Två mot världen...
Det fanns en tid då jag svävade omkring ovanför de vita molnen. En tid då jag kunde se ner på den levande gröna planeten. Det var innan jag valde att gå ner till jorden till det liv jag lever nu.
Jag var två men ändå en. Jag var hon och han på samma gång. Jag var Guden och Gudinnan. Jag var en enda gestalt delad i två. Jag var kärlek, jag var ljuset i all oändlighet.
Jag var början, jag var slutet och universum var mitt hem.
Med min Gudinnas förlösande kappa närmade jag mig min nya värld. Delad och förfärad från att ha skiljts från min andra halva. Med en otroligt ensamhetskänsla skriker jag för första gången. Jag är född och Gudinnan knuffar på mig, sin nya skapelse.
Det är här jag ska vara nu i ett par år, tills jag lärt min läxa, vilket jag inte längre minns vad det var. Men med en inre längtan drivs jag framåt i livet. Med ett hål i bröstet letar jag efter min andra halva utan att veta om det.
Nätterna är mörka och själen skriker. Åren går och man försöker att vara lycklig. Man hoppas, man längtar och man lever. Men saknaden är djup som ett stort grundlöst hav.
Mörkret föder ljuset. Som när man dör, så föds man igen, i sitt eget universum.
Och man blir hel igen...
Om du vill uppleva att du svävar där uppe i universum så lyssna på denna låt. Ja, jag vet att det är en trancelåt. Jag älskar nämligen trance, det är mitt eget sätt att ta mig till mitt magiska universum. Och även om ni inte gillar trance så ge det en chans den här gången. Om inte början behagar er så klicka fram till 2,12 så kommer ni att få uppleva den magiska känslan i att sväva...haha. Men bara om ni vill förstås...
Tänk jag blir sååååå lycklig inom mig när jag hör den här låten... som om jag kommit hem igen...
Söndag...
Hoppas att ni får en riktigt underbar och kärleksfull söndag...
Morgonmagi...
Hur enkelt som helst. Bara att sätta på kaffe, jag bara äääälskar kaffe på morgonen, (förmiddan), sen så fixar jag två smörgåsar, tänder ett eller några ljus. Nu under den tid som råder så tänder jag ett vitt ljus för att hylla ljuset som sakta men säkert kommer. Vitt som magisk egenskap: Står för rening, beskydd och enhet. Det stärker din andlighet, helar och ger ro i sinnet. Gör även så att du kan koncentrera dig bättre.
Förresten, kan vara bra att handla in lite vita ljus nu inför ljusfesten vid Kyndelsmäss, även kallad för Imbolc den 2 februari. Mer om detta senare.
I alla fall. Sen så är det bara sätta sig ner och njuta av det hela. Å till den stora hemligheten med njutelsen är att doppa smörgåsarna i kaffet. Så brukar jag börja mina dagar och då speciellt om jag är ledig eller börjar jobba lite senare.
Finns det nåt bättre än att börja dagen på detta vis? Tycker hon ja...haha. Ja, detta är i alla fall min lilla morgonmagi... att liksom fånga stunden och förbereda sig för en ny underbar dag...
Hur ser din morgonmagi ut?
Jag har talat med Guden...
Jag frågade vem han var..? Men han svarade inte. Men jag kände att han inte ville vika från min sida. Jag frågade ännu en gång vem han var? Jag kallade honom vid många namn ...men nej! Jag gissade fel.
Jag kände att han lekte lite med mig...eller så ville han vara mystisk för ett tag, som att han ville att jag själv skulle komma på vem han var... Jag frågade om jag skullle tända ett ljus? Ett rött ljus, fick jag till ett svar, för kärleken...
Jag tände ett rött ljus å mitt hjärta skenade iväg så att jag började skratta... Jag blundade, och andades, och min kropp började sväva. Jag upplevde piruetter, å min själ fnittrade som aldrig förr... Jag var i universum. Men jag visste att detta var bara en del av av den väg som jag sökt så länge...
Plötsligt började ljuset att flämta... Å jag såg att guden vände bort sitt ansikte. Det var dags att återvända till den värld som jag lever i.
Här står jag nu som ett stort öppet hål, som i en port till universum å väntar på befallning. Jag blundar och jag ler, å är inte längre rädd för att dö.
Jorden dallrar, och universum dånar. Det är så vackert så jag jag tror att jag vill dö i natt...
Att våga möta Guden...
Mina möten under häxans väg har alltid varit med Gudinnan. Och jag har lärt känna några på djupet, och det finns flera som jag vill lära känna lite mera av. Men just nu så känner jag att det är nånting annat som pockar på...
Jag har märkt det länge, men jag har inte låtsas om det. Jag har liksom inte öppnat dörren när det har knackat...
Men så häromdagen när jag var ute och körde bil så gick det inte längre att ignorera det hela. Med solens hela kraft och makt så blev jag bländad av solstrålarna när jag körde, å det var nästan så att jag körde av vägen. Jag fick ett meddelande som sa: Att nu är det dags att mötas....vill du bli hel eller ej? KRASH! Så for jag ner i diket....nä, jag skojade bara. Men jag bromsade helt klart in så att bilen bakom nästan for in i min bagagelucka.
Jag förstod ju att rösten hade rätt. Jag har länge förnekat manligheten och ignorerat Guden. Jag har inte velat släppa in honom, jag har liksom inte vågat. Men kanske tiden är inne nu, och kanske är detta ett sätt för mig att ta itu med mina rädslor. Ja, kakan söker makan... Det är verkligen dags at bli en hel gestalt igen, såsom jag var innan jag valde att gå ner hit till jorden igen.
Vintern har varit kall och mörk länge nu, men den har gjort så att jag öppnat mina sinnen. Och jag känner att nånting är på gång...
Hela landet är täckt av vinter.
Luften kyler och frosten omfamnar jorden.
Men du, solens Herre, djuren och vildmarkens Herre,
osedd har du återfötts av den nådiga Modergudinnan, fruktsamhetens drottning.
Hell dig store Gud!
Hell och välkommen!
~ Scott Cunningham
Flexibilitet...
Skrivet av någon filosofisk och smart kvinna som jag inte känner till namnet på.
"Vi kvinnor är änglar, tills någon förstör våra vingar. Då flyger vi vidare på ett kvastskaft. Ingen kan säga att vi inte är flexibla..."
Behöver jag skriva något mer...
Funderingar över primitiv instinkt...
Idag när jag var på samtal så kom vi in på många konstiga saker som händer i mitt liv. Och bland annat kom vi in på att jag i bland automatiskt stänger av min kropp. Eller att min hörsel försvinner plötsligt.
Hmmm, hur ska jag nu förklara det här...
Jag är en sån där människa som i vissa lägen har huuuuur mycket tålamod som helst. Ibland alldeles för mycket, och då kan det bli så att jag lyssnar på människor som pratar fast jag egentligen inte har varken tid eller lust. Detta fenomen som jag ska berätta om händer nästan alltid när jag har väldigt mycket omkring mig... Ni vet när man inte lyssnar till varningsklockan inom en som säger att man ska "tagga ner". I alla fall....det är då det händer. Min kropp stängs av...
Jag kan stå där mitt i ett samtal och så helt plötsligt så känner jag hur ljudet omkring mig sänks och jag hör inte alls vad personen pratar om. Det är som om att jag får lock i öronen och hamnar i en bubbla. Jag ser alltså att personen som talar rör på läpparna, men jag hör inget. Allting blir lite suddigt och det känns lite som att jag håller på att försvinna. Som ett slags tunnelseende. Och jag brukar tänka på och undrar ifall det märks att jag tillfälligtvis försvinner...haha.I alla fall. Det känns även som om jag lyfts upp ca 10-20 centimeter...att jag liksom börjar sväva. Allting blir liksom overkligt. Men visst är jag lite konstig va?
Sen så kommer ljudet sakta tillbaka och jag faller mjukt ner på marken igen, och jag har inte hört ett dugg av vad personen framför mig sagt... Fast det låtsas jag inte om. Detta kan hända när som helst under stressiga perioder, och det håller väl i sig i en sådär 1-2 minuter.
Vad är det för fel på henne egentligen, tänker ni...haha. Ja, det undrar jag oxå ibland. Men nån dag så kanske en vettig förklaring dyker upp. PING!
Jag har alltid tänkt och undrat vad det är som händer. Det är som om kroppen stänger av sig själv. Det är kanske ett slags självförsvar som jag har. Hjärnan orkar inte tillfälligtvis ta in någon mer information och tar en liten "powernap".
