"Att åkalla vindarna är en gammal lära som kan dateras tillbaka till de gamla grekerna och kanske ännu tidigare. Kraften från vindarnas kraft kan ge enorm intensitet åt din magi. Beroende på vilken vind som blåser kommer jordens vibrationer att vara olika. Om du hänger ett band på ett trä eller staket kan du se vilken vind som blåser. Det kommer att vara den vind du ska uttala dina avsikter till när du utför trollformeln. När du åkallar vindarna för trollformelarbete måste du vara utomhus."  ~ Angelfire

...

Förr i tiden ansågs en del av guddomar att representera de olika vindarna, och att de "bodde" i luften. Luften var vägen mellan människorna och gudarna. Att be noga till dem före en sjöresa var väldigt viktigt. Och att spå i vind och väder har ju alltid varit populärt. Vinden är luftens element och står för inspiration. Inspiration är något vi alla behöver...

I dag så blåser det verkligen där jag bor. När jag var på väg från bilen, efter att ha kört Lovis till dagis, hörde jag hur träden jublade omkring mig. Fåglarna kvittrade som aldrig förr och Guden sken upp och såg så nöjd ut. Jag stannade till och kände hur vinden tog tag i mig, och för en sekund så kände jag hur jag blev viktlös. Jag älskar när det blåser så här mycket. Det händer något konstigt inom mig då... 

Det är alltså perfekt för lite enkel, men givande, vindmagi.

Det är så enkelt. Man går ut i blåsten. Jag brukar sträcka ut mina armar och blunda. Sen så slappnar jag av och låter vinden blåsa bort alla mina tankar, tills jag känner mig helt nollställd. Jag talar till Gudinnan, och bjuder in de gudomliga krafter som hon vill ge mig, eller som jag ber om. Jag fyller mina lungor av de friska vindarna och tackar Gudinnan för allt positivt hon ger och gett mig. Jag är en lycklig männsika, jag är nöjd med det jag har och har åstadkommit. Jag tänker på hur skönt det är att finnas till och jag blir ett med stundens magi.

Kom dock ihåg att den gudomliga kraften är Gudinnans heliga gåva och den får aldrig missbrukas...

...

Att känna hur håret fladdrar omkring mitt huvud och hur tankarna blåser bort är som att bli hjälplöst förälskad.. Jag känner mig renad och harmonisk. Det gör mig så lycklig, och om ni inte redan prövat så gör det. Det fungerar verkligen. Men ta dig tid, och bry dig inte om att det ser ut som om du försöker flyga...haha.

Har skrivit om detta förut men...

Har läst en bok som heter "Fråga dina vägvisare", av Sonia Choquette. Den är enkel och lättläst och förklarar om våra vägvisare/skyddsänglar som om det var hur självklart som helst. Hon skriver också om hur vi kan be änglarna om hjälp i boken. En riktigt bra och tänkvärd bok

Sen länge har det alltid varit så att jag inte tyckt om att ha någon på min vänstra sida. Om jag var ute och gick med någon och den gick på min vänstra sida så kände jag mig irriterad på något vis. Tyckte själv att det var lite konstigt. Jag är ingen lättirriterad person, men det var som om jag fick svårt för att andas, som om nåt osynligt kom i kläm...

I alla fall. Så hände det så att jag var på en mycket trevlig tarot kurs. Det var ett medium från england här, och som hette Sasha, en helt bedårande tant. Hon pratade sån där riktig accént-engelska och jag förstod knappt någonting vad hon sa... men det gick bra i alla fall...haha. Men lite förstod jag och hon berättade i alla fall för mig att det var min hjälpare, eller andliga guide, som fanns på min vänstra sida.

Jag hade en skyddsande omkring mig och vet ni, alla bitarna föll på plats. Och sen dess har jag vårdat den ömt. Eller vårdat dem ömt, för jag har förstått med tiden att det är fler än bara en. Men ändå så känner jag att det är en som står mig närmast, och det är den jag numera kallar för Gudinnan. 

Man kan väl säga att jag alltså har dagliga samtal med min hjälpare/Gudinna. Nej, jag är inte schizofren på något vis... Hon ger mig tecken och signaler nästan varje dag. Ibland mera, iblan mindre. Det är väl som att gå och prata med sig själv fast man får vettiga svar tillbaka. Inga långa svar utan mer kort och koncist. Numera tillhör det vardagligheterna. Och om jag är ute och går med någon så ber jag bara snällt att personen inte ska gå på min vänstra sida. Lätt som en plätt!

