Jag minns en kväll då jag var ute i min trädgård. Jag trodde jag var ensam tills jag kände hur något smög omkring mig. Jag stod helt orörlig och plötsligt var det som om tiden stod stilla. Jag såg ut i natten och märkte en skugga som svepte runtom mig, som en mörk smekande vind. Jag kände ett välbekant kyligt andetag.

Det var Hel som var där. Med sin stora svarta mantel så gjorde hon så att mörkret runt omkring, omfamnade mig. Men lika fort som hon kom, så försvann hon iväg. Jag förstod att hon ville titta till mig. För att se så att jag fortfarande stod upp, att jag levde. Jag log för mig själv, och vinkade försiktigt till henne. Hon kom då tillbaka och jag kände den underbara kylan som svepte igenom mig, min kropp. Den tog nästan andan ur mig.

Jag kände mig hedrad och trygg, och tackade för den svepningen...♥

Tack Hel för att du finns vid min sida, du mörkrets och avgrundens Gudinna, som kom in i mitt liv när jag behövde det som mest. Du kom och konfronterade mig med mitt mörker. Du provocerade, tröstade och stöttade mig. Vi umgicks flitigt en tid, och talade mycket om livets mysterier.

Hel tog ner mig till underjorden och lät mig betrakta gränsen till dödsriket. Och hon fick mig att känna dödens kalla ansikte. Hon fick mig att inse att det inte var där, i underjorden som jag hörde hemma. Hon såg till så att jag återvände upp till min egen värld, där jag mötte ljuset igen.

...

Numera finns hon bara som en skugga bakom mig, och ibland kan jag känna hennes kalla flyktiga smekningar på min arm. Så jag vet att hon finns där i skuggorna och väntar på mig...

Så var då julafton över...

Hoppas att ni haft en lika underbar och mysig julafton som jag fick. Egentligen så spelar det ingen roll hur eller var jag firar jul, bara jag har min underbara man och mina älskade barn omkring mig. Och det hade jag. Tack goda Gudinna för det. Man ska aldrig ta något för givet. Man ska vara glad för varenda kärleksfull stund som man får tillsammans med dem man tycker mycket om.

I år hade vi även min svärfar här, eller han brukar i och för sig vara här, men i år fick vi ha honom en stund för oss själva innan restan av nära och kära dök upp. Min kära mor kommer hit över nyår, så då får vi rå om henne också. Det ska bli mysigt.

Ja, julen hos oss har säkert varit som hos de flesta som firar jul. Vi hade en mysig julaftonsmorgon då våra döttrar fick börja dagen med sina först julklappar...innan tomten kom.

Sen så julstädade vi, slog in de sista klapparna, tittade på Kalle Anka kl. 15.00, fixade julbordet, åt så vi nästan sprack...som vanligt, att man aldrig lär sig... Sen var det bara att vänta på tomten. För vi hade visst varit snälla i år igen, för tomten kom till oss även i år...How! How!

Julaftonskvällen avslutades med en drink ute på altanen. Och när vi skålade och "drack jul" så lyste stjärnorna starkt ovanför oss på himlen. Bättre avslut på en lyckad dag kunde det knappast bli...

Här några bilder på hur julen var hos familjen Bencze/björn i år 2011.

 
Välkommen in i julstämningen...                                           Rudolf med röda mulen är här...
 

Sista julklappsinslagningen...                                                 Knäcken på plats...
 

I väntan på Kalle Anka...                                                           Julskinkan skärs upp...
 

Det här går finfint...                                                                      Familjen Bencze´s julbord...
 

Suddigt men julfint...                                                                  Hej tomtegubbar slå i glasen...
 

Så var det äntligen dags...                                                        TOMTEN KOMMER!!!
 

- Å vad jag har väntat på dig...                                                - Jo, tomten jag har varit snäll i år...
 

 - Visst har jag varit snäll mamma?                                          Då börjar tomten gräva i julklappssäcken...
 

- Jag kan hjälpa dig att dela ut julklapparna...                        Min vackra son med sin vackra flickvän...
        

Min andra vackra son...                                                              God fortsättning på julen...
 


Till sista vill jag tacka för alla fina julklappar som  jag fick.

Tack min underbara man för presentkortet jag fick.
Tack min underbara dotter för fina örhängen och det magiska "Gudinneljuset". Underbart!
Tack mina underbara söner för världens skönaste tofflor, (Äntligen! För vad jag har saknat tofflor)
Tack finaste svärdotter för den himmelska lyktan. Du vet att vi äääälskar lyktor. Å tack för godsakerna också...mums!
Tack kära svärfar för de fina jul-lyktorna de var så fina.
Tack familjen Björn för vin- och matkorgen. Den kommer att sitta fint framöver.

Tack alla ni för att ni finns i mitt liv. Vad vore jag utan er...

Och till sist...

Tack alla mina underbara vänner/läsare som följer min blogg. Vad vore min blogg utan er...

                                                                                                                                       ♥

Det här inlägget är egentligen till min kära mor och fina moster. Min kära mor har varken facebook eller mail som fungerar på hennes dator. Så då gör jag så här så att hon och moster kan gå in och titta i min blogg på bilderna i stället. Så här är bilderna från mormors begravning den 26 november 2011. Det är helt frivilligt att kika på korten, men de kanske är mest betydelsefulla för familjen. Men det kommer ett annat inlägg senare i kväll som visar hur jag firade julen med mina nära och kära.

Så hej Mamma och Eva. Hoppas att ni haft en bra juldag. Själv har vi bara slappat och tittat på tv...ganska så skönt. Ska väl ta och äta snart. Blir väl rester eller nåt. Här kommer bilderna från mormors begravning. Fina och stämningsfulla, eller hur. Mycke sorg, men även mycket gemenskap...

Till alla mina underbara läsare som kommer in hit till mig i dag och läser vill jag bara säga.

HA EN RIKTIGT GOD JUL MED MYCKE MYS OCH KÄRLEK... 

Ja det är mycket som händer nu i dagarna... i går var det vintersolståndet, de sista julklapparna ska köpas eller slås in, julskinkan ska grilljeras, tomtar ska ställas fram, granen ska kläs, knäcken ska kokas och jag vet inte allt. Men visst är det ett kärt besvär?

För sen så kommer det vi har väntat på i nästan ett helt år... julafton. Den magiska dagen då gemenskapen och kärleken ska flöda i vårt hem. Men lite magi måste vi ju hinna med, eller hur? Här är lite smått å gott som kan vara roligt att veta innan dagen kommer och är föbi. Det finns hur många traditioner som helst, beroende på var man bor, tror på, eller kommer ifrån. Vad man väljer att tro på är upp till var och en. Men kul är det med alla dessa jultraditioner. 

Förr i tiden, enligt gammal nordisk folktro, var julnatten fylld av magi och å annan hokus pokus. Men som lever kvar hos vissa fortfarande. Tack och lov för det. 

Bland annat så sägs det att djuren kan tala under den magiska natten mellan julafton och juldagen. Man undrar vad de månne säger till varandra? 

Och som ni säkert redan vet så måste ju gårdstomten få smaka utav den goda risgrynsgröten. Får han inte smaka på gröten så kan han bli svår att tas med under det kommande året. Det vill man inte riskera...eller hur? Så det är bara att ställa ut en tallrik med gröt, kanel och socker...

Så får vi inte glömma julguden Jolner (Oden). Under namnet Jolner är Oden känd som julens speciella gud,
och Jolners vilda jakt hördes ofta vid juletid. Kanske var det de döda förfäderna som kom ridande med Jolner för att besöka sina levande släktingar och äta av julmaten som lämnades framme under natten. Det säjs även att han ledde de hemlösa andarna som drog omkring i trakterna, och ett sätt att blidka honom var att blota.

Något annat som är vikigt är att sätta fram öl på bordet till änglarna. Ja, ni läser rätt, det ska vara öl till änglarna, och det kallas så enkelt som änglaöl. Det är egentligen våra förfäders andar som under julnatten återvänder för att titta till hur vi levande uppför oss.