Hon, min psykolog, tror att det handlar om mina innersta djupaste instinkter som visar sig. Den primitiva
människan inom mig, som vid fara fokuserar på vad jag ser och inte på vad jag hör. Alltså att min kropp anar nån slags fara, och jag måste vid minsta vink, vara beredd att fly för mitt liv. Visst låter det intressant, men på samma gång märkligt. För vad är det som jag egentligen vill fly från? Stressen, människor, livet...?
Hittade en artikel på nätet om nåt liknande, minns inte var jag hittade den, och där stod faktiskt: "Situationer där människor hamnar i en adrenalinchock utlöser en rad reaktioner. Man får tunnelseende och fixerar faran, hörseln försvinner, ansiktet blir blekt pga att allt blod som kroppen kan undvara går till musklerna, hjärtat pumpar ut syresatt blod så det dunkar och susar i huvudet. Hjärnan stänger ner allt som inte har med flykt eller kamp att göra. Moment som man inte tränat in i ryggmärgen i lugnt tillstånd är omöjliga att utföra nu eftersom tankeförmågan slagit av. Finns en chans till flykt flyr man, stängs man från flyktmöjlighet går man till angrepp."
Sen att min kropp utlöser detta är ju sen en annan sak, det är väl någon slags felkodning i hjärnan...haha. Men skämt åtsido... Man kan ju undra varför mina instinkter vill skydda mig så mycket, så att felkoder skickas till min hjärna? Varför händer detta? Det är lite intressant det där om våra primitiva instinkter som dyker upp då och då...
Men vi kan väl leka lite med tanken, att det kan ha med tidigare liv att göra. Och att jag på så vis är ganska så omedveten om varför jag helt plötsligt drabbades av dödsångest sommaren 2005. Men det här är ju bara spekulationer från min sida. Jag är helt klart intresserad av att göra en regression och se vad den skulle få fram.
För hur kan en människa som aldrig varit rädd för att dö, helt plötsligt drabbas av dödsångest..?
Inget märkvärdigt alls...
Jag gick å la mig för att vila lite denna söndagseftermiddag. Det blev lite sent i natt då både jag och min man blev lite filmsugna. För väldigt länge sedan så köpte jag filmen "Låt den rätte komma in" men det har inte blivit av att vi sett den. Men nu så, slog vi till och vi satte på filmen klockan 02 i natt....haha, typiskt oss.
Den var helt ok... För er som inte sett filmen, eller har läst boken, så handlar det om en liten 12 årig flicka som är vampyr. Hon kommer i kontakt med en kille i samma ålder, och som är mobbad av ett gäng killar. Ja, sen förstår ni nog resten. Både jag å min man gillade den. På samma gång som den var väldigt tragisk så var den ju väldigt gullig. Och musiken var otrolig vacker...
Förresten jag tror att den amerikanska remaken på filmen och som då fått namnet, "Let me in" kommer till Sverige nu i april i år, och den måste jag verkligen se. Jag är ju lite svag för vampyrfilmer jag...
Ja, ja... jag gick och lade mig i alla fall. Och jag var så där märkligt trött, så jag hade mina aningar om vad som var på gång. Sakta men säkert så kände jag hur kroppen blev tyngre å tyngre å jag kände hur kroppen började sova. Men hjärnan var fortfarande vaken. Jag kunde inte röra mig men jag hörde min man å Lovisa leka nere i vardagsrummet. Märklig känsla, men så var det. För första gången så kunde jag på riktigt kontrollera min sömnparalys på nåt vis. Jag hade bestämt mig för att jag ville ut å flyga igen...
Förresten, vill du veta mera om sömnparalys så klicka HÄÄÄR. Och om du vill läsa mera om mina flygturer, även kallad "ut ur kroppen upplevelser" så klicka uppe under headern på "Drömmar - UKU", så finns det lite att läsa
där.
I alla fall. Jag försökte att sakta men säkert rulla ur min fysiska kropp, men det gick verkligen inte. Jag var helt förlamad i kroppen. En jobbig känsla, men som inte skrämmer mig längre då det hänt mig så ofta. Så där låg jag och brottades med mig själv. Det är en kamp mellan mitt inre å yttre, och jag är helt medveten om vad som händer och sker. Fast om någon skulle se mig så skulle de tro att jag låg där och sov i lung och ro... Men jag hörde allt som sas och gjordes omkring mig. Det störde mig att min sovrumsdörr var öppen, men jag orkade inte att gå upp å stänga den...
Jag känner hur kroppen slappnar av och somnar in och jag blir orörlig, å jag försöker flera gånger att komma ur min fysiska kropp...men nej...den vill inte. Jag blir sååå irriterad. Jag försöker att slappna av igen...ännu mera för att komma in mera i ett meditativt tillstånd. Jag känner hur jag hamnar djupt in i mig själv och det blir alldeles mörkt. Men sen ser jag hur en varelse dyker upp i mitt inre. Jag slappnar av ännu mera och ser då att det är konturerna på en ängel. Ja, det är sant...det var en ängel, med vingar å allt. Stora vackra vingar...fast jag vet att änglar inte har vingar, så hade denna två stora vingar. "Strunt the same", jag kände att jag var under beskydd och att synen, symboliken, talade om det för mig. Jag behövde inte vara rädd.
Jag vaknade upp igen...å kände att nu orkar jag inte försöka att gå ur min kropp mera. Av någon anledning så gick det bara inte. Å det känns lite frustrerande. Jag tror att det beror på att jag inte riktigt kunde slappna av, då jag inte kunde stänga av ljudet som var runt omkring mig. Min man å Lovisa, Kristina å hennes pojkvän...till och med katten satt och skrek...haha.
Så här efteråt så förstår jag ju varför det inte gick...jag får väl stänga dörren in till sovrummet nästa gång, tills jag har lärt mig att stänga av alla yttre ljud som stör.
Ja, det var lite ur min vanliga knäppa värld som jag lever i. Inget märkvärdigt alls...
Tolkningen av tarotkorten...
Så där... nu tänkte jag reflektera över tolkningarna ni gjorde över mina 3 kort. Vilket var:
5 stavar Dam i svärd Prästinnan
Jag hade frågat hur min närmaste tid skulle se ut, och ville ha råd och riktning. Jag drog då 5 stavar och Drottning i svärd. Som ett kompletterande kort så drog jag Prästinnan.
Men vad hände då i mitt liv som blev så jobbigt egentligen, (5 stavar). Allting i mitt liv flöt på bra under veckan. Inga bråk här hemma, inga problem angående jobb, inga fiender hörde av sig...haha. Men det var en sak som gjorde mig riktigt upprörd och ledsen, och det var att jag fick reda på att Lovisas dagisfröken skulle sluta.
Våran absolut favoritfröken som gett så mycket uppmuntran åt oss och Lovisa. Hon som gör så att vi föräldrar och våra barn alltid känner sig så välkomna till förskolan. Å nu ska hon sluta efter 30 år i barnomsorgen. Varför just nu? Kunde hon inte ha stannat i ett par år till? Men , nej, hon ville göra något annat i livet innan det var försent... Jag satt verkligen och grät i nästan en timma...på riktigt alltså. Jag tappade fattningen totalt!!! Jag kan fortfarande känna hugg i bröstet när jag sitter här å skriver.
Min första tanke när jag fick reda på detta var: Men hur ska det nu gå för Lovisa? Så här efteråt så vet jag ju att det kommer att gå sååå bra för Lovisa även när hon har slutat. Det blir nog värre för mig...som mamma...haha. Men jag har lugnat ner mig, å förmodligen kommer det säkert en ny bra fröken till Lovisas avdelning.
Det kan verka fånigt, men just nu så behövs det inte mycket för att få mig ur balans, å då speciellt när det gäller de trygga bitarna i mitt liv. Och hon gjorde verkligen så att jag kände mig trygg med att ha Lovisa på förskolan. Å nu ska hon sluta... Jag kan inte riktigt komma över det...märker ni det?
5 stavar behöver väl ingen närmar presentation, mer än att jag verkligen hamnde i obalans i och med att den trygga tillvaron som jag haft kommer att försvinna...å det känns helt klart skitjobbigt. En konflikt inom mig som har med den yttre verkligheten att göra...å det stämmer ju verkligen. Som en liten del som dör inom mig...
Drottning i svärd råder mig väl att tänka mera förnuftigt. Att jag måste skärpa mig och skapa balans inom mig. Att jag inte ska vara så kritisk när det blir en förändring. Jag måste vara stark och modig. Jag är väl inte ett litet barn heller! Nu måste jag skärpa mig å tuffa till mig...
Det är väl det som prästinnan säger till mig att jag inte ska vara så rädd för förändringar. Jag ska lyssna på min intuition mera än på mitt intellekt... jag måste frigöra mig från mina känslor och bli mera oberoende i tankarna. Allting löser sig...