Ja, jag kanske är lite tokig ändå...haha. Men det måste man nog vara för att kunna leva i denna värld vi lever i.

Gudinnan finns omkring mig och jag talar ständigt med henne. Ja, jag småpratar nog med Gudinnan hela tiden. Tackar henne när jag t.ex tappar bort något som jag sedan hittar. För att lyset vid rödljuset slår om precis när jag kommer med bilen. Ja, vid alla tillfällen då positiva saker och ting, jag inte kunnat påverka själv, dyker upp mitt framför ögonen på mig. Jag är väldigt noga att tacka henne. Jag rådgör och frågar alltid om råd och riktning. Och hon svarar nästan alltid.

Men det har tagit tid att inse att man inte är knäpp... Först så undrade jag själv vad jag höll på med. Men sakta och säkert började jag förstå. Nu tillåter jag mig själv att verkligen lyssna till mitt inre och tro på vad jag hör och känner. Gudinnan viskar kärleksfulla meddelanden till mig, och jag tar ödmjukt emot hennes uråldriga vishet och kunskap. Gudinnan tillhör min vardag och jag skulle inte kunna leva utan henne. Jag vet att hon finns omkring mig och lyser upp vägen åt mig.

Tack för det goda Gudinna...  

                             

"Aurora, även kallad för Eos, öppnar varje morgon österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kan komma fram. Hon har en ansenlig barnaskara av bland annat vindar och stjärnor och är inblandad i ett antal kärlekshistorier med olika motparter."  Källa - Wikipedia

Romers mytologi = Aurora
Gregisk mytologi = Eos
Nordisk mytologi = ? (någon som vet?)

Under antiken ansågs daggen bestå av månstrålar eller av de tårar som morgonrodnadens gudinna Aurora grät över sin döde son. När hennes tårar föll ner på jorden bildade det daggen. Visst låter det vackert? Sorgligt, men vackert...

                        

I alla fall. Ni vet väl att daggen är nyttig och lyckobringande. Daggen anses komma från gudarna/gudinnorna och besitter magisk kraft. Och då speciellt midsommarnattsdaggen, som sågs extra magisk. Och då speciellt om man rullade sig naken i den. Då var den extra hälsobringande och man skulle hålla sig frisk det kommande året.

De fanns även dem som gick och samlade dagg från kyrkogårdar för att på så vis bota sjukdomar. Morgondaggen är extra bra för att hålla sin hy ung och vacker. Samla daggen i en näsduk och badda ditt ansikte. Och blandar du dagg i degen så kommer du att lyckas med brödbaket. Brödet blir då extra gott och nyttigt. Värt att testa. 

Och om man har klimakteriebesvär och andra problem i underlivet, är ett avkok på daggkåpans blad lindrande. Avkok på daggkåpa kan även användas till kompress för sårläkning mot infektioner och svullnader. Salva gjord på daggkåpa hjälper bra mot sår, eksem och torr hud. Något man kanske borde prova...

Förr i tiden trodde man även att den lilla vattendroppen man kunde se tidigt på morgonen i bladens mitt, var en viktig ingrediens för alkemisterna. De trodde att droppen hade magiska krafter. De trodde till och med att de kunde göra guld av daggdroppen. Tror nog ingen fixade det, då skulle nog daggkåpan vara utrotat vid det här laget. 

Hur vackert är det inte när daggen blänker på gräset? Och hur gulligt är det inte att hitta en välfylld daggkåpa? Dropparna i daggkåpans blad anses ha en stark magisk kraft. Jag minns, med glädje i hjärtat, hur jag gick och samlade in vatten från daggkåporna när jag var liten. Samlade det i en hink och gjorde nån magisk röra... Det bodde en liten häxa inom mig redan då...haha. Hmmm, förmodligen var jag nog häxa redan innan jag föddes.

För övrigt så är droppen i daggkåpans mitt egentligen en utsöndring av vatten ur porerna i bladkanterna. Så var det med dem tårarna. Men i min magiska värld så är det fortfarande Auroras tårar.

I dag har jag varit på yoga igen...fast min fysiska kropp försökte att "skolka" idag.