Eftersom det inte anses så lämpligt att tala om de döda under julen så benämnde man dem som änglar i stället. Viktigt att veta är att ingen levande bör dricka av änglaölet om det blir något kvar. Det anses skadligt att dricka av samma öl som "änglarna" har druckit av. Hur som helst. Jag kommer helt klart att ställa fram öl till mina "änglar". Jag vet nog vilka som blir glada då...



                                                            


"Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga haft änglar på besök utan att veta om det". (Hebreérbrevet 13:2)



Julölet bryggdes i gamla tider i hemmet. Och då speciellt till jul. Det ansågs vara ärofyllt att få kunna servera ett välbryggt öl. I gamla tider sas det att man "drack jul". Julölet skulle vara mörkare och kraftfullare än det öl som dracks under andra tider om året. 

Sen så fanns ju önskeölen, en magisk brygd avsedd att drickas under speciella tillfällen som  till exempel under julnatten. Önskeölet var öl spetsat med olika örter som antogs äga magiska egenskaper. Och den som drack av ölet höll sig frisk och åtråvärd. Tål att provas på... Undrar vilka magiska örter som de använde?
 
Sen så är det ju det där att man ska stoppa en mandel i gröten Och den som får eller hittar mandeln som finns i gröten blir först gift. Jag minns att mina två bröder var livrädda för att de skulle få mandeln...haha.

Mandel som magisk egenskap: Den står för gudomlig ynnest. Dess hebreiska namn, Skeked, betyder "att hålla vakt", därför står den också för vaksamhet. Den symboliserar också ett lyckligt äktenskap.


                                                                         



Och när vi ändå pratar om mandeln så finns det ju en lek man kan göra med den, eller även andra nötter. Det är när man knäcker en nöt å det finns två nötter i en, tvillingnöt. Då tar man själv den ena nöten, och sen ger den andra nöten till brorsan, eller bästa kompisen, eller till vem man vill, och så äter man upp dem. Leken går ut på att nästa gång ni två träffas ska säga ordet filipin, och den som säger det först har vunnit denna lek och åker kanske på att städa toaletten, diska eller något annat riktigt kul.

Helst skall man låta ljusen brinna hela natten för att det inte ska ske något dödsfall. Håll koll på ljusen som brinner bara. Sen så skulle man ju sätta fram mat på borden i fall att våra dödas själar återvänder hem till oss och då måste det finnas mat till dem. Man trodde som sagt var att under julnatten återvände de dödas själar till sina hem, och det tror jag nog kan stämma... 

Det finns också vidskepelse som säger att man på olika sätt kan se sin tillkommande under just julaftonskvällen Bland annat om man tittar i två speglar, en bakom sig och en framför sig. Spegelmagi...

Och om du inte har annat att göra, eller om du bara måste få se din tilltänkta. Så ska du på julafton ta en brinnande sticka i handen, kanske en fackla kan behövas under denna vintertid. Sen ska du gå till en källa som rinner mot norr och lysa ner i vattnet. Och se där såsom i en vattenspegel...där är din tilltänkta. Lycka till! Vem har sagt att livet ska vara enkelt...haha. 

Och som alla vet ska man köpa en mistel och hänga upp i taket och sen pussas under den. Men enligt folktron har misteln helt andra magiska egenskaper. Förr i tiden, och då speciellt till jul hängdes misteln upp i dörrar för att hålla häxor, troll och annat ont borta. Häxfritt! Knappast... Så nej, det blir ingen mistel hos oss i år.

Men man kan välja järnek istället. Den står för beskydd och kanske passar bättre. Den håller även spöken borta, så om du inte vill träffa julens andar fixa lite järnek och juldekorera med.

Det blir inget av detta för mig, för jag tänker bjuda in både pappa och svärmor hit från andevälden under jul...

Sen så har vi ju Julottan, om någon tänker sig att fara på den. Tänk på att även de döda har sin egen julotta. Dem döda håller till i kyrkan mitt i natten. Och om du råkar komma för tidigt och de döda märker dig så är det bäst att du springer därifrån, annars kommer de efter dig och river dig i stycken. Så tänk på det innan ni beger er av till Julottan.

För min egen del blir det ingen Julotta, för själv ligger jag nog å sover som bäst vid denna tiden under den magiska julmorgon.



                                              
                                


Guden har återfötts och dagarna blir ljusare och ljusare. Ett nytt år stundar. Låt oss fylla det mkärlek till varandra... ♥

      
                                                                         "FROSTMÅNE - Gränsen mellan liv och en påhittat död"


                                                                                                                 


Nångång för länge sen var det någon som sa till mig att jag borde bli författare. Det har varit en hemlig dröm länge hos mig... 

Så för dem som inte vet det, så har jag faktiskt skrivit en bok och som kom ut nu i höstas. Ni kan inte ana vilken känsla det var. Och jag måste säga att jag är lite stolt över den. Om du är intresserad av att läsa mina berättelse så kan du gå in på länken Litenupplaga.se, HÄÄÄR, och klicka på beställa, så får du boken hemskickad till dig i din brevlåda. Praktiskt.

Den kanske inte är den värsta tjocka kioskvältaren, men ganska så charmig och personlig på sitt lilla vis. Den kostar bara 146 kronor + 19 kronor i frakt. Beställ den redan idag så bör du få den innan jul. Mycket kärlek till er som går in och beställer den. ♥

...

Detta är alltså en berättelse som kommit till på grund av ett år av helande från panikångesten som jag drabbades av för några år sen. Där jag i min rädsla och självförnekelse kom till den punkt i livet då jag var tvungen att rädda mig själv från en overklig, påhittad död. Detta är berättelsen om hur jag i mina mörka stunder kom i kontakt med Gudinnan och fann hennes tröst och stöd i livet.

Självklart har min underbara familj varit med och stöttat mig hela tiden. Men som ni förstår så har det inte alltid varit lätt för dem att kunna se och känna mina inre känslor, rädslor och tvångstankar som nästan tog över mitt liv. Självklart har jag också gått på samtalsterapi, och fått stöd av nära och kära.

Efter att ha blivit långtidssjukskriven på grund av panikattacker, och som sen kom att utvecklas till djup dödsångest, så var jag tvungen att ta reda på vad som egentligen hände inom mig. Det här är berättelsen om min resa från den inre död som drabbade mig, och sökandet efter att hitta tillbaka till livet igen. Man kan se det som en resa från mörker till ljus, där jag under en viss tid besökte underjorden. En poetisk skildring, där jag blandar min verklighet med symbolik. Där dikter och verser blandas med berättelser från min vardag. Där olika faser i mitt liv blivit till min egen levnadshistoria.

Mitt senaste år blev till en livsnödvändig resa för mig, och utan den hade jag inte stått här så stark som jag gör idag. Det här är mina tankar och ord, och det här har varit mitt sätt att överleva kampen inom mig. Kanske inte dessa rader passar alla, och vissa kanske tycker att detta är rent nonsens. Men alla gör vi ett val i livet, och det måste man respektera.

Detta var mitt val, och en del av det som kom att bli min själs räddning.


                                                                      


Min bok är som sagt var enkel och kort. Men det är inte längden, eller sidantalet i sig som betyder mest, utan i reflektionen som kan göras när man läser texten.

Fick dessutom en jättefin recension av en fin bloggvän, och efter att hon läst boken skrev detta i sin blogg. Hur underbart är inte det. Det är nästan så att jag gråter av ödmjukhet. Tack för det underbara BlueRain.

Så här skrev hon:

"Det här är en lättsmält bok på 74 sidor som handlar om det kanske tyngsta ämne vi människor känner till – döden, och framför allt rädslan för döden.