Jag måste säga att det var riktigt kul å värmande å läsa era tolkningar. Jag menar, det är inte lätt att sitta å tolka kort så där över cyberrymden. Men det var intressant och mycket lärorikt. Och förstås väldigt kul att se vilka duktiga tarot-tolkare ni är. Vi borde ta mera hjälp av varandra när vi ska tolka våra kort. För som någon av er skrev, "att när man ska tolka sina egna kort så har man en tendens att lägga in alldeles för mycket förhoppningar. och har väldigt svårt att vara objektiv". Det var Madde som skrev det och det ligger mycket i det. Hon har förövrigt en väldigt fin blogg, så kika in HÄÄÄR.
Så tusen tack mina underbara att ni hjälpte mig att tolka korten...för det gjorde ni. Ljus å mycke kärlek till er. Och även tack till er alla som läser min blogg och ger värmande kommentarer. Jag är sååå glad att ni finns. Ljus å kärlek till er oxå...
Men jag kan fortfarande inte förstå att hon ska sluta...
En historia ur livet...
Kom att tänka på en sak då jag läste i Rozie´s blogg... denna underbara blogg. Då hon reflekterar över det goda vi har fått i människokroppen, och som Rozie säger själv, ”fått till skänks, i en svunnen tid när vi valde att gå ner hit till detta jordeliv." Saker som vi tar för givet. Som att kunna höra, att kunna se och känna.
Att ta sina sinnen förgivna...
Ja, du…visst är det så att man tar mycket för givet. Pratade faktiskt om det med min man härom veckan. Man går å klagar att man inta har pengar, att det är trist på jobbet…och han å det å jag vet inte allt onödigt som man klagar över… Visst i bland så "suger" verkligen livet... jag vet.
Var och gjorde mammografi härom veckan å kom då att tänka på de som får negativa besked...som en kompis till mig. Hon som dog av sin spridda bröstcancer precis när jag födde Lovisa för snart 4 år sen.
2 liv, 2 olika öden. En lycka i en familj, en sorg i en annan familj. När vi blev en till i familjen, så blev de en mindre i sin familj. Så olika ödet kan slå in… Och man vet aldrig vilken familj som drabbas härnäst.
Å ändå så fortsätter man å klagar på små ”sketna” saker som pengar å grannar, jag är för tjock, jobbet suger å jag vet inte allt...haha. Ja, ja... man är bara människa och ibland så är det faktiskt skönt att tycka lite synd om sig själv å få klaga lite... Och visst, alla har vi väl rätt till våra små triviala problem. Men det finns gränser!
Det finns en blogg som jag följer som heter "LINDA - småbarnsmammas blogg". Hon började blogga som en helt vanlig småbarnsmamma, men fick för drygt ett år sen, under sin graviditet, reda på att hon har en aggressiv bröstcancer som är obotlig, å på så vis dödar henne sakta men säkert. En oerhört gripande blogg som är nyttig att läsa. Man kan nog inte som frisk ana hur det måste kännas inom henne...
Här sitter jag fullt frisk och tror jag ska dö ibland på grund av min fåniga och dumma dödsångest, å där ligger hon med den verkliga döden precis framför sig. Kika in där...jag lovar att ni blir berörda... Klicka HÄÄÄR.
Ville bara skriva av mig lite, för jag blir så ledsen över när någon ligger inför döden... Det kunde lika gärna vara jag som ligger där, eller nån annan kär anhörig. Men nu är det inte det. Jag har tur å mitt liv är inte så dumt i alla fall...Vi ska vara glada för allt det goda vi har omkring oss… Vi får inte glömma att se de bitarna oxå.
Vi kan tala, vi kan känna, vi kan höra…
Vi lever, vi finns och vi andas…
Tänk vilken gudagåva…
Förlåt för att jag är lite sentimental, men efter gårdagens kärleksritual så känner jag mig lite extra känslig...
Amor vincit omnia...
Klockan närmade sig nio. Min man och Kristina var på bio, och Lovisa låg i soffan och sov. Vilken tur jag hade. Det var bara jag å katten som rörde oss i huset.
Jag kikade ut då och då för att se var månen befann sig, men just då kunde jag inte se den. Altantaket var i vägen...haha. Men jag var förväntansfull inför kvällens kärleksritual. Och det kändes lite mysigt att veta att flera andra gjorde sig beredda för samma sak som mig.
Strax innan nio tog jag min röda lykta med ett rött ljus i, min tändare och begav mig mot altanen. När jag öppnade altandörren så såg jag hur hela min snötäckta tomt lyste upp, å jag förstod att månen sken där uppe. Jag hade valt att tända ett rött ljus i kväll. Rött som magisk egenskap: Kärlek, kraft, energi, utåtriktande beteende, vrede. Men mest valde jag rött för livet och för kärleken. Amor vincit omnia = Kärleken övervinner allt...
Väl där ute på altanen så tände jag mitt röda ljus och höll det i mina händer. Jag tittade upp mot den klara månen, och det fnittrade inom mig. Det röda ljuset värmde inte bara mina händer utan även mitt kropp å själ... Jag blundade och andades in. Jag såg ett orange fält som blixtrade till inom mig. Och för ett ögonblick stannade världen till och jag kände en lätt smekning på min kind.
Gudinnan ställde sid vid min sida och vi tittade tillsammans upp mot månen. Och jag insåg att det är sant, att månen lyser som starkast nu när vintern är som djupast.
Jag ställde ner ljuset, å snön blev alldeles röd av ljusets fladdrande sken. Jag läste en kärleksbön...för mig, min familj...ja, för alla vår Moder Jords barn och tillhörigheter. Jag sände ljus å kärlek ut i universum, å har jag tur så var det någon som lyssnade.
Jag tackade Gudinnan för att hon medverkat i min lilla kärleksritual och tar sen farväl av henne. Jag kände hur hon sakta och kärleksfullt svepte igenom min kropp och ett välbehag växte inom mig när hon lämnade mig. Jag förstod att hon var nöjd för vindarna blåste plötsligt lekfullt omkring mig.
Jag tittade fascinerat upp mot stjärnorna som glittrade där uppe å då plötsligt såg jag en stjärna som glittrade i blått och rött. Jag trodde inte mina ögon. Och jag lovar, jag hittar inte på detta. Stjärnan glittrade verkligen i kraftigt blått och rött, å ett tag så trodde jag att det var ett flygplan. Men det var det inte, för i så fall hade det fått stopp där uppe.
Förmodligen så finns det säkerligen ett astronomiskt vetenskapligt svar på vad det var. Men det var en märklig känsla att få stå där å uppleva fenomenet där framför näsan på mig.
Jag kände mig fri och viktlös...men kall. Det var dags att avsluta...
Jag tittade upp en sista gång på månen och såg Gudinnans ansikte och sa adjö för den här gången.... Men så kom jag på att jag måste ju fotografera denna vackra händelse. Och när jag tog kortet så blev det så här. Som om Gudinnan ville omfamna hela världen...
I kväll klockan nio...
I bland så springer dagarna bara iväg, å man hinner inte riktigt med det man planerat. Så änglarna får vänta...
I dag, onsdagen den 19 januari, så är det fullmåne, och i januari kallad för Vargmåne... lustigt i dessa tider. Nu lyser månen som mest när vintern är som djupast. Fullmånen vaknar när solen går ner och pockar på din uppmärksamhet, å kanske blir du rastlös å energisk.... eller mångalen...haha. Passa på att se tillbaka på hur ditt liv har varit och reflektera över vad som var bra och mindra bra. Släpp det gamla och börja planera för det nya. Varför inte påbörja de förändringar du önskar i ditt liv just i kväll...
Härom dagen så bakade ju jag och min dotter kärleksbröd till Gudinnan, för att jag kände att jag blev så trött på allt elände i världen. Och Gudinnan tog tacksamt emot våra gåvor, men hon såg bekymrad ut... Och jag kände hennes vemod i själen när hon gick...
...
Min käraste häxsyster Moonwitch har kommit med en magnifik idé. Och i stället för att skriva själv så citerar jag direkt från hennes underbara blogg:
"I den mörka tid som omger oss nu, inte bara pga årshjulets vandring utan också och kanske mer, pga det mörker som råder i vårt samhälle med alltmer våld och elände och även det våld vår Moder Jord ständigt utsätts för som nu även tycks drabba hennes bevingade och simmande barn som dör oförklarligt i stora mängder, så kunde vi kanske gå ihop och välja en särskild tidpunkt när vi alla var och en i sin del av verkligheten, gör något gemensamt. Kanske en ljusritual, en kärleksmeditation"
Jag citerar igen... Även här från Moonwitch. Hoppas att det är ok för dig Moonwitch, men du hade ju formulerat det så tydligt och bra.