För att vara ärlig så tänkte jag nog strunta i yogan idag, för jag kände mig lite trött och slapp...ja, jag erkänner jag är så lat ibland. Så kände jag att jag hade ont i ryggen, axeln, foten, fingret...å jag vet inte hur mycket jag kände efter för att få slippa gå. Jag körde mina döttrar till skola och dagis. När jag åkte hem så satt jag i bilen och tjafsade för mig själv, för jag borde verkligen gå i väg till yogan, jag behöver det...min själ behöver det.  så jag sitter där i bilen och tänker: Jag går, nej föresten, jag går inte..jo jag går...eller nej, osv. Så bestämde jag mig slutligen för att inte gå. Jag går mot hemmet, å då kommer grannen, som oxå ska på yogan idag, precis ut och hon säger: Du ska väl gå på yogan idag?

Haha, vad tror ni att jag svarade? Jag svarade med ett stort leende: Jo men absolut, sjävklart. Jag ska gå på yogan idag...

Vart vill jag komma med detta? Jo, att det var någon som tyckte att jag behövde komma iväg idag, och som hjälpte mig på traven. Universum talar till oss, och när vi inte lyssnar så hjälper de oss på traven. Så idag har jag varit på yogan igen, å jag känner mig så otroligt glad och lycklig över det. Tack för det goda Gudinna...

Det regnar ute, jag älskar när det regnar. En liten regn-ritaul för att varva ner och njuta av allt det goda vi har omkring oss. Balsam för själen...

Gå ut och ställ dig i regnet. Känn hur regndropparna faller i ditt ansikte, och rinner nerför kinderna och tvättar bort all negativ energi. Sträck ut dina händer och ta emot regnets magiska droppar, ta emot deras kärleksfulla meddelanden. Allt liv behöver vatten, utan vatten skulle vi dö. Ta tacksamt emot en av den stora Moderns generösa gåvor. Känn livet inom dig, att du lever här och nu.
 
Gudinnan är vid din sida, och håller dig uppe med sina enorma armar, tillåt dig att njuta av det till fullo.

Ok, du kanske kommer att bli blöt, men vad gör det...

Jag minns...

Det var för typ 25 år sen. Jag och några vänner var bjudna till min teckningslärare, Algot. Han var även konstnär och var urtypen hur en konstnär ska vara. Förvirrad, frihetstörstande och bohemisk. Han var en helt bedårande "gubbe", som sprang omkring i morgonrock och drack vin...haha.

Han bodde i ett gammalt hus, kråkslott, mitt i Värmlandskogen. Vi satt alla på övervåningen runt ett långt bord, ni vet så där de brukar göra i filmer. När vi satt och dinerade så berättade han om alla spöken som fanns i huset... Tänk att jag inte kommer ihåg vad han berättade, men att det spökade där var Algot helt övertygad om. När vi satt där och hade det som trevligast, så reser Algot sig upp och säger att nu måste vi gå till bäcken och offra. Ja, lite tokig var han nog, så där härligt tokig...haha.

Han fixade i ordning en korg men vin, (förstås), och frukt, ost och bröd...och riktiga kristallglass. Ja, ja tänkte väl vi andra, vi gör som han säger och hänger på.

Vi gick en lång stund rakt in i djupa skogen. Skogen blev grönare och grönare och mer å mer trolsk. Skuggorna fladdrade omkring oss, och månen övervakade våra steg. Till slut så kom vi fram till ett litet skogstjärn med en porlande bäck intill. Hur vackert som helst... och om jag blundar nu idag, så kan jag fortfarande se platsen vi var på hur tydligt som helst. Det var en riktigt kraftplats och man höll på att tappa andan. Man kände att man blev alldeles hööög. Å vi hade inte rökt på....

Sen så var det dags för ett tal. Algot hällde vin i våra kristallglas och tog sitt eget glas och gick fram och började tala med. Ja, just det... Näcken. Han tackade för allt det vackra vi hade omkring oss och något hemligt som han inte ville berätta för oss. Han sa att det var något mellan honom å Näcken...

Sen var det vår tur att tala till Näcken. Några väl valda ord gjordes hastigt och aningen blygt. Det här var något som ingen av oss andra varit med om förut. Sen så skulle det badas. Men först var man tvungen att offra och tacka för att vi fick beträda detta vackra, men dock iskalla tjärn. Jag och min kompis badade och frös nästan ihäl på kuppen. När vi kom upp igen fick vi reda på att vi nyss badat i en ungdomskälla...inte illa, eller hur? Vi skulle vara unga för evigt...