Boken är indelad i 13 delar, där läsaren på ett naturligt sätt får följa författarens resa från becksvart mörker till en ljusare framtid med fler glädjeämnen. Genom poesins kraft och genom att beakta allt vår gröna jord ger oss, tar sig Jeanette Bencze genom den svåra ångesten och kommer fram till insikter som får mig att häpna.

Jag har själv lidit av depressioner och ångestattacker i många år och känner igen mig mycket i vad författaren beskriver, och denna bok gav mig därför en hel del inspiration och även nya insikter. Jag kan varmt rekommendera denna bok till både unga och gamla, som har lidit eller lider av liknande psykiska problem. För trots att det är ett jobbigt ämne som de flesta av oss kanske bara vill gömma undan, kunde jag på ett flertal ställen i boken fnittra till åt denna författares positiva och ibland lätt komiska syn på sig själv och vardagen och livet i stort."
 

  

FROSTMÅNE

Det är november, och min själ känns frusen. Jag tittar upp mot den mörknande himlen och ser att månen skiner skrämmande där uppe. Jag lägger mig ner på marken för att tillfälligt dö. Gudinnans frostiga ansikte ler mot mig, och min frusna själ blir plötsligt varm. 

 Det är frostmåne.
Jag reser mig upp igen och bestämmer
mig för att leva ytterligare ett tag.

 

Det var strax innan vintersolståndet för 12 år sedan...

Mitt i en dröm i december, så samlades gudar och gudinnor i snötäckta salar. Kylan bet som hungriga vargar och snöflingor föll sakta ner från himlen. Den vita ugglan landade mjukt med det glädjande budskapet. Det var äntligen dags för Guden att få sin Gudinna. Och Gudinnan log och var nöjd över att ha fångat den vackraste av alla gudar...

Jamen det lät väl romantiskt så det förslår. Precis som det ska göra när det handlar om bröllop. I det här fallet mitt eget magiska vinterbröllop. För all del, min man var ju oxå med på ett hörn...

Det var lördag, innan fullmåne, den 18 december 1999. Landskapet var vitt och kallt omkring oss. Men våra själar var varma som två rykande koppar med choklad. Samma värme fanns i kyrkan. Prästen hade haft fullt sjå att gå runt i kyrkan och tända alla stearinljus. Det hade tagit tid och han hade varit tvungen att komma minst en timme tidigare än vad han brukade göra inför bröllop. Men det var ett kärt besvär påstod han.

Med gnistrande benvita rosor i mitt hår, och med en gudinnas vita brudklänning, glittrade jag i kapp med alla snökristaller som föll omkring mig.

Kyrkklockorna ringde och det var dags. Stunden var kommen. Till tonerna av, återkommer om det,  gick vi fram mot altaret och vigseln påbörjades. Vänner satt glädjande och såg på. Kristina, som då var drygt 2 år, satt och pratade högljudd i kyrkan, min mor grät en skvätt och min far somnade...haha. Han har då alltid haft en tendens att somna lite var och hur som helst. Det var min pappa det... 

Men allt fortskred precis som det skulle. Och vi avslutade det hela med en kyss. Gudens och Gudinnans förening i skepnad av sol och jord var fullbordad. Vi var man och hustru...

Ur "Den nya skapelsen"

Du, som av skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig - och från denna dagen
jag endast såg dig i världen ser.

I kungars slott, i hov och städer,
jag ser bland tusende blott dig.
Och, när min fot i hyddan träder,
är du där redan före mig.

Ej nog - du själva fasan gläder,
du fyller avgrundar med ljus.
Du öknarna i blomster kläder,
och tjusar i ruiners grus.

Jag ville ärans höjder hinna,
men bortvek i det fjät du gick.
Jag ville lyckans skatter finna
och fann dem alla i din blick.

Du, som av skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig - och från denna dagen
jag endast dig i världen ser.

                                                            
                                                                ~ Johan Henric Kellgren (1751-1795)

     I hjärtat av den mörkaste natten ligger fröet till ljuset. Och där i natten ingick vi i en hemlig pakt som bestod av att vi aldrig skulle var borta från varandra mer än vi behöver. 

Har du varit med om det någon gång. Alltså att du känner av andras känslor och påverkas väldigt starkt själv utav det. Att känna och uppleva andras smärta så att det sänker dig själv. Själv är jag expert på det, och det är faktiskt riktigt jobbigt. För det påverkar förstås mitt eget liv.

Hur kan det då kännas när man känner av andras känslor? För mig är det som om någon suger musten ur mig. Jag blir sänkt  och deprimerad. Känner liksom inte igen mig själv och varför jag mår som jag gör. Ibland så kan det räcka med att jag kommer in i ett rum, och så känner jag att luften tar slut för mig. Då vet jag att någon mår dåligt där inne. För det är ju såklart när någon mår dåligt som det är jobbigast. Och om jag verkligen tittar i någons ögon, så kan jag se och känna sorg och smärta även om personen ler och skrattar. Egentligen inte se, utan mera känna...

Och då menar jag i vanliga situationer i vardagen. Alltså inte när någon sitter och gråter eller ser deppad ut. Då är det ju självklart att man ser och känner det. Nej, det här är något annat. Något som jag inte riktigt kan ta på.

Detta gör ju så att jag tappar fokus helt. Kan inte koncentrera mig och får svårt för att andas. Jag liksom låser mig fast vid känslan och kan inte släppa den. Jag blir lite överflippad om ni förstår vad jag menar. Jag får ett behov av att prata med personen, nästan predika, för att försöka få personen glad och på fötter igen. Och oftast så funkar det väldigt bra. Jag blir så himla engagerad, och det tar som sagt verkligen musten ur mig. Som att  jag skulle explodera inifrån. Det är som om någon annan tar över min kropp. Och jag kan sen efteråt känna att vem är jag att sitta och predika för andra människor.

Jag känner naturligtvis av andras lycka också. Men det är ju såklart inte lika jobbigt. Andras lycka gör att jag lyfter, även om det också kan ta musten ur mig.

Så något som jag måste lära mig är att kunna stänga av, utesluta andras känslor. Min man säger att jag måste lära mig att rycka mera på axlarna. Men det går bara inte. Visst kan jag rycka på axlarna, men känslan finns fortfarande kvar. Jag blir fängslad i mig själv. Jag måste lära mig att inte bli så engagerad i andra människors känsloliv

Vad är detta för flum då tänker någon. Flum eller inte, jobbigt är det i alla fall i och med det påverkar både mitt familj- och arbetsliv. Men jag jobbar på det...

Kom å tänka på en sak. Tänker inte vara så mörk i detta inlägg. Utan ville bara säga att jag tycker traditioner är viktiga.

Så här innan jul så är det många traditioner som upprepas i våra hem. Jag minns många traditioner som vi hade hemma hos min familj när jag växte upp. Min mamma älskar traditioner och följer starkt alla högtider under året. Underbara minnen som hon skapat för familjens gemenskap och trivsel. Gula gardiner och ljus till påsk, orange gardiner och ljus på hösten, röda gardiner och ljus till jul osv, ja ni förstår nog vad jag menar.

Minnen. Det är något magiskt med dessa barndomsminnen. Våra barndomsjular, en tid vi aldrig får tillbaka, men om vi vill, som vi kan återskapa tillsammans med våra nuvarande nära å kära. Minnen är viktiga...

                                                             
                                                               Carl Larsson - Brita Som Idun


En tradition som vi alltid gjorde hemma hos oss när jag växte upp, var att göra marsipangodis innan jul. Alltså mamma köpte en bit marsipan som vi sen färgade i grönt, rött och gult. Ni vet med de där små karamellfärgsflaskorna som jag tyckte var så otroligt magiska när jag var liten. Sen så formade vi, eller mest mamma, marsipanen till kantareller, små äpplen, morötter, apelsiner med mera. Sen så la mamma detta i små skålar som vi absolut inte fick röra...trodde hon ja...haha.