"Verkar bli en del på onsdag vid fullmånen, vilket är riktigt roligt...:)
Var inte rädd för att joina även om du inte är van vid att utföra ritualer eller annat magiskt arbete. Tänd ett enkelt ljus och fokusera dina tankar på kärlek, frid och ljus...magin här ligger i att vi är flera stycken som fokuserar våra tankar på samma sak vid samma tidpunkt."
Så ikväll mina kära häxsystrar och andra underbara läsare, så "möts" vi i den magiska cirkeln klockan 21 under fullmånen. Och om inte månen syns, så luras inte av det, den finns där bakom nånstans och ger dig kraft och energi, kärlek och ljus... Var så säker på det.
Så häng på vetja...kan nog bli ganska så fantstiskt...
Berätta gärna för mig hur du upplevde det hela, så berättar jag för dig senare...
Magiskt gott...
En yngre tjej frågade mig, på ett väldigt vänligt sätt, att vad är det du skriver om egentligen....Vad handlar det om? Gulligt...
Ja, det undrar jag oxå ibland....haha. Jag skriver om händelser, känslor, om symboliken i upplevelser... Och ja...jag försöker att se det magiska i livet så mycket det går. Men det är klart att ibland så kan dagarna vara hur omagiska som helst...eller hur? Allt handlar ju om hur man vill att ens dag ska se ut, eller hur man väljer att tolka den.
Det gäller att fånga stunder å tillfällen och göra dem till det bästa ögonblicket nånsin.
Som härom kvällen när vi skulle äta middag... Det är klart att jag ville att den skulle bli så magisk som möjligt och god då förstås. Det behöver inte vara nåt märkvärdigt för det...
Kvällens rätt blev tortillabröd, tacochips, guaccamole, gräddfil och grönsaker bredvid. Lite rödvin till mig och min man och cola till barnen. Och det är faktiskt ganska så enkelt att fixa nåt magiskt gott.
Först brassar man paprika och lök Mästerkocken steker köttfärs
Crème fraiche, avocado, vitlök = Guaccamole Fin dukning, tända ljus å maten på bordet
Och lite magisk stämning... Tada! Maten är severad...
Och vem vet...kanske hade vi en ängel på besök, för det blev en sån himla lyckad middag.
Skrytsamt inlägg...
Gå gärna in å kika där, då veckans blogg är något annorlunda än vad vi är vana vid. Underhållande...
Ok, jag vet...jag skryter lite... Hoppas att det är ok...
Klicka HÄÄÄR... för att komma dit.
I morgon kommer min tredje ängel... Rafael... å på tisdag så ska jag reflektera över tarotkorten som ni tolkat åt mig... Det var intressant.
Dödens trädgård...
För ett år sen så dog min kära svärmor efter ett långt å slitsamt liv. Sista tiden bodde hon på ett hem för äldre, och där hon mer kände sig fångad till både kropp och själ, än att få omvårdnad. Det kunde man se i hennes ögon även om hon inte kunde eller ville berätta det för oss. Hon ville tillbaka till sitt hem... Men sjukdomen gjorde att det inte fungerade. Det måste vara hemskt när kroppen sakta men säkert dör, medans hjärnan fortfarande lever.
Hon var en god svärmor, och min mans älskade mamma...
Så vi begav oss till hennes sista viloplats här på jorden. Vi var till Skogskyrkogården...denna vackra dödens
trädgård.
Månen följde oss hela tiden. Den var halv, presis som min svärmors liv har varit. Den ena delen ljus med många fina minnen och stunder, å den andra mörk, som hennes sjukdomar som härjade i hennes kropp.
Jag smyger mig bort en bit från de andra. Jag har en tendens att dra mig undan för att inandas tankar å känslor. Kykogården var alldeles mörk och den tunga snön begravde gravstenarna som jorden begraver de döda. Lite här å där kunde man se små lyktor som brann, som små lågor som kippade efter andan i den kalla vintern.
När jag står där å tittar upp mot månen, så ser jag hur hon kommer. Jag har väntat på henne. Jag ler å hälsar henne välkommen. Hel står åter vid min sida. Min mörka Gudinna som hjälper mig med mörkret inom mig. Med sitt smekande dimmiga hölje snurrar hon förbi mig och upp och runt månen.
Jag känner hur smärtan samlas i mitt bröst. Jag vill gråta, skrika ut all min ångest som jag känner. Mitt inre förvrids i sorg och jag skulle bara vilja falla ihop. Men jag står bara där som en rak figur och de som tittar på mig kan inte se vad som händer inom mig. Detta är mitt inre tysta primärskri...
Jag sansar mig å går tillbaka till de andra. Och säger: Att titta, hon har första parkett mot månen! Alla tittar upp. När vi står där å tittar upp mot månen så tar Hels sin mörka kappa å sveper över månen. Vi ser hur månen sakta men säkert döljs av mörka moln och försvinner helt inför allas ögon. Hel har sakt sitt och behöver vila. Hon är tung i sinnet ikväll och har dragit sig undan. Jag vet inte varför, men Gudinnan har många hemligheter i sin oändliga själ.
Vi hedrar min svärmor och beger oss sen därifrån. När jag går där på vägen så stannar jag till, å plötsligt så ser jag ett hjärta i snön...ett stort hjärta som gjorts av naturen själv. Jag ropar till min man och min dotter: Ett hjärta...kom så får ni se... Min man berättade att han oxå hade sett det men inte sagt något. Min dotter kommer oxå... å det ser helt klart ut som ett hjärta. Jag tog ett kort, men där synts inte något hjärta... Men vi såg det med våra egna ögon... Vi stod tysta en stund. Det var en märklig känsla som vi delade med varandra.
Jag älskar kyrkogårdar... Min port till mitt inre. Jag känner mig uppfylld av energi när vi går mot bilen, och jag säger högt: Jag älskar verkligen att vara på kyrkogårdar...det ger mig kraft och energi. Min man ler och går vidare. Min dotter skakar på huvudet, men ler åt mig hon med. Å jag ser hur hon tänker: Min mamma, hon är inte som andra hon....
När vi kommer hem igen så fortsätter vi kvällen med att prata å minnas min svärmor. Vi tänder vita ljus vid svärmors kort och vid min kära far.
Vi går även ut på altanen.....som vanligt...haha, och täner några ljus i snön. Vi tänder många ljus i många färger. Varje färg väl utvald för att fånga färgens magiska egenskap. Det var enomt mäktigt...
Vi går in å då händer nåt konstigt med mig. Det sker när jag sitter på toaletten, av alla ställen. Jag känner en kyla som sakta kryper in i min rygg, och jag börjar frysa nåt otroligt. Jag börjar skaka å undrar vad det är som sker. Är jag på väg att bli sjuk? Eller är jag på väg att få en ångestattack? Vad är det som händer? Jag måste gå å ta en pläd att vira in mig i. Jag blir alldeles konstig å det skrämmer mig. Min man tittar oroligt på mig och frågar hur jag mår... Och jag kan inte riktigt förklara hur jag mår. Jag vill inte prata, eller göra nånting just då. Jag blir liksom som fängslad i min egen kropp... å kylan sprider sig till olika delar i min kropp... Men min rygg är iskall fast jag sitter med pläden runt mig.
Psyket nästa tänker ni...haha.
Det hela gick över, men jag kände mig lite omtumlad. Vad var det som hände i min kropp? Upplevde och förminnade jag mig något...eller var det bara trötthet?
I dödens trädgård...
Mer om det senare i kväll/natt.
Vi har bakat kärleksbröd åt Gudinnan...
I bland så undrar man vart världen är på väg. Folk försvinner, våldtas och mördas. Vargen håller på att utrotas. Fåglar faller döda ner från himlen och fiskar dör. Vad är det som händer? Jag berörs verkligen av det här...
För att skingra mina tankar har jag och min dotter Lovis bakat kärleksbröd till Gudinnan nu i kväll. Med det oranga ljuset starkt skinande på vårt köksbord kände jag hur energin cirkulerade runt i köket. Det oranga ljuset hade jag tänt för att jag vill känna jordförbindelse med Gudinnan. Gudinnan var med oss för jag kände kärlekens magi omkring oss. Freja var här, å vi kramades alla tre i en gudomlig omfamning. Jag kände hennes beskydd och var tacksam över hennes närvaro. Hon stärker mig...
Lovisa var överlycklig å även om hon bara är snart fyra år kände hon den gudomliga stämningen. Våra barn är mer medvetna än vi tror...
Man var ju tvungen att föreviga denna kärleksfulla bakning. Och jag måste få säga att Lovis är en hejdare på att baka. Så här är lite, eller ja, många, bilder från hela processen från början till slutet av vårt lyckade kärleksbak.... å muffinsen blev inte så tokiga...
Ja, jag vet att det blev lite många bilder. Men det bjuder jag på...hihi. Det gäller att ha öppna sinnen för att se och känna all magi var har omkring oss... Även om det bara handlar om en enkel bakning.
Gudinnan är med oss, och ljusets sken känner inga gränser...
Jag blir så ARG...
Trots att vargstammen är liten och svag fortsätter Sverige att skjuta varg i vinter.
Visste ni att Den 15 januari 2011 går startskottet för ännu en omfattande vargjakt i Sverige!
Om ni vill läsa mera om det och protestera mot det så gå in HÄÄÄR. Länken är till Svenska Rovdjursföreningen.
Idag är det den 13 januari, så gå in och protestera nu på en gång! Det har jag gjort...
Jag blir så himla arg, ledsen och förbannad. På deras sida berättar de om att förra vinterns jakt ledde till att många alfadjur sköts och att en hel kull med valpar lämnades föräldralösa, å det finns inget tecken på att de små valparna har klarat sig. Dessutom så sköts det för många vargar än vad som hade bestäms. Jag blir så arg så jag orkar inte tänka mera på det så ni får gå in på länken å läsa själva...
Jamen hur farlig är vargen egentligen? Jag förstår att vissa människor blir irriterade på att vargen dödar deras boskap, men jag blir irriterad på när pedofiler antastar barn oxå...
Läser på Wikipedia att i Sverige finns endast ett registrerat fall där en varg har dödat en vuxen människa. Det skedde 1821, och handlade då om en varg som först hållits i fångenskap och utan att ha lärt sig jaga och sedan släppts ut i det fria.
Läste detta i en blogg som heter Vargadotter och som skrivit ett inlägg om detta. HÄÄÄR är länken till hennes inlägg. Och hon skriver bland annat: "Genom att ta död på en djurart i vårt ekosystem, biter vi oss själva i svansen. Det som görs mot vargen, görs mot oss själva. Det som görs mot naturen, slår tillbaka på människan. Men detta är ett faktum som många inte tycks kunna se".Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.
Skriv gärna och berätta för mig vad ni har för erfarenhet utav vargar. Jag vet att många har vargen som sitt kraftdjur...har nog själv det. Men jag har inte rotat så mycket i det ännu... Är kanske dags att göra det.
Ursäkta att inlägget är lite hackigt å hoppigt, men jag är sååååå upprörd.
Gabriel - ärkeängel nummer två...
Med sina stora vackra vingar kom han ner från himlen. Han tittade ömt på oss människor, som sprang runt där nere på jorden, alldeles förvirrade och vilsna i våra själar. Han log, medans han skakade på sitt huvud och tänkte: Att de behöver nog min hjälp där nere...
Så har vi då kommit till ärkeängel nummer två, Gabriel. Han som är mest känd för att ha kommit till Maria och berättat att hon skulle föda en son, bebådelsen. Ur Lukasevangeliet 1:28-31. "Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.» Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära. Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud. Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus".
Bebådelsen är ett av de mest avbildade i den kristna konsten
Gabriel är en av de tre namgivna änglarna i Bibeln, och framträder för första gången i Daniels bok 9:21, "medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret"
Det blir ju gärna så att när man håller på med att skriva om änglar, så hamnar man väldigt mycket i bibelns värld. Jag är inte kristen på det viset, men tycker ändå att det är något fascinerande med bibelcitat. Och att jag väljer att ta med dem är för att ni ska få en större förstående av texten. Bara så att ni vet...
Namnet Gabriel betyder "Gud är min styrka", och inom astrologin är han måndagens ängel. Han har namnsdag den 24 mars. Han står för sanningen, bebådelse och uppståndelse. Han är Guds budbärare och änglarnas furste. Oftast så avbildas Gabriel med en vit lilja, en olivkvist eller en fackla. Det är han som verkställer de gudomliga domarna över de fallna änglarna. Sen så tar ärkeängel Mikael över och går från dom till handling.
Muslimer tror även att det var genom honom Gud uppenbarade Koranen för profeten Muhammed. Gabriel omskrivs även i olika skrifter inom bahá'í-tron, en monoteistisk religion som har sitt ursprung från Iran.
Gabriel står för renhet och harmoni och hjälper dig om du vill komma närmare ditt sanna, andliga jag. Han styr även känslorna och gör så att du ser ljuset omkring dig, alltså all kärlek omkring dig. Allting är inte så fel och dumt som du tror. Gabriel hjälper dig så du kan kommunicera och uttrycka dina gåvor inom alla områden. Han hjälper dig att förstå och uttrycka din glädje och gör så att du får in harmoni i din själ, ditt liv. Han hjälper dig att uttrycka all din glädje och kärlek till alla som finns runt omkring dig.
Om du upplver mycket ångest ska du kalla på Gabriel, då han lugnar ner dig och gör så att alla dina tvivel försvinner. Han ger dig den självkänslan du behöver. Jaha...så han är bra mot ångest... Då måste jag ju kalla på honom oxå. Jag kommer nog att ha en hel änglaskara här hemma hos mig till slut...haha.
Du kan säga tyst eller högt. Ärkeängeln Gabriel jag behöver din hjälp...Berätta sen vad du vill ha hjälp med. Tänd ett vitt ljus för att hedra honom.
Ärkeängeln Gabriel är speciellt hjälpfull med att hjälpa till och frigöra dig från rädslor som du har inom dig själv eller hos människor i din omgivning. Du ska inte vara rädd för att be ärkeängeln Gabriel att vara nära dig och känn att du kan acceptera den renhet och harmoni som finns i den kärlek som du får från honom.
Det finns förstås filmer om honom oxå. En som heter just "Gabriel" och som är en väldigt speciell film, en actionfylld historia om ärkeängeln Gabriel som slåss mott fallna ängalr för att återföra ljuset till skärselden, en plats där mörkret härskar, och rädda själarna hos stadens innevånare. Det var en mörk film och jag tycker filmen var bra, men min man tyckte att den "sög"...
En annan film där Gabriel är med är i "God´s Army", där Christopher Walken spelar Gabriel. Det pågår ett krig mellan änglarna i himlen. Och Gabriel försöker lägga beslag på en ond själ, tillhörande den nyligen död, för att kunna vinna kriget. Han möter motstånd från andra änglar och Lucifer förstås, som spelas av Viggo Mortensen. Den här filmen har jag inte sett, men den står högt ut på min lista.
Ja, det finns flera filmer där Gabriel är med. I "Constantine", med Keanu Reeves, så är han med och spelas av en kvinna, Tilda Swinton. Filmen handlar om Constantine, som är en exorcist med begåvningen att se det andra inte ser och som jobbar med att driva ut demoner ur människor. Och på vägen, eller i slutet, stöter han på Gabriel... Det är en riktigt bra film där vår svenska Peter Stormare spelar självaste Lucifer.
Men snälla nån...här blev det ju värsta filmrecensioner ju...det var liksom inte meningen...haha. Men nu när jag börjat att titta lite närmre på våra ärkeänglar så blir jag lite sugen att titta på filmer där de är med.
Nu mina magiska systrar får ni hjälpa mig...
Men nu till något helt annat...
I går kväll så tog jag min kära takortlek och bad om lite råd och riktning för den kommande framtiden. Och då fick jag först 5 stavar och på den Drottning i svärd.... Som ett sido kort drog jag Prästinnan
Så nu mina kära häxsystrar, och underbara tarot-tolkare vill jag ha hjälp med att tolka dessa korten. Vad tror ni korten vill säga mig..?
Jag har tolkat dem själv, men känner mig lite låst i mina egna tankar just nu...
Vad ska jag tänka på under den kommande tiden?
5 Stavar Drottning i Svärd
Prästinnan.
Mikael - En av de främsta änglarna...
Vad är en ärkeängel i jämförelse med en vanlig ängel? Ärke-, betyder den högste, störste, främste osv, och ärkeänglarna erbjuder oss beskydd både på det andliga och det fysiska planet. De skapades som de främsta av änglariket. Ja, man kan väl säga att ärkeänglarna tillhör en "specialstyrka" i änglaskaran. Att ärkeänglarna har större och mer individuella enskilda krafter än "vanliga" änglar.
Och de som håller på med änglar säger att vi alla har en ärkeängel som följer, stöttar och hjälper oss när vi ber om det. Ja, jag vet inte... men visst låter det tryggt?