Sen drack vi och åt det goda ur korgen. Ja, det kändes ju lite dråpligt när man satt där mitt inne i Värmlandskogen och drack vin ur kristallglas... För fint skulle det vara när man umgicks med Näcken. Ja, den här kvällen kommer jag aldrig att glömma och förmodligen inte få uppleva igen. Men nåt magiskt var det, för när man tittade mot Algot så var det som om han flöt ihop med skogen omkring.

Och Näcken, han spelade fiol för oss resten av kvällen...

 

Dimma har i folktron runt om i världen stått som symbol för mellan det som är verkligt och overkligt.

En morgon när jag åkte med min lilla bil så såg jag hur det låg dimma ute på ängarna. Det såg så otroligt vackert och trolsk ut, så att jag höll på att köra av vägen av beundran...haha.

Jag kom då att tänka på att en vän till mig, för länge sedan, berättade att det var älvorna som dansade där ute på ängarna. Och om du inte visste det så trivs älvorna bäst i det dimmiga skymningsljuset under varma sommarkvällar eller tidiga mornar. Det är då man kan se dem dansa. Och om man har lust eller tid så kan man, om man har tur, se nertrampade cirklar där älvorna dansat. Även kallat alvrum eller älvring.

Men var försiktig så att du inte klampar in i en älvring för då kan du bli sjuk. Och om nöden skulle falla på under en bilfärd eller skogspromenad, och du behöver stanna till, så se då till att du inte uträttar dina behov i en älvring. Då kommer du förmodligen dö av att kroppen suger upp all vätska tillbaka och du svullnar upp... Så alltså, var försiktig när du kissar ute i naturen. Har du otur så kan det vara sista gången du kissar

Älvor är små förföriska figurer. Och de nordiska älvorna beskrivs oftast som kvinnor, men nog finns det väl även manliga älvor, och kanske det är dom som kallas för Alver? Någon som vet? Alver förekommer väl också i nordisk mytologi? 

Man skulle kunna tro att älvor är små rara väsen som helst dansar runt på ängarna nätterna igenom, men se, så är det inte . Älvor är tvärtom mycket farliga väsen, och deras lek var fruktad förr i tiden. Och om en ung man drogs in i deras dans kunde han bli galen på kuppen. Så tänk på det! Var försiktig om du träffar på älvor. De kan dra både sjukdomar och förbannelser över oss männsikor.

Ja dessa små väna varelser...



                                   

Drog ett kort till en vän en gång, och då fick hon 9 svärd. När jag började min tolkning så insåg jag hur viktigt detta kortet är att få ibland. Att det kortet inte bara ger sorg och smärta, utan även insikt.

Tolkningen är utifrån den personen jag spår. Men jag känner så väl igen situationen... 

Allt känns mörkt och hopplöst. Ingen förstår dig och ditt inre. Sömnlösa nätter. Du är fången i din egen rädsla och ingen märker det. Det gör ont... Tankar, tankar, tankar. Nånting måste få ett slut, innan det brakar loss fullständigt, (10 svärd).  Ofta kan det finnas personer runtomkring som skadar dig. Det kan vara medvetet men även omedvetet. Man är besviken.

Minsta lilla ord eller kritik och du hamnar i ett depressivt tillstånd. Nu måste du försöka att komma ur ditt eget fängelse och sätta ner foten och visa att du inte är ett offer. Du behöver jobba med självkänslan. Det är viktigt att gråta ut och visa hur du känner. Visa att du finns och att dina känslor också räknas. Förneka dig inte själv. Du måste försöka att se det goda du har omkring dig i livet och sortera bort det som du inte behöver eller sårar.

Satt ute en stund i går kväll. Helt ensam under stjärnorna. Man kunde se att molnen, fast de var mörka, hur de lekfullt försökte gömma stjärnorna.

Jag försökte söka kraft i nymånens bleka ansikte, och för en liten stund så kände jag hur jag drog efter andan och själen fylldes av kärlek. De mörka molnen skingrades och Gudinnan gjorde mig sällskap. Vi satt tysta och stilla bredvid varandra som två mörka skuggor. Vi satt där hela natten, fram till skymning, då våra skuggor flöt samman och blev till en kosmisk förening. Skuggorna suddades ut, och när morgonen nalkades syndes längre ingenting.