En annan var våran julkrubba som min gammelfarfar gjort. En morgon när man vaknade så stod den bara där. Men guuuuud vad jag älskade den och  jag tror att även mina barn har suttit vid den och lekt när vi varit på julbesök hos mormor. När den kom fram så visste man att nu kommer snart tomten...iiiii. Jag älskade det lilla hemska, Jesusbarnet, har alltid varit fascinerad av Jesusgestalten, fast jag inte är kristen på det viset. Kunde sitta där och leka i flera timmar med Jesusfigurerna.

En annan tradition var ju förstås Kalle Anka & hans vänner kl. 15 på julafton. Jag tänker på den tiden när vi inte hade hundra olika kanaler på TV. Typ stenåldern...haha. Videon hade inte kommit än så det var en viktig tidpunkt för oss barn på den tiden, 70-talet, för nu skulle man få se på tecknat...tjohoooo. Det var tider det. Nu för tiden så tittar väl knappt någon på Kalle Anka. Tv:n står på men ingen sitter å tittar...haha. Så har det varit hos oss nu de senaste året. Vi får se hur det blir i år...

                                                                


En annan sak som jag minns med kärlek i hjärtat är när jag och mina bröder var uppe och tittade på jullovsmorgon....med Scooby Doo. Det är väl de jag minns bäst. Det var Beppe Wolgers som hade jullovsmorgon då "Där är du, här är jag" och som gick i ett par tre år (1971-74). Ett program som jag minns med värme i hjärtat. Sen så var det "Trazan och Banarne" ett år, "Julkul med Staffan å Bengt". Ja, vilka minns ni?

Jag har nog följt traditionerna hemifrån. Tror inte jag skapat någon ny, eller det har jag nog kanske. Det är nog skillnad på hur man ser på det. Jag lovar att om jag frågar med mina barn så kommer de säkert att minnas jularna något annorlunda än hur jag minns dem, eller vad tror ni? Jobb åoch stress har gjort så att i alla fall jag minskat på jultraditionerna. Och Jag undrar idag hur mamma hann å fixa allt som hon gjorde, och fortfarande gör. Som jag skrev förut, så byter hon gardiner, ljus, dukar, olika dekorationer och jag vet inte allt. Och allt följer de olika högtidernas färger. Hon är makalös och otroligt driftig min lilla älskade mamma.

Vilka traditioner minns ni och följer fortfarande, och vilka har ni själv skapat?

Min lilla häxunge ska ju vara med i Luciatåget på sitt dagis i morgon. Ni vet ett sånt där luciatåg där det är typ 32 lucior, 70 tomtar, två stjärngossar och en tärna, kanske nån pepparkaksgubbe...haha. Ja, men det är ju så nu för tiden. Alla barn ska bli sedda och bekräftade utifrån samma valmöjlighet.

Då frågade jag vilken luciasång de skulle sjunga, det finns ju liksom några att välja på. Men då sa "fröken" att det blir den med "Ljusklara hägring". Bra tänkte jag och går hem och letar upp texten på den sången för att träna lite på den. Jag tycker att det är lite kul att vara engagerad i sångtexter. Själv sjöng jag alltid "Natten går tunga fjät" när jag själv var ute på min lussefärd i barndomen. Tillbaka till "Ljusklara hägring".

Oftast så sjungs ju bara de två första verserna, och jag trodde nog att det bara fanns två verser. Men där hade jag fel. Det finns två verser till och jag blir lite glatt förvånad över hur de raderna lyder. Läs själva så förstår ni nog vad jag menar.


Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt ljus av din fägring.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Kom i din vita skrud, huld med din maning.
Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning.
Drömmar med vingesus, undret oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar,
signade lågors vakt skydd åt oss bringar.
Drömmar med vingesus, undret oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Stjärnor som leda oss, vägen att finna,
bli dina klara bloss, fagra prästinna.
Drömmar med vingesus, undret oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

                                                   
                                            ~ Sigrid Elmblad (1924

Visst är det vackert?

...

Det finns massor av olika legender/traditioner om Lucia, men jag tänker inte skriva ett inlägg om alla dem. Det finns många. Utan jag väljer att skriva om den som jag tycker är kul och intresserar mig, och förhoppningsvis intresserar det er lite också.

Dessvärre så återkommer jag till min vackra vän Lucifer. Lucifer kommer liksom Lucia från det latinska ordet lux, det vill säga ljus.

Och redan 1893 kunde Skansens publik för första gången möta Lucia, men innan dess...

Förr i tiden så var lucianatten den längsta, mörkaste och farligaste natten. (Enligt den gamla Julianska kalendern inträffade årets längsta natt den 13 december. Det var när man införde den Gregorianska kalendern 1753 som denna dag flyttades till den 21/22 december).  

I alla fall. Det var en förtrollad natt när det övernaturliga hade stor makt. Onda och farliga krafter var i farten och man skulle helt klart hålla sig inomhus, så att man inte kom i vägen för, ja, ni vet vem... just det... Lucifer!

Vissa pratar även om en ond kvinna som gick omkring och skrämde folk i byarna. Hon kallades både för "lussekärring" och "horkona". Hon var elak och förtrollade både hästar och barn. Detta vet jag inte så mycket om, men nånstans på nätet har jag läst detta.

Ja, lucianatten var en märklig natt då även djuren kunde prata. Massor av konstigheter hände och via "lussefärden" for de döda omkring uppe i himlen. En ryttarskara som rusade fram högt uppe i luften. I regel syntes ingenting, men ett vinande ljud, hästramp och hundskall kunde man höra.

Man sotade sina ansikten, klädde sig i gamla kläder och djurhudar, och drog runt mellan gårdarna och sjöng och skrålade. På dessa lussefärder fanns det ingen Lucia med, utan en viss "Lussepär", i djurpäls, uppstoppad med halm och med horn i pannan. Gissa vem det skulle föreställa? Ja, kärt barn har många namn...eller hur var det?

                         

Luciafirande och liknande traditioner till det har genomgått en utveckling genom århundradena och i början av 1900-talet så startade en gemensam luciatradition i Sverige. Lucifer kom alltmera att bli Lucia. Lussefärden blev Luciatåget. Och 1927 så valdes den första Lucian av Stockholms Folkblad, och så har det fortskridit. Men det fanns de som förr i tiden vägrade att fira lucia på grund av att man inte ville hylla "Lusse", alltså Lucifer. Och det kan man väl i och för sig förstå. Att hylla mörkret är en sak, men att hylla ondskan...det är nåt helt annat.

Hoppas att ni får en riktigt mysig och magisk Lucia med mycket ljus och kärlek.


                                                                                                    

Så blev det äntligen så att jag och min lilla häxunge bakade lussebullar. Jag tog ju semester i fredags för att vi skulle vara hemma och baka och julpyssla. Så när vi vaknade efter den stormiga natten så hade vi strömavbrott...HELA DAGEN. Så det blev ingenting gjort den dagen. Och vad fort det blir mörkt nu... Men min man, våran hjälte, ordnade så att vi fick tillbaka strömmen. För det var visst bara vi som hade strömavbrott.

Jaja, så kan det gå. Men så igår, lördag, så slog vi till och bakade bröd med saffran. Saffran är inte bara en dyr krydda.

Saffran kan användas för att åkalla ljuset och solen. Den orangegula kryddan lockar med sin vackra färg solen till liv. Vad är då inte bättre än att baka saffransgula solsymboler nu när det är som mörkast. Förr i tiden så penslade man bullarna med saffransvatten, medans man nu för tiden blandar ner den i degen. Man kan även dricka saffransvatten om man vill bli mera klarsynt.

Som vanligt så lägger jag upp ett dussin bilder när min lilla häxunge bakar. Hon är så himla duktig!

Först tar vi jäst...                                                                         Smälter smör... 
    

Sen häller vi i mjölk i smöret...                                               Sen socker...
      

Jag använder kesella i min saffransdeg...                           Nu börjar magiken med degen, saffran hälls i blandningen...
  

Och mycket mjöl...                                                                   Och så vispar vi ihop degen. Hokus... Pokus...
      

Sådär, en gul härlig deg.                                                      - Mamma, jag måste få smaka på degen...mmm, gott!
  

Så där nu måste degen få vila. På med bakduken...          Magiken är fullbordad och en härlig saffransdeg har uppstått
 

- Titta mamma, jag kunde själv...                                          - Jag sätter  russin på mina bullar
  

- Jag kan måla bullarna mamma...                                     Vi smyckar bullarna med lite pärlsocker också...
     

Färdiga och fina lussekatter...                                               ... och saffransgudinnor...



Och till sist mitt eget lilla mästervärk... mitt solbröd som jag ska ha till midvintersolståndet (Yule) den 22 december. Ser verkligen fram emot det...

                                                                                                              Visst blev den fin...

Ja, men ni har väl sett i Trolltider när de bakar bröd till solen, tror nog att det är saffransbröd de bakar. Sen så avslutar dem det hela med en ritual vid midvintersolståndet. Ja, det var en härlig adventskalender det...haha.

I Sverige har lussekatten en låååång historia. Sen urminnes tider har vi bakat de guldgula lussekatterna formade som den urgamla symbolen för lycka och välgång, och för solen och andra fruktbarhetssymboler. Och enligt många mytologer är lussekatten en avbild av gudinnan Frejas favoritkatt.

Läste nånstans att redan i gravlämningar från vikingatiden så har man hittat offerbröd som ser ut som saffransbröd. Man har även funnit bröd som tros ha varit för att blidka solens makter, och speciellt då mörkret var som djupast under midvintern runt Lucia.

Vissa säger att "lusse" är ett smeknamn som kommer i från Lucifer, djävulen himself, och för att hålla den ljusskygge djävulen borta från folk och fä så färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan.

Ja, där ser man. Så tänk på det nästa gång du bakar lussebullar. Det är inte vilka bullar som helst...

Mina saffransgudinnor för att hedra Gudinnan...
Gudomligt goda!

Jag tänkte att jag så här inför yule/julen skulle få er i en riktig röd julestämning och skriva om....vampyrer. Julstämningen brusar i kroppen nu va? Förresten, tänk er en vampyr i tomteluva? haha...nejtack!

Och när jag tänker på julen, då tänker jag i rött. Rött som i hjärta, rött som i röda julgranskulor och rött som i tomtens kläder. Ja, hela julen är röd...

Rött i magiska egenskaper: Vitalitet, kreativitet, kärlek och passion. Rött står även för blodet som rinner i våra pumpande atärer och vener. The blood i s pumping...

Och nu i dessa Twilight tider, ja, filmen "Breaking dawn" har ju precis haft premiär, och den ska jag absolut gå och se. Har ju varit på de andra Twiligth-filmerna och jag kan inte mera än att säga att jag älskar denna vampyrsaga.  Det har ju blivit mycket diskussioner om vampyrer nu för tiden. Vi har ju även "True blood" och  "The Vampire Diaries" som går på tv. Dessutom har jag fått en fråga om huruvida jag tror på vampyrer och andra övernaturliga varelser.

Jag själv har alltid älskat vampyrer sen jag var väldigt liten. Minns när jag tittade på "Nosferatu" när jag var en 3-4 år. Ja, jag är född i en konstig familj, ja, man kanske är en familjen Adams. Men det har blivit en ganska så okej människa av mig ändå...eller? Tur att jag inte hör vad ni tänker...haha.

                                                  
                                                                            Nosferatu 1922


Jag har nog sett de flesta vampyrfilmerna av de som finns. Å några av favoriterna är Blade, En vampyrs bekännelse, The queen of damned, Bram Stokers Dracula, Van Helsing och fårstås Twiligthfilmerna. Nu är ju de största diskussionerna om man står på Edward eller Jacobs sida i Twilightfilmerna, vilket jag inte intresserar mig speciellt mycket för. Men skulle jag vara tvungen att välja så väljer jag helt klart vampyrsidan. 

Men vem var den första vampyren igentligen? Kan tänkas att man först och främst då tänker på Nosferatu (1922), som  är en milstolpe när det gäller skräckfilmer. Och den är riktigt läskig på sitt svart/vita, stumma vis. Men jag tänker längre än så. Längre än Vlad III Dracula, en furste i Rumäninen, som är förebild i Bram Stokers bok om Dracula. Nu finns det inga bevis på att Vlad var en blodtörstande galning. Men det sägs att han i folkmun kallades för ”Dracul”, det vill säga Djävulen på grund av sina otaliga grymheter. Nej, jag vill gå längre än då...ända tills tidernas begynnelse. Till den tiden innan Adam träffade Eva. 

Ni vet hon som av vissa påstås ha varit Adams första hustru, alltså Adam från skapelseberättelsen. Jag tänker förstås på Lilith. Hon är den där farliga och sexuella kvinnan och som är gudinnan som jag har följt. Hon fick ju nog av männen, Gud å Adam, så hon stack från paradiset. Det sägs ibland att Lillith var en vampyr och kallades för vampyrernas Drottning. Mer om detta finns att läsa på HÄÄR.

Men finns det vampyrer på rikigt? Det beror nog på hur man ser det. Man har ju sett program på tv där man sett människor som slipar sina tänder för att se ut som en vampyr, och som faktiskt dricker blod, fast inte människoblod, utan jag tror att det var grisblod. Det går förövrigt att köpa om man nu skulle vilja det...


                                                                         
                                                              En vardaglig vampyr? Edward Cullen i "Twilight"


Ja, men finns det vampyrer på riktigt då? Ja faktiskt! Eller på riktigt och riktigt. Det finns människor som lever som vampyrer. Har läst lite om en kille som lever som vampyr och har gjort det i 17 år. Han är känslig för ljus, hans ögon skiftar i färg, han hör väldigt bra och kan höra vad folk säger när de viskar.

Han dricker till och med blod från människor. Tack och lov så frågar han först, men det finns männsikor till allt. Han berättar att en flickvän till honom skar sig i pulsådern för att han skulle få dricka blod av henne. Jamen det finns folk till allt. Det finns ju till och med folk som amputerar friska ben för att må bra. Spoooky!



                                                                   


Men han berättar också att om det är ont om villiga donatorer så bär det iväg till slakthuset för lite grisblod...Slurrrp! Den här killen bor inte i Sverige. Men han är gift och har två barn. Han jobbar som vanligt, kör och hämtar barnen till skolan, lagar mat till familjen. Det enda skillnaden, menar han, är att han har ett behov av blod. Och om han inte får blod så får han sömnsvårigheter, ont och panikångest.

Sömnsvårigheter och panikångest? Hjälp! Jag är en vampyr! Skämt åtsido... För fort jag ser blod så tuppar jag av. Så var det med den vampyrkarriären.

En sak är då säkert. Han kan inte flyga, förvandla sig till dimma eller bli en fladdermus. Å det var ju skönt att veta. Men vilka märkliga människor det finns på vår jord. Och alla samma rätt till att vara den man vill så länge man inte skadar någon. För det poängterar han. Att han aldrig skulle dricka blod från någon som inte vill.

Sen så har vi ju psykiska vampyrer eller energi-vampyrer, (energitjuvar). De som suger musten ur en fort man kommer i dess närhet.

Det här har jag skrivit om förut men...

Jag antar att ni alla någongång varit med om att när ni har umgåtts med en männsika så har ni känt er helt nere efteråt. Eller helt plötsligt tappat lusten för att fortsätta dagen... Då har du träffat en psykisk vampyr, en negativ energi som drar ner dig. Det är inte alltid säkert att du märker det.... Men oftast blir du väldigt trött när du träffat en energi-vampyr. Och man kan tänka:  Vad hände...? Jag som kände mig så pigg och glad för en stund sen och nu...blää!

 

De flesta har en energi-vampyr omkring sig. Stressade personer har en tendens att sno energi ifrån en. Eller kanske någon på jobbet som bara klagar eller vill bestämma och vill få sin vilja fram hela tiden. Eller någon hemma som styr och ställer och i värsta fall trycker ner en. Det kan vara din mamma eller pappa. Och barn är experter på att sno energi från oss föräldrar. Om man under en längre tid blir utsatt för en energi-vampyr kan man hamna i en depression... Jag vet, det har hänt mig för ett tag sen...

Man bara känner hur luften går ur en fort man är i samma rum som personen i fråga. Och dessvärre så är det så att ibland får man lära sig att leva med dem.

Ibland kan det faktiskt vara så att personen i fråga inte själv är medveten om att den är en energi-vampyr. Det kan vara någon som bara pratar om sig själv och alla sina problem eller sjukdomar. Att man i sin egen misär inte märker att man suger musten ur folk med allt sitt gnäll och tjat...

Hur gör man då för att försöka att undvika en energi-vampyr. Först så måste man ju lära känna sin energi-tjuv...haha. De är både smarta och och lömska.  Ja, det bästa är ju om man lämnar rummet fort personen ifråga kommer dit. Men det är ju inte alltid lätt. Man måste oxå stå på sig och inte låta personen få makten över en. Visa att även jag finns, kan och vill. Se bara till så att du inte själv blir till en energi-vampyr på vägen. Man måste vara lyhörd och smidig.

För att få bukt på min energi-vampyr krävdes en kraftansträngning från min sida. Men jag sa ifrån ordentligt. Jag sa hur jag kände och upplevde situationen/personen i fråga. Det var inte lätt men det fungerade. Allting släppte nästan direkt och jag kunde börja se framåt igen. Men det var en tuff tid som jag inte kunde behäska. Vansinnigt irriterande så här efteråt.

Så se upp! Om du känner något bakom dig som får ditt hår att resa sig, då kan det vara en energi-vampyr som suger i sig av din energi. Eller i värsta fall så är det en riktig vampyr. Jag vet inte vad som är värst...

Ja, julen är faktiskt röd som blod...

 

All information i inlägget är från nätet, böcker, minnen, mina egna tankar och funderingar.

"Innan Gud skapade världen, så skapade han änglarna som sina tjänare" (Hebr 1:14).

Nu när vi ändå är inne på Lucifer, så har jag hittat en berättelse om att Eva skulle ha haft fysisk, sexuell, kontakt med en annan "man" innan Adam. Nämligen Lucifer... Han som först var ärkeängeln, eller kunskapens ängel, men som sen blev avundsjuk på Guds kärlek till den nya skapelsen Adam. Lucifer gjorde revolt mot Gud och blev på grund av det nedstörtat till avgrunden med sina anhängare.

Men innan störtningen försökte Lucifer att närma sig Adam och Eva för att på så vis åter komma närmare Gud. Men när han såg Eva föll han handlöst för hennes vackra uppenbarelse. Med sin charm och sin oändliga skönhet förförde Lucifer Eva. Kärlekens impuls inföll sig och de syndade. En synd som man kallar "Det andliga fallet".

Och i 1 Moseboken 3:4-7, står det beskrivet om hur ormen frestade Eva och fick henne att synda. Om man gör en annan tolkning av det så skulle det ju kunna vara så att ormen egentligen är Lucifer. Ormen finns i kunskapens träd, och Lucifer var innan fallet, kunskapens ängel. Och Uppenbarelseboken 12:9 säger, "Och han, den store draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och satan, han som förför hela världen...". Bibeln säger vidare att ormen kastades ner från himmeln. Ormen skulle således, i en romantisk symbolik, kunna vara Lucifer.  

Eva, och alla kvinnor fick sitt straff efter det. För på grund av synden sa Gud till Eva: "Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig". Ur Moseboken 3:16. Tack för den du...

Om ni tycker det låter långsökt, eller vill läsa mera om denna tolkningen så klicka HÄÄÄR.

Av någon anledning så tycks vi kvinnor ha en förmåga att dras till hemlighetsfulla och farliga män. Och även om vi inte gör det i praktiken så gillar vi att läsa och romantisera om det. Jag säger inte att alla gör det, men många.  

Det märker vi ju dels på succén med "Twilightfilmerna". Där vi i filmens värld dras in bland farliga vampyrer och varulvar...å flickorna sitter och tjuter av längtan att bli förförda av dessa omänskliga varelser...

Har själv sträckläst en bok som heter "Fallen ängel" skriven av Becca Fitzpatrick och som faktiskt är väldigt lik första boken ur "Twilightserien", "Om jag kunde drömma" av Stephenie Meyer. Fast här blir tjejen ovilligt förälskad i en fallen ängel. Boken är kanske lite tonårsaktig men jag gillade den ändå...haha. Kanske för att jag alltid varit fascinerad av just fallna änglar. I "Fallen ängel" talas det om en bok "Henoks bok", och som är skrifter som inte har kommit med i Bibeln men som återfinns i Dödahavsrullarna. I Henoks texter berättas det om de änglar som föll från himlen och blev dömda att leva på jorden.


                                                    


Och det finns ju de som anser att vi har fallna änglar omkring oss här på jorden. Jag tillhör väl kanske inte den gruppen... Nån urskiljning har jag faktiskt...eller? Kanske i min vildaste fantasi...haha. Men det kanske är nån symbolik inblandat i det. Men å andra sidan så finns det en grupp människor som anser att jorden fortfarande är platt oxå...

För er som inte vet vad "Dödahavsrullarna" är så kan jag berätta att det är ett arkeologiskt fynd som hittades i några grottor i öknen väster om Döda havet 1947 av en herde. Det är  handskrivna skrifter av bibeltexter från 200-talet före Kristus, och som då fick namnet Dödahavsrullarna. Rullarna förbryllade och vände förstås upp och ner på all bibelforskning. Finns mycket intressant att läsa om dem.

Ja, där fick ni lite att tänka på... Jag har i alla fall förstått varför jag föll för min Lucifer, min egen man...

Ja, julen närmar sig med stormsteg. Och fast snön lyser med sin frånvaro, så har ändå julkänslorna börjat infinna sig. Nästa vecka är det Lucia, och snart ska lussebullarna gräddas. Och inlägget som jag har lagt upp idag, har kanske inte så mycket med själva julen att göra, men ändå på sätt och vis. Dagens inlägg handlar nämligen om "Lusse", eller Lucifer som han oftast kallas.

Men jag får väl ta det från början.

Lucifer uppträder i många skepnader, har många namn och är nämnd på många ställen. Ja, att kärt barn har många namn stämmer kanske inte jämt, för vidare ett kärt barn är han väl ändå inte...

Första gången jag kom i kontakt med namnet Lucifer var när jag i tonåren läste Margits Sandemos Romanserie "Sagan om isfolket". En av böckerna heter "Lucifers kärlek", där Lucifer faktiskt är en rätt hygglig karaktär som bryr sig om människorna till skillnad från Gud, som här skildras som en passiv beskådare av människornas lidande. Boken innehåller både kärlek och magi. Jag älskade den boken. Jag älskade hela serien om isfolket.  


                                                                         


Av någon anledning så fastnade jag för denna figur som jag kommit att möta genom hela livet litet då och då i filmer och diverse texter. Till och med i mina drömmar befann han sig. Det finns säkert massor av teorier, myter och berättelser om Lucifer på nätet om man vill fördjupa sig i det. Det här är bara lite av mina tolkningar och tankar.

Lucifer kommer från latinets lux (ljus) och ferre (bära), alltså en ljusbärare eller ljusbringare. Lucifer nämns i bibeln, men kallas där för morgonstjärna "Hur har du inte fallit från himmelen, du strålande morgonstjärna! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du folkens förgörare."  Jeseja 14:12

Enligt kristendomen, bibeln (Uppenbarelseboken 12:9) så står han för det onda - den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan. Men så var det inte "from the beginning". Från början var Lucifer en av de högsta ärkeänglarna. Det fanns bara två andra varelser av samma höga rang - Mikael och Gabriel. Lucifer sägs vara den skönaste av alla änglar och hade till en början en hög ställning bland änglarnas skara. Han blev placerad för att härska över denna världens himmel. Han gjorde visst bra ifrån sig.

Men så skapade Gud människan, Adam, och ville att Lucifer skulle hylla honom vilket han vägrade att göra osv... Gud anklagade honom då för olydnad och högmod. Gud blev helt enkelt sur för att Lucifer gjorde revolt mot honom, Gud den allsmäktige. Lucifer blev Guds fiende och blev på så vis utslängd från himlen ner till avgrunden. Han blev den fallne ängeln. En mytomspungen och fascinerande figur. Var han ond eller var han bara som Gud den allsmäktige själv, självgod och behagsjuk? "Du ska inga gudar hava jämte mig", (2 Moseboken). Ja, vi vet ju i alla fall att Lucifer inte var guds bästa barn...haha.

Lucifer blev som sagt till Satan, och han blev kristendomens onda makt. Människorna skyndade sig att skylla alla sina små och stora felsteg på honom. Skönt att ha någon att skylla på...

I Sverige får man heta Lucifer. År 2009 bars namnet av 59 män i Sverige. Jag känner ingen, men jag vet att katten i Askungen heter Lucifer, och han är ju...snäll...(himlar med ögonen). Har läst lite och många reagerar väldigt starkt när de hör att någon vill döpa sitt barn till Lucifer. Ja, smaken är som baken och var och en gör som man vill. Mig stör det inte... Valet är fritt.


                                                                   


Och kom ihåg att om ni vill att Lucifer ska hålla sig borta så ordna ett stort saffransbak och baka lussebullar. Vissa säger att "Lusse" är ett smeknamn som kommer i från Lucifer, djävulen himself, och för att hålla den ljusskygge djävulen borta från folk och fä så färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan.

Ja, där ser ni, han finns med i julberättelser också. Men mera om "Lusse" i ett senare inlägg. Jag lovar, han återkommer....

Ni kanske tycker att jag förskönar denna filur. Men jag har förut berättat att jag är intresserad av den mörka sidan, med det menar jag inte att jag är satanist. Absolut inte. Jag tror på ljuset och kärleken. Tycker bara att det är intressant. Och det finns de som tror att Lucifer är en ljusare aspekt utav satan. Det finns alltid en orsak eller förklaring till det mesta...till och med ondskan.

För att se ljuset måste mörkret finnas...

                              

                                                                               


Alltså de är inte klokt vad fort tiden går. Och om 20 dagar så sitter många av oss och väntar på den där snälla gubben i rött som kommer med presenter. Jag talar förstås om tomten... 

Tänkte så här inför julen ge några tips på lite magiska julklappar till era vänner, eller varför inte köpa till er själva. Alla sakerna går att köpa på nätet, så du slipper att stressa och springa runt på stan... å på så vis spara massor av ångest och tid. Å andra sidan kan det ju kanske vara kul att få känna av lite av julrushen oxå.

Förresten läste jag att man tror att själva ordet "julklapp" tros härstamma från en sed som skedde i svenska hem förr i tiden, att man vid juletid klappade på dörren för att sen kasta in en halmfigur, ett vedträ eller annan skämtgåva när dörren öppnades. Gärna med en elak vers eller annan kommentar fäst på gåvan, som ett slags julklappsrim... Det gällde nog att vara snabb därifrån sen...haha.

Ha nu en riktigt härlig julklappsrunda, och kom ihåg, stressa inte, ta det lugnt och lyssna till ditt inre. Ingen mår bra utav stress. Varken du eller dem omkring dig... 

...

Här är några förslag, men ni får googla fatt på det mesta själva...

Ametist...
Nånting som är bra att ha i varje hem är ju en ametist. En vacker lila sten. Den är bra både mot inbrott,sjukdomar och sömnbesvär, den gör så att du drömmer gott och inte försover dig. Ametisten gör så att man blir harmonisk och ger lycka... Ge en sten till en nära och kär så förstärker du banden mellan er.

                                                                                                                    
Bergskristall...
Vädigt bra att ha när man kontaktar andra världar. Ger energi och styrka och klarseénde. Renar och healar i allmänhet. Nyblivna mödrar kan använda den för att öka mjölkproduktionen. Även bra att ha när man gör ritualer eller lägger tarotkort. Den balanserar energin och löser upp blockeringar. Den är vanlig i shamanens medicinpåse. 

                                                  

Trollkors/Häxkors...
Gör som jag och häng det vid entrédörren. Skyddar mot elaka troll och annat ont. Vem vill släppa in sånt hemma. Eller ha den runt halsen som ett halsband å du skyddar dig vart du än är. Vill du läsa om mitt trollkors/häxkors klicka HÄÄÄR 


En tarotkortlek...
Det finns hur många kortlekar att välja mellan som helst. Nästan en för varje personlighet. Om du ska ge en lek till en nybörjare så är "Rider-Waite´s" en bra lek att börja med. Den finns även på svenska. Bara ett tips! Det finns många lekar å valet är fritt. Det finns till och med en "Christmas Tarot" för de som är intresserade...how how.


                                                                                            


DVD - Eclipse
Nu har ju "Breaking dawn" just haft premiär, och om ni inte har sett den än, eller väljer att vänta med att se den, så för att frächa upp minnet innan man vill se den, så kan jag rekomendera den tredje filmen av Twilight-saga - Eclipse. En helt underbar film om man gillar vampyrer, romantik och förstås sett de andra filmerna. (Twilight och New Moon). Annars kan man ju köpa dem oxå. Jag rekommenderar dem varmt. Jag personligen är galen i dessa filmer, böckerna är oxå bra, men filmeran är underbara. Men smaken är som baken...delad. Men jag älskar dessa romantiserade vampyrfilmer....romantiska eller läskiga, det gör detsamma.

                                                                                                              


"Wicca - vägledning för den självständiga utövaren" av Scott Cunningham...
En väldigt bra bok. Läs om hur Guden och Gudinnan rör sig i och med varandra. Läs om begreppet wicca, häxtrix, och dess urprungliga skönhet och enkelhet. En populär bok som nu även finns på svenska.

Gudinnehalsband...
Hur vackert är det inte att ha en Gudinna om halsen. Finns att köpa hos Mama Jord. Perfekt att använda under ceremonier eller bara när du vill känna dig extra vacker. Jag har ett, och älskar det.


                                                                                                                          


En häxhatt...
Om inte din vän redan har en häxhatt, så är detta en perfekt yuleklapp. För vem vill inte ha sin egen hatt. Själv har jag ingen "riktig" än...så det kanske blir en egen julklapp till mig själv. Konformen på hatten symboliserar kontakten med den kosmiska energin. Ungefär som pyramiderna gör. Eller gör dina egna häxhattar i choklad. Hur lätt som helst. Se på bilden nedan, det är allt du behöver. Alltså glasstrutar, choklad och lite företagsamhet. Vill du ha en närmare beskrivning så kommer


                                                                        

En chokladkartong...
Och nu när vi är inne på choklad och inte har tid eller lust att göra sin egen. Ja, varför inte göra det enkelt för sig och köpa en finare chokladkartong. Det är ju bevisat att man blir glad av choklad. Forskarna har funnit att samma ämne, fenyletylamin, som utsöndras i vår hjärna när vi blir förälskade, också finns i choklad. Visst är det väl underbart. Jag älskar att vara lycklig och jag älskar choklad...kan det bli bättre?   


                                                                    


Magiska ljus...
Eller magiska å magiska... Det går ju även bra med vanliga ljus. Men varje färg står för någon magisk egenskap.  Och det är alltid kul om man vet vad ljusets färgmagi består av. Här är några färgegenskaper..,

Vita ljus står för rening, beskydd och enhet. (Fungerar nästan till allting)
Röda ljus står för vitalitet, kreativitet, kärlek och passion
Gula ljus står för livsglädje, lekfullhet, lycka och succe
Blåa ljus står för inre frid visdom och vänskap
Gröna ljus står för healing, överflöd, hälsa, kraft och Moder Jord.
Rosa ljus står för kärlek, passion, sex, romantik och familjen.
Svarta ljus står för beskydd av onda ting och avslut.


                                                                                      


En påse med kryddor...
Man kan ju fortsätta att använda sig av julens kryddor även efter julen. Använd kryddornas magiska egenskaper. Ge dina vänner några dofter ur kryddhyllan.

Kanel: Klarhet, livsaptit, glädje, sex och kärlek. Kan användas som kärleksblandning i the och bakning.
Saffran: Den renar och healar. Häll lite saffran i vattnet och drick så blir man klarsynt. Lockar fram solen... 
Kryddnejlika: Den är beskyddande Och renande. Nejlika i vin och mat väcker kärlek till det motsatta könet. (Minns när jag la en kryddnejlika i min mans vinglas och han undrade vad det var för skräp i glaset...haha.)
Anis: Är renande och beskyddande. Om man är lite upprörd ska man bada i anis. Bär anis i amuletter så får du stark intuition. Det sägs att älvorna gillar anis.
Koriander: Örten verkar tilldragande när det gäller kärlek. Bra i kärleksdrycker och amuletter.

FROSTMÅNE - av Jeanette Lilitha Bencze
Denna fantastiska bok...haha,  som handlar om det vi inte riktigt vill tala om. Ångest och döden. Det är alltså min egen bok som jag skrivit under min sjukskrivningtid. Min egen läketid. Här berättar jag hur jag i mina mörkaste stunder möter Gudinnan och på så vis hittar tillbaka till livet igen. Många har läst den och tycker väldigt mycket om det. Förlåt att jag låter skrytsam, men jag är så stolt över min bok och önskar att flera skulle köpa den. Går att beställa på Adlibris HÄÄÄR!

                                                                                                 
                                                                                     FROSTMÅNE - Mitt eget livsverk...


Sådär... till sist ett litet tips om du vill få en liten julpuss, eller mera av det intima slaget, så köp med en kvist med mistel eller järnek. Häng upp kvisten i taket och invänta pussinvationen...haha. Dessa växter är förstås bra till mycket mera än bara det. Men det tar vi någon annan gång. 

                                           
                 
                                                                          Ha nu en riktigt kärleksfull och magisk 2:a advent...               

Oj, oj, oj... Undrar hur jag ska hinna med alla dessa frågor som strömmat in till bloggen...haha. Ok, jag ljuger, jag fick bara två frågor + en på facebook som jag tar med här. Men inte för att förringa de frågor som jag fått, då det var väldigt fina och intressanta frågor som jag fått. Frågor som jag mer än gärna svarar på. Tack för det!

Från Angelika: Undrar väl bara över hur det går för dig med att kombinera jobbet med ditt magiska liv, känner du att du har balans?

Måste nog säga att nu har jag fått den balansen. Och det är nog för att jag inte gör det så komplicerat. Den magiska biten i mitt liv har kommit att bli en naturlig del i mitt liv. Jag tycker inte att ritualer eller ceremonier behöver vara så stora och övermäktiga. Då blir det jobbigt. I alla fall för mig. För hur de än är så är livet fullt av för mycket måsten och nödvändigheter. Ja, man måste jobba, tvätta, städa, ta hand om barn, äta, handla, umgås med familjen osv. Livet springer på och då är det inte alltid så lätt att hinna med allt som man egentligen skulle vilja göra. Man får greppa tillfällena, och det är precis det som jag gör. 

Och eftersom jag jobbar som förskolelärare har jag ju även chans att vara ute mycket i naturen och känna av Moder Jords alla gåvor, och det tar jag också vara på. För att inte tala om all kärlek och närhet man ger och får av barnen.

Detsamma gäller det ju med min lilla häxunge, som verkligen tar ner mig på jorden ibland. Som får mig att gå ut i skogen, baka och andra kreativa saker som för mig närmre min inre balans.

Att blogga, skriva, fotografera... allt detta som jag senare kan reflektera och minnas över. Minnen är viktiga och är en stor del av min inre balans. Dåtid - nutid - framtid. Allting lika viktigt att hantera och balansera.

Det viktigaste är inte alltid handlingen utan sanningen i orden som sägs. Att inse allvaret i det man gör. Att känna gemenskapen utan att tvivla. Så är det i alla fall för mig. Min relation med Gudinnan är ganska så okomplicerad, men bara för det så är den inte mindre seriös för det. Gudinnan tillhör min vardag, och jag är så glad att få ha henne vid min sida...

Från Kickelina: Jag har en fråga: Känner du dig aldrig rädd när du fått den här kraften och gåvan" att känna gudinnan och andra osynliga krafter, ibland tror jag att jag känner saker" men vet ej vad det är för något
slår ofta bort det som inbillning!

Nej, jag känner mig aldrig rädd. Aldrig! Gudinnans gensvar är kärleksfulla små meddelande som fyller mitt hjärta med värme och säkerhet. Jag har nu lärt mig att lyssna på min inre röst. Det är min sanning och jag tvivlar inte längre på den. Det är väl det som kan vara problemet, att man tror att det bara är inbillning. Dina tankar, dina känslor, din inre röst. Dessa gåvor kan ingen ta ifrån dig, de är din sanning...sen får folk tycka och tänka vad de vill om det. Men det gäller att finna sitt rätta jag och veta vad som känns eller är rätt för dig. För mig tog det många år innan jag kom underfund med det. Men idag står jag stark med mig själv. Och ju mera kärlek man ger, ju mer får man tillbaka. Hur underbart är inte det...

Linda: Hur brukar du göra dina måncermonier?

Jag brukar i princip bara ha månceremonier vid två tillfällen. Vid fullmåne och mörkermåne. Men som jag skrev här ovanför så gör jag det inte så komplicerat. Som när det är fullmåne, så har jag första parkett då Gudinnan skiner rakt in i mitt sovrum och över mitt altare som jag har där. Många gånger kan jag bara ligga naken i sängen och känna av hennes magiska kraft. Lyssna efter hennes små viskningar som kommer och sen skriva ner det i form av en dikt eller så. Många av mina dikter har kommit till under månceremonier. Under mina månceremonier jobbar jag medvetet med mitt inre och med min kontakt med Gudinnan. Inte så mycket praktiska handlingar, utan mera med min inre röst och tankar. Och alltid så tänder jag ljus och renar mitt rum med vit salvia innan ceremonierna.

Ibland så tar jag mina ceremonier ute på min altan, tänder ljus i olika färger utifrån vad jag vill förmedla eller be om. Ibland brukar jag skåla med Gudinnan. Ibland bara sitter jag tyst och tar emot hennes gudomliga kraft.  Jag har även ett litet utealtare i min trädgård som jag brukar sitta vid. Vid fullmåne så ber jag för livet omkring mig, och vid mörkermåne så ber jag för döden omkring mig. Liv och död, två avgörande krafter som har en stark betydelse i mitt liv.  

...

Vet ni hur kul och givande det vara att få svara på dessa frågar. Tack för att ni ställde dem. All reflektion över mitt liv gör mig starkare och mera medveten om mitt liv. Och även om jag inte fick så många frågor kommer jag nog att göra om detta vid ett senare tillfälle. För ibland behöver man hjälp med att få reflektera över sina handlingar och sig själv. Nyttigt! Kanske bra att det inte kom så många frågor, för då hade väl mitt inre exploderat fullkomligt av alla känslor som kom till mig. Så nu måste jag gå och varva ner, jorda mig, för nu känner jag mig aningen uppskruvad. 

Till sist...
Ha en riktigt magisk och kärleksfull lördag...