den och sa: Hasta! Kvasta! (Ja, vi har Trolltider hemma på dvd). Hon försökte igen: Hasta! Kvasta!  Men ingenting hände förståss. Hon tittade på mig och sa: Mamma, det går inte...du måste hjälpa mig. Ja, vad säger man då. Hon tror ju verkligen att det går att flyga på kvastar... jag menar,  hon tror ju på tomten oxå.

Men som en god mor låter jag henne få leva med sin tro tills hon själv blir medveten om annat. Så jag säger att hon får träna lite till...
 

 


Och i taket lyser stjärnorna...


Döden är något som drabbar oss alla. På samma gång som jag fascinieras av döden så är jag livrädd för den. Såg precis på en film som handlade om en mamma som fick cancer och dog. Egentligen var det en slags "tonårsfilm" som jag hyrde till min dotter men då hon vägrade att titta på den fick jag väl titta på den själv då.

Min pappa dog för drygt 2 år sen och det var en tung tid och självklart så blir man påmind om att dem vi har omkring oss inte kommer att leva för alltid. Min pappa fick cancer och jag trodde att det skulle ta tid innan han skulle lämna oss...men så blev det inte. Ett kort telefonsamtal från min mamma som förtvivlad berättade att hon nu hade blivit änka. Min mamma hade blivit änka och min goe pappa var död och borta för alltid. Jorden stannade för ett ögonblick, universum tjöt i ett par sekunder, sen blev allting tyst...

Det var så mycket mera jag skulle ha velat talat och frågat pappa om. Så till hösten så ska jag gå till ett medium för att se om jag får kontakt med honom. För som ni förstår så tror jag på ett liv efter döden.




Jag har fått ett trollkors/häxkors...

En fin avskedsgåva som jag fick för några månader sen när ett barn slutade på min avdelning, jag jobbar ju som förskolelärare för er som inte vet det. Jag blev otroligt glad över denna vackra gåva...

Trollkorset/häxkorset skyddar sin bärare mot olyckor, trolltyg, bjäror och ond magi och har sitt ursprung från medeltiden. En bjära (mjölkhare, trollhare, trollkatt) var i svensk folktro ett väsen som en häxa använde för att stjäla mjölk från grannarnas kor. 

Detta smycke är gjort i äkta järnsmide av en svartsmed som vi har har här i Haninge. Gå in å titta HÄÄÄR om ni är intresserad av smide. Man kan fortfarande känna doften av smedja när man har det runt halsen. Det känns faktiskt lite magiskt när jag har det på mig...haha. Dessutom så är järn och stål något som trollen inte alls tål och är det även korslagt så blir effekten ändå större. Jag har inget emot snälla troll men de som är onda....bort från mig. 

Men eftersom jag redan har en skyddsamueltt runt halsen har jag hängt trollkorset/häxkorset i min hall... Så kan man hoppas att all negativ energi försvinner både när man går ut eller kommer in till oss. Det skyddar dessutom både byggnader och djur,  å det kan ju vara bra för våran lilla katt.

Skyddsamuletten som jag har runt min hals är ett pentagram som jag själv har ordnat hos en guldsmed. Jag har inte gjort det själv men jag lämnade in mitt eget guld och bad om ett pentagram.


 

Trollkors/Häxkors 
 "Skyddsamulett med medeltida ursprung. Skyddande mot ond magi i allmänhet, (och i synnerhet bjäror)"


Hej och välkommen...

Hej och välkommen till min blogg. Den här bloggen kommer att handla om bla vardagens magi. Om drömmar, känningar, intution och kraften vi har inom oss. Saker och ting händer omkring oss och vi märker ingenting. Om du inte är intressearad av new age, eller andlighet så är detta ingen blogg för dig. Jag påstår inte att jag är en expert, utan jag utgår utifrån mitt eget liv, mina intressen och erfarenheter. Jag praktiserar tarotkort, astrologi och wicca. Just nu håller jag på att gå en "Magi och häxkurs" för att utveckla ytterligare sidor utav mig själv. Det här är bara en början...

Varje dag är fylld av magi. Bara vi stannar till och lyssnar och känner så talar livet till oss. Små mirakel händer hela tiden. Men oftast är vi allt för stressade för att hinna känna av vardagens små speciella ting. Jag har slutat att stressa och har märkt hur mycket fint och positivt vi har omkring oss. Om vi bara stannar till, bara för en liten stund...

Kortet är tagit av min kära dotter Kristina