Jag tänkte börja min ärkeänglavandring, finns det nåt som heter så...?...haha. Jag tänker börja med den främsta ärkeängeln av alla, nämligen Mikael. Jag stavar Mikael med enbart k....bara så ni vet. Men man kan ju även stava hans namn på annat sätt. I alla fall. Han är den första ängel som Gud skapade. Han är ledare över alla ärkeänglar. Mikael är en god dödsängel, till skillnad från Samael, som är en ond dödsängel. Samael = Lucifer. Förutom att han är de dödas beskyddare är han också Israels särskilde skyddsängel. Han är den ledande kämpen i striderna mod allt det onda.
Mikael är oxå den största " krigarängeln" av alla ljusets och kärlekens beskyddare. Låter lite roligt att man skriver krigarängel när man talar om änglar i himlen. Men alla behöver tyvärr beskydd av ett eller annat slag. Och oftast på bilder på Mikael, så ser man att han bär på ett svärd och en vågskål. Men så var det oxå han som körde ut Adam och Eva ur paradiset, och knuffade ner Lucifer i avgrunden...
Som jag skrivit förut så är faktiskt Mikael den ende som i bibeln omnämns som ärkeängel, eller över ängel, och det är i Judasbrev 1:9. "Icke så Mikael, överängeln; när denne tvistade med djävulen angående Moses' kropp, dristade han sig icke att över honom uttala någon smädande dom, utan sade allenast: - Herren näpse dig". Kanske det är så att han är den ende som verkligen är en ärkeängel och att de andra bara halkat med på ett bananskal.... vad vet vi.
Jag har förut skrivit om en bok, Henoksboken, och som är en skrift som inte finns med i Bibeln men som återfunnits i Dödahavsrullarna. Där står till exempel att Mikael var med vid världens skapelse, att han är Guds folks ställföreträdare och skyddsängel och att han leder själarna på deras vandring när det är dags att komma till paradiset. I boken står det oxå att han är med och bekämpar och dömer Satan och de fallna änglarna. Ni vet Lucifer och hans gäng...
Det var även ärkeängeln Mikael som uppenbarades sig för Jeanne d´Arc. En gång när hon som 12 åring befann sig på ett fält kom han till henne. Han sa till henne att hon skulle driva ut engelsmännen och ta kronprinsen till Reims för kröning. Hon sa att hon grät när Mikael försvann för han var så vacker...
Det är oxå Mikael som väger människornas själar. Varför man nu gör det? Kan det vara de onda gärningar mot det goda som vägs? Han skriver ju ned alla våra gärningar i "Livets bok", goda som onda. Tänk på det innan du tänker göra nånting dumt...haha. Någon ser dig...
Varje ärkeängel har sitt eget område som de hjälper dig med. Om du känner dig vilsen och rädd så ska du kontakta Mikael. Då kommer han till dig och ger dig styrka, mod, råd och riktning. Du kan när du vill kalla på ärkeängeln Mikael. Genom att säga: Ärkeängeln Mikael – hjälp mig för jag behöver beskydd, vägledning, råd och riktning nu.
Han står för skydd och balans i tillvaron och ser till att ge oss tålamod och självförtroende. Han skyddar oss även mot psykisk obalans och faror. Han är även eldig och passionerad och gynnare av kärlek. Många som har sett honom ser honom ofta som en blå blixt eller som en diamant som blixtrar till när han är i närheten. Och det är hans tecken till dig för att visa att han finns där med dig.
Till skillnad från din skyddsängel eller andra andliga hjälpare som står mera i bakgrunden som en lugn och fin sfär, så ser ärkeänglarna till så att energier blir till mera direkta handlingar. De står inte bakom dig utan bredvd dig... Men du måste be om deras hjälp, annars händer ingenting.
I astrologin är han söndagens ängel och han har namsdag den 29 september. Det finns även en film med John Travolta och som heter "Michael", och som handlar om en ängel som hamnar här nere på jorden men som inte beter sig som en sådan, utan han röker, svär och dricker sprit. Ingen tror på att han är en ängel...om det inte vore för hans vingar...
Det finns många som tror att Mikael och de andra ärkeänglar har stigit ned till vår jord. Och att de lever här i fysisk kropp mitt ibland oss. Så det är upp till oss om vi vill öppna våra sinnen för att släppa in dem i vårt liv eller ej. Att göra dem till en naturlig del av vårt liv. Änglarna väcker våra sovande själar och stimulerar dem. Våra själar behöver fnittra lite då och då, eller vad säger ni?
Ja, Mikael är den första Ärkeängel som jag kommer att försöka kontakta. Just nu behöver jag både balans och styrka i mitt liv. Vi får se om han hör mig...
Varför inte tända ett blått ljus till hans ära? Du ser Moonwitch...det var inte så dumt med de där blåa ljusen som du köpte...
Ja, vilket liv man har bland gudomar, demoner och änglar...
Innan änglarna kommer...
Starka armar bär upp mig i himlen och jag tror att jag är död. Men det är jag inte...det är räddningen som känns som himlen.
Sorgen släpper och jag känner hur mitt hjärta börjar slå normalt igen, och att min själ har nu fått vingar...
Ja, det finns många berättelser om människor som säger sig ha träffat på änglar. Det kan jag tyvärr inte skryta om själv...för jag har aldrig träffat på någon...inte medvetet i alla fall. Men det sägs ju att man kan ha änglar på besök utan att veta om det.
Jag har alltid varit lite fascinerad av änglar, eller skyddsänglar och nu även ärkeänglarna. Detta beroende på att jag kom över en bok som jag har berättat om förut. Den heter "Fråga dina vägvisare", av Sonia Choquette, och i den boken berättar författaren lite om änglarna vi har omkring oss. Det intresserade mig mera än jag först trodde.
Enligt den klassiska traditionen är ärkeänglarna tre till antalet, och det är Mikael, Gabriel och Rafael. Ibland är de också fyra eller sju stycken. Det beror på var man läser. Sen så har vi ju Lucifer, eller Samael som han även kallas, som innan fallet var en av de högsta ärkeänglarna. I bibeln nämns bara en ärkeängel och det är Mikael, och det är i Judas brev 1:9 - "Inte ens Mikael, en av de mäktigaste änglarna, vågade anklaga Satan eller håna honom när han kämpade med honom om Mose kropp".
Författaren påstår i alla fall bestämt att vi har änglar omkring oss och som skyddar oss. Och förutom de vanliga skyddsänglarna så är det även ärkeänglarna. Deras namn är Mikael, Gabriel, Rafael, Uriel, raquel, Sariel och Remiel. Alltså 7 stycken änglar med en enorm kraft som bara väntar på att få hjälpa och beskydda oss.
Jag kommer nu att berätta lite om våra Ärkeänglar. Kanske det blir långa inlägg, eller kortare inlägg. Det beror på vilken inspiration jag hamnar i. Men åter igen vill jag förtydliga mig om att detta är mina tolkningar och funderingar. Jag är ingen bibel- och ängelexpert, och absolut ingen angelolog. Utan jag skriver det här för att jag själv tycker det är intressant och kul. Materialet som jag skriver utifrån är information från nätet, böcker, minnesanteckningar och min andliga rådgivare... dä ni...
Kan bara nämna att el i slutet av varje namn betyder "lysande varelse" på hebreiska. De är till för oss för att kunna skydda, vägleda och vaka över oss. Att om vi verkligen ber om hjälp så får vi det. Men man måste ha ett öppet sinne för att märka det, eller inse det. Men visst låter det fantastiskt...
Tänk om det är så... att vi faktiskt har änglarna omkring oss. Det finns teorier om att änglarna knyter an till oss redan vid befruktningsögonblicket... Och som är med oss ända in i dödsögonblicket.
Så var det där med vingarna. Det finns någon som har räknat ut att änglarna inte har vingar, att det skulle vara kroppsligen en omöjlighet att kunna flyga med sådana vingar. Det har väl blivit så att vingarna bara är en symbol över att de kommer från ovan med sitt himmelska budskap. Men det är ju väldigt vackert med vingar, så i min värld så fortsätter änglarna att ha sina mjuka, duniga, vita och fina vingar, men även svarta vingar. Det fnns ju "dark angels" oxå...hehe.
Det var lite bakgrundsfeeling, så där innan änglarna kommer...
Ärkeänglar på G...
Jag har varit lite trött i sinnet nu de senaste dagarna... Men jag återkommer strax med ett inlägg om ärkeänglarna.... Å jag kommer att börja med Mikael, som är den ängel som står Gud närmast. Han är även himmelens beskyddare och den som ledde kampen mot den fallne ärkeängeln Lucifer, morr. Men mera om det inom kort...
Det är något speciellt med änglar...
Kontakt med andra sidan...
Ni har nog sett eller hört om programmen "Ghost whisperer" och "Medium". Där huvudrollsinnehavaren på ett eller annat vis har kontakt med döda männsikor. Vad som är lite intressant eller roligt är ju att serierna är baserade på riktiga människor och händelser. Sen kan man tycka och tänka vad man vill om det. Jag gillar i alla fall båda serierna väldigt mycket.
Det finns alltså en riktig Melinda Gordon, fast hon heter Mary Ann Winkowski, och Allison DuBois finns också och hon heter visst så i verkliga livet oxå, och som påstår att hon hjälpt polisen på riktigt med sin mediala gåva. De har båda egna hemsidor om ni söker på deras namn.
Jag har ibland önskat att jag oxå skulle ha den gåvan att kunna kommunicera med döda. Samtidigt är jag rädd för blotta tanken.
Precis när min kära far hade dött så blev jag väldigt angelägen av att på ett eller annat sätt få kontakt med honom genom meditation eller via drömmen. Jag läste en bok, "Himlen på jorden" av James Van Praagh, ni vet han som leder programmet "Mannen som talar med andar" på tv. Ja, han är allt en filur han med...haha. Men boken var bra och däri så beskriver han hur man får kontakt med andra sidan. Jag var ju förståss tvungen att prova. Förresten så är James en av personerna bakom serien "Ghost whisperer".
Ja, ja. Nu skulle det kontaktas döda... Jag vet att när jag låg där och slappnade av började min hjärna eller fantasi, jag vet faktiskt inte riktigt, men massor av olika okända ansikten började dyka upp i mitt huvud, det kändes som om de flög in genom mina ögon rakt in i kroppen. Jag såg ett lila sken hela tiden. Det hela blev väldigt jobbigt så jag slutade. Men fort jag blundade kom det lila skenet tillbaka igen. Jag kunde knappt somna sen...haha. Men pappa dök aldrig upp...
Jag har skrivit om detta förut, men det händer ibland när jag går å lägger mig att jag ser massor av ansikten och ögon när jag blundar. Jag har alltid undrat vad det är och var de kommer ifrån. Det känns verkligen som om de åker in genom mina ögon rakt in i hjärnan. Det är kanske sånt här som kallas för hjärnspöken...haha.
Skämt åtsido. Ibland är det faktiskt riktigt irriterande och jag kan inte somna. Det börjar med att det blir alldeles lila och sen börjar ansiktena flyga hej vilt rakt in i huvudet...heltokigt...jag vet. I bland får jag sätta på tv:n för att det ska försvinna. Ibland så ser jag även ett slags vargansikte, eller mera två gula vargögon, som tittar på mig. Vet inte om det är bra eller dåligt. Om det är mitt kraftdjur som försöker att kontakta mig...eller jag vet inte. Jag kanske är på väg att flippra ur fullkomligt...
Och jag lovar... jag har inte rökt på... haha
Förresten är ni intresserade av ärkeänglarna? Ni vet Mikael, Gabriel och så vidare. Tänkte skriva lite om dem...en och en... Låter det intressant?
Tron...
"Jag tror på allt tills det är bevisat att det inte är sant. Så jag tror på älvor, myter och drakar. Allt existerar, även om det är i ditt huvud. Vem säger att drömmar och mardrömmar inte är lika riktiga som här och nu är?"
~ John Lennon
Lekfull Gudinna...
Jag ritar några symboler i snön. Ett pentagram, ett hjärta och Liliths tecken. Jag går ut i snön å ställer mig. Jag blundar och andas in ordentligt. Känner hur hela universum glider in i mina lungor, min kropp. Jag slutar att andas...
Jag frågar om någon Gudinna är med mig. Jag får svar på en gång. Jag känner hur vinden ökar och snön börjar att virvla och glittra omkring mig. Det låter som om någon kommer på skidor och jag förstår att Skade är här...
Jag sträcker ut mina händer, välkomnar och tar emot henne. Hon smeker sakta min kind. Jag frågar hur länge hon kommer att stanna. Och hon svarar länge.
Bakom henne ser jag en skugga, en stor svart mantel sveper runt mig, och jag förstår att även Hel är här. Jag hälsar även henne välkommen och hon hukar sig varsamt framför mig, såsom jag skulle vara en Gudinna.
Jag ler...
Jag frågar om min egen lycka...
Då plötsligt känner jag en kraftig snövind som blåser rakt i mitt ansikte... Som om någon kastade snö på mig. Jag blir alldelses full av snö. Jag börjar skratta. Kanske var min fråga, eller antydan för girig. Kanske var Gudinnan bara lekfull. Jag torkar bort snön som om det skulle vara tårar. Men inte som tårar av sorg, utan tårar av glädje
Jag tänder ett blått ljus och sätter där ute i snön för att visa min tacksamhet över deras vänskap. Den blå färgens magiska egenskap: Den står bland annat för för sanning, fred, hängivenhet, vänskap, lycka, glädje och andlighet. Lågan på ljuset brinner starkt. Vindarna avtar och allting blir helt stilla. Jag hör inte ens mina egna andetag. Jag har slutat att andas igen.
I ett par sekunder som verkar vara som en hel oändlighet, känner jag kontakten med universum. Och jag känner mig så tacksam över att åter igen har haft glädjen att få ha Gudinnor på besök.
Ny tarotlek...
Jag kunde inte låta bli att köpa en till tarotlek... "The Halloween Tarot". Ja, jag vet att Halloween har varit men jag kunde ju inte låta bli. Jag har alltid varit väldigt barnsligt förtjust i den högtiden... Å som tur är så kommer den ju igen. Sen så har jag lärt mig en sak. Att om jag skulle vänta med att köpa den så skulle den säkert vara slut eller nåt när jag väl skulle köpa den. Så numera väntar jag inte...
Inte för att jag kommer att spå så mycket med den här leken...men den var lite rolig tycker jag. Och som en röd tråd glider en svart katt genom alla korten. Gulligt...
Sviterna är något annorlunda.
Mynten har blivit pumpor, bägarna är spöken, svärden är fladdermöss och stavarna är små djävlar. I stora arkanan har vi bland annat Frankenstein som kejsare, och som dåren är det en clown, prästinnan är en vampyrkvinna, prästen är mumien å månen representerar en varg...haha. Men tolkningarna är det samma och trots alla monster å spöken så följer bilderna Rider-Waite´s tarotlek väldigt mycket.
Lite kul när man ser "drottning i mynt" som sitter med en pumpa i knät...haha (se ovan)
För att göra det lite roligare så drog jag faktiskt ett kort...för lite råd och riktning. Och jag drog kortet "måttligheten". Jag blev inte speciellt förvånad.
Kortet innebär tålamod och balans. Kanske jag sakta men säker är på väg att hitta balansen i mitt liv. Vishet, stillhet, inre frid, och en kreativ process, och det kan vara ett konstnärligt skapande som tar sin början. Jag måste lyssna till mina andliga impulser och till min intuition. Kortet kan också visa andlig vägledning i det man behöver. Och det kan stämma då jag känner att Gudinnan är med mig och Guden är på ingående. Dessutom så känner jag hur min andliga vägledare pockar på min uppmärksamhet.
Ja, det känns verkligen som om livet bubblar över inne i bröstet på mig. Så många nya intryck som den här bloggen har gett mig, så många nya vänner, funderingar och tankar. Känner att jag måste ut å röra på mig...träffa människor. Det är snart dags att börja att jobba igen...har ju varit sjukskriven ett tag nu. Visst är det skönt att vara hemma, men nu känner jag att plikten börjar kalla på mig. Jag behöver vara hemma, men jag behöver oxå jobba. Men än så behöver själen vila ett tag till. Men jag känner den där gnistan längst där inne... Den där gnistan som jag har saknat såååå länge.
Men tiden som jag har varit sjukskriven, 3 månader nu, har haft sin mening...det är jag helt övertygad om. Visst det är lite mera att jobba på med mina "mörkare sidor". Jag får lära mig att balansera harmonin mellan eld och vatten. Det är alltså dags för lite "självhealing". Det är dags att ta itu med mig själv nu. Men det tar tid att få liv i en nästan död själ.
Så åter igen tänder jag ett orange ljus. Färgen orange´s magiska egenskaper: Gör dig bland annat attraktiv, den ger energi, jordförbindelse, skapande och lycka. Färgen ger dig kraft när du ska påbörja något nytt.
Jag tror jag tar å strör lite kanel framför mig och känner kanelens magiska doft. Kanelens magiska egenskap: Den ger dig klarsyn, livsaptit, kärlek, sexualitet och styrka.
Jag ber att Gudinnan Hel följer mig ett tag till...
Ja, detta inlägget blev en salig röra av lite smått å gott. Men det blir lätt rörligt när förändringar sker...
Jag mår bra trots mörkret...
Tack alla ni som läser och kommenterar mina inlägg. Ni är ljuset i mitt mörker just nu...
Det är en sak som ni måste veta och förstå. Att bara för att jag ibland skriver om mina destruktiva och mörkare sidor av livet, så är jag inte alls så självmordsbenägen som det kan verka. Tvärtom... Men att skriva av mig här på bloggen är mitt eget sätt att läka, som en slags självterapi... I det stora hela är jag en rätt glad filur som gillar att söka i det fördolda. Jag är som två motpoler som möts, och där symboliken överträffar verkligheten.
Jag har funderat på att bli författare...
Hoppas nu inte att dessa rader skrämmer iväg er underbara läsare. Men jag har kommit till ett vägskäl då jag funderar och reflekterar väldigt mycket om mig själv och min väg genom livet. Det blev många mera rader än vad jag hade tänkt. Hoppas att ni orkar läsa hela inlägget. Och döm mig inte för hårt för mina "galna" tankar.
Att jag är intresserad av den mörka sidan, eller som vissa kallar "den vänstra handens väg", är väl inget någon av mina närmaste bloggvänner missat. På samma gång som jag skräms av mörkret så dras jag till det. Och jag vet inte varför. Jag får göra som vanligt å skylla på nåt av mina tidigare liv. Man kan ju undra vad jag hållit på med egentligen...haha. En dag ska jag ta reda på det.
Men vad är då "den vänstra handens väg"? Ja, jag vet att man brukar säga att Satan finns på vår vänstra sida. Jag vet oxå att många satanister följer "den vänstra handens väg". Hej, vart tog alla mina läsare vägen...haha. Men jag är absolut ingen satanist på något sätt å vis. Tvärtom, jag följer ljusets väg. Men ibland måste jag ner i mörkret för att finna ljuset...
Själv tror jag inte på Satan som en ond kraft, utan mera som ett medvetandetillsånd som vi människor hamnar i på grund av våra tidigare liv, uppväxtformer, olyckliga omständigheter osv. Satan är ett annat ord för ondskan. Men vem är jag att säga att det är det rätta svaret. Så jag väljer att lämna satan utanför det här inlägget. "Den vänstra handens väg" kan ses lite som den fria viljan att njuta och göra vad man vill. Men även där måste man ju sätta gränser. Det här är ingen väg jag följer, och det är säker massor där som jag inte står för, men den intresserar mig för att jag är så otroligt nyfiken på den okända och fördolda metafysiken. Men jag är helt emot våld. Gör vad du vill, men skada ingen.
Inom "den vänstra handens väg" innehålls även begreppet "mörk magi", sen så kan man ju ifrågasätta vad som menas med det. De flesta som tänker på "mörk magi" kommer nog att tänka på satan, där kom den fulingen igen, och onda handlingar. Men mörk magi kan även vara ett sätt att utforska det okända, våra rädslor och blockerade känslor, den mörka sidan av oss själva. Det här är inget som jag behärskar så jag stannar den diskussionen här, å lämnar över till de som har kunskap om det. Men jag vet att allting kan ses från olika håll. Jag menar, det finns de som rynkar på näsan när man berättar att man är en hedning, alltså häxa.
Mörk magi kan även innebära att många magiska ritualer fodrar mörker för att få den bästa möjliga effekten. Och som självaste Dénis Lindbohm sa: "Att även den allra ljusaste magins ritualer kan behöva mörkrets skydd. Skydd mot fader Solens strålflöden..." Håller på att läsa boken "Mörk magi" av Tommie Karlsson. Och den beskrivs så här: "Mörk magi innebär ett sant utforskande av existensens mysterier och uppväckandet av de krafter och visdomar som möjliggör själens fulländande". Vi får väl se om jag håller med om det om jag nu blir klar med den boken nån gång. Har läst i den då och då i ett bra tag nu.
Alla har vi våra mörka sidor. Det är bara det att vissas syns eller märks mera än andras. Sen så är det ju skillnad på vilka spärrar vi människor har. Vissa tycks ju tyvärr inte ha några spärrar alls... Vad jag menar är att förmodligen alla någongång tänkt så mörka tankar så om man skulle berätta dem högt så skulle folk bli mörkrädda...
Men på samma gång som att mörkret tär på en människa så kan mörkret, om man använder det på rätt sätt, även utveckla och stärka en människa. Känner att jag börjar bli lite tjatig nu, men ur mörket föds ljuset, eller ur smärtan föds kunskapen... Man lär sig tidigt att man bränner sig på elden.
Inom wicca finns en tre-faldighetsregel, och det är att allt man gör kommer tillbaka till en trefalt. Därför är det dumt att använda sig av magi för att skada någon, eftersom man själv råkar ut för samma sak fast tre gånger värre, om inte ännu mera. Jag tror att det gäller allt dumt vi gör här i livet, allt enligt "karmalagen". Och jag försöker att stenhårt följa den lagen.
Och vad säger då "karmalagen"? Jo det är lagen om orsak och verkan, alltså som man sår får man skörda. Som man bäddar får man ligga... Ja ni förstår vad jag menar. Själv försöker jag att så många vackra blommor i universums trädgård. Att jag sen dras mot mörkret ibland och utövar självömkan, det har ingenting med varken satan eller självmordstankar att göra. Utan det är mera ett sätt att utforska min innersta och mörkaste gudinna.
Carpe noctem...
Att umgås med döden...
Jag har tänt svarta ljus i kväll. Låter det destruktivt? Låt mig då ta det från början...
Jag började mitt nya år med att beträda de dödas mark. Jag var till kyrkogården och tände ljus för att tillsammans med min döda far få uppleva årets första dag. Han ligger vid minneslunden, och ljusen runt minneslunden fladdrade omkring mig som pockande flämtningar.
Döden finns omkring mig hela tiden. Det är konstigt... Jag är så rädd för att dö så att jag har slutat leva. Jag är så rädd för att dö så att jag har utvecklat dödångest. Jag måste finna en balans mellan ljuset och mörkret. Måste finna min väg till att börja njuta av det goda liv som jag har.
När jag står där så känner jag hur jag fylls av sorg. Sorg över min döda far och sorg över alla de andra döda som finns omkring mig. Sorg över mig själv som slutat att leva. Jag blundar och tvingas att andas in all smärta som omger mig. Tusen röster viskar omkring mig, viskar och manar till uppmärksamhet. Känner hur jag sakta lyfts från marken. En märklig känsla. Jag tittar försiktigt upp och där står hon, Hel, skuggornas drottning.
Hel är Gudinnan över dödsriket och en av gudinnorna jag följer. Hon är dödens gudinna, och döden finns alltid vid sidan av mitt liv. Jag gråter och mina tårar förvandlas sakta till små iskristaller. Jag samlar iskristallerna i mina frusna händer och ger dem som gåva till Gudinnan.
Hel är min beskyddare och häxornas vän. Med sin stora svarta kappa hälsar hon mig välkommen till hennes rike. Skuggorna växer och snön blir alldeles mörk omkring oss, och jag känner allvaret i hennes röst när hon talar till mig. Ur mörkret föds ljuset, och jag har börjat förstå att Hel hjälper mig att ta mig igenom livets mörkare sidor. Och för att finna livet måste jag rota djupt inuti mig själv. Att möta mina rädslor och ta itu med dem.
Sakta bleknar skuggorna och mörkret försvinner. Snöflingor fyller himlen och världen runt mig försvinner för en liten stund. Livets väv spinner vidare på sin sköra tråd. Snöflingorna avtar och jag står ensam kvar med min nya vetskap och mitt hjärta fylls av kärlek.
Hel har talat och jag har vördsamt lyssnat...
Så därför har jag tänt svarta ljus i kväll. För att hylla ljuset, och för att fira början av min resa mot det sanna livet. Svart som magisk egenskap: Står för sorg, men även för klarhet. Svarta ljus står för beskydd av onda ting och avslut. Men man måste vara försiktig eftersom svart kan dra till sig negativ energi. Men för att möta ljuset måste man våga vandra i mörkret.
"Må energierna vändas från mörker, ljus!
Från ve till välgång! Från död till liv!"
~ Scott Cunningham
God Fortsättning...
Hoppas att ni haft en bra start med det nya året. Hörs snart igen... med ett något längra inlägg...