I mitt hem har häxor alltid haft en central plats. Nu blev ni allt bra förvånade va?..haha. Det har ju varit så att mina barn, å då speciellt mina tjejer, alltid haft en förkärlek till häxor...vad nu det kan bero på? I mitt hem så har ju video - och DVD spelaren snurrat genom åren. Självklart har en å annan häxa dykit upp i tv-rutan. Men vilka häxor är det som man har bekantat sig med. Jag räkar inte in den onda fen, Maleficent, i Törnrosa. Hon må vara ond som en häxa men hon är ju faktiskt en elak fe...eller en drake... Helt klart min favorit i Disneyfilmerna. Ska bli kul att se när hon dyker upp på biodukarna 2011, om ryktet nu är sant. Den som lever får se. Man får ju hoppas att filmen blir regisserad av Tim Buron i så fall.

Här är i alla fall några Häxor som jag minns, och som har gjort ett intryck i mitt liv.


Den elaka styvmodern/Häxan (Snövit)

Magica De Hex (Kalle anka)

Madame Mim (Kalle Anka, men var väl även med i Svärdet i stenen vill jag minnas)

Kvasthilda (En serietidning, någon som minns den?)

Matulda och Megasen (Tv serie som gick när jag växte upp. Någon som minns?)

Häxan Hia Hia (Trollskogen i Bamse)

Häxan Mara i (Trolltider)

Pomeripossa (hon med den långa näsan och ett hus av korv och skinka)

Sabrina Tonårshäxan (tecknade versionen)

Sjöhäxan Ursula (Den lilla sjöjungfrun)

W.I.T.C.H - 5 magiska tonårstjejer. (Kanske inte direkt häxor som man tänker på, men hemma hos oss så har witch tjejerna varit enormt populära hos min äldsta dotter, och nu har även lillasyster hittat till dem. (Hon har väl varit i storasysters DVD-hylla å rotat...)

Häxan Jardis ( Den vita häxan i Narnia)

Detta är vad jag kommer på just nu. Det finns ju säkert flera. Har ni andra på lager? Vilken är er favorit? Min är helt klart Häxan Mara i Trolltider. Hon är typexemplet på hur en häxa oftast beskrivs... Elak, lat, högljudd, girig, egoistisk...ja, ni ser ju mönstret...haha. Men det bjuder vi på...eller hur mina kära häxsystrar?


Ha nu en riktig trevlig och magisk helg alla mina fina vänner...♥

                                                        Ett litet klipp på Häxan Mara när hon flipprar ur...haha
                                                     

Lagen om totalt tillit. När vi slutar oroa oss och låter universums gudomliga vägledning guida oss genom livet, upphör sjukdomar och problem att existera i våra liv. Det kan vi börja gå framåt på ett nytt sätt. Då tillåter vi guidning, beskydd och välsignelse att komma igenom.

Idag så har jag varit på yoga. Alltså jag bara älskar det... Vår yogaledare kommer från Kina och är helt underbar. Det här är verkligen perfekt för mig. Idag berättade hon att vi alla är en del av universum, och en droppe i havet. Så litet, men ändå så stort. Yoga handlar inte bara om att stärka kroppen, utan även själen. Att få balans i tillvaron. Jag har aldrig tänkt på det så, vet bara att jag har fått viskningar till mig som sagt att jag ska börja på yoga. Och nu förstår jag varför. Att det ska ta så lång tid innan man ska förstå alla tecken och signaler som man får till sig. Men bättre sent än aldrig, får jag väl fylla i...  

Min yogaledare pratade även om de 4 sakerna i livet vi inte kan komma undan som födseln, åldern, sjukdom och döden. Vi kan inte göra nånting åt de händelserna, men vi kan försöka att förbättra våra förutsättningar inför dem. Något att reflektera över...

Vissa övningar har jag ju svårt att göra på grund av mitt jäkla diskbråck, å det gör mig sååå irriterad. Men jag gör så gott jag kan. Men ja, jag ser fortfarande ut som ett kassaskåp när jag står där å sträcker på ben å armar...haha. I dag hamnade jag dessutom längst fram framför den stooora spegeln. Å det var en fröjd för gudarna att se på...haha. Men det är nyttigt och ett steg mot mitt helande. Och det känns skönt att vara "lite ful" just nu, att se att människor faktiskt ser min inre skönhet istället, i denna utseendefixerade värld. Och det gör dem verkligen. 


                                 



Häromdagen var det ett yngre affärsbiträde som tyckte att jag hade så vackert hår. Jag trodde först att jag hörde fel. Men hon menade verkligen det. Både jag å min man höjde på ögonbrynen och tittade på varandra och undrade om hon var blind eller nåt. Mitt hår var nämligen slarvigt uppsatt på huvudet. Men något vackert såg hon ändå. Så det var bara att tacka och ta emot. Och nej, hon var inte ironisk...

En annak sak var när jag och Kristina var och skulle köpa skor. Vi drog till Skopunkten för där kan man köpa 3 skor och betala för 2. Vi hade 600 kronor att handla för. Vi stod länge och väl innan vi till slut valt de skor vi ville ha. Självklart så saknades det 49 kronor, å de pengar hade vi inte med. Vi hade 600 kr, å skorna skulle gå på 649 kr. Så jag gick fram till kassan och log så vackert jag kunde, å frågade lite snällt om hon kunde tänka sig att pruta lite. Jag blundade och skämdes lite, men så sa hon: Självklart, det fixar vi... Jag tackade ödmjukt kassörskan, men även Gudinnan som är med mig för den snälla handlingen. Så jag fick mina skor, å är så glad över dem.

Ja, massor av såna här händelser har skett under den sista tiden, och jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket hjälp från universum man faktiskt får när väl man öppnar sina sinnen och tillåter dem att hjälpa. Med universum menar jag då Gudinnan, skyddsänglar, andliga guider, hjälpare...eller vad man nu vill kalla den universala närvaron man har runt sig.    

Vad jag menar med "lite ful" är alltså att jag inte målar mig, fixar inte till håret, går i joggingbyxor. Allså jag går utanför dörren utan att titta och begrunda mig själv i spegeln. Det får bli som det blir. Jag är faktistgt ganska så fåfäng i annat fall. Men nu orkar jag inte vara det. Och som sagt...det är nyttigt. Folk gillar mig ändå, och på något vis så känns livet lite enklare när man inte har så höga krav på sig själv. För nu har jag märkt att det är så... Att skönhet kommer inifrån. Och så kommer det att vara ett bra tag framöver, min man tycker att jag är den vackraste i alla fall. Sen, när jag känner mig redo, då ska Gudinnan inom mig få blomma fullt ut.

Tack min fina och underbara Gudinna att du finns vid min sida och visar mig den rätta vägen. Min kärlek till dig är obegränsad...

I dag så har det regnat hos oss, fast solen sken. Till en början i alla fall. Lovis var ute i trädgården och lekte. Då bullrade det till utanför. Hon kom genast in helt förtvivlad och grät och sa: Det är oskar, å jag är rädd för oskar...
Då var det skönt att få komma in å sätta sig i mammas trygga famn och gråta ut... Ja, denne Oskar, jag får ta och ha ett ordentligt snack med honom...haha.

När det regnade som mest så såg vi att våran grind var öppen, och det började till att blåsa rätt ordentligt. Och för att inte vår lilla söta grind skulle gå sönder sprang jag ut och stängde den. Men jag kunde inte låta bli stanna till och känna hur regnet föll i mitt ansikte. Jag blundade och njöt av vattnet som rann på mig. Och på några minuter var jag helt sjöblöt. Jag älskar regn så det gjorde igenting. Lovisa stod och tittade ut på mig och jag hörde hur hon skrek: Skynda dig mamma, så inte oskar kommer... Jag skrattade och sprang in, och Lovisa andades ut. Mamma var i säkert förvar.

Nu ska jag gå och lägga mig och njuta av regnets helande kraft.


                                                                      Magiskt regn...

 Att ligga i sängen med slutna ögon och höra hur regnet öser ner utanför mitt fönster, är som om att rena sin själ.
                        Att veta att varje droppe därute, tränger ner i jorden, och befruktar källan till allt liv.
                Vattnet är det element som väcker känslor inom mig. Vattnet blir till regn som skapar harmoni.
                                      Inga krav, inga tankar och inga ord, bara regn som faller. 
                                                    Min själ lyfter mig och gör en piruett.


                                    

Det är alldeles stilla. Det är tyst och fåglarna har slutat att kvittra. Ikväll är det fullmåne, mjölkmåne. Och jag har hällt några droppar med mjölk på marken för att hylla livet. Jag har fyllt mitt altare med frukt. Jag är redo...

Jag ligger stilla i min fullmånesäng och tittar på den gudomliga närvaron, känner hur hela min kropp blir fylld av kärlek. Månens kärleksfulla famntag tar andan ur mig. Ett djupt andetag, sen stannar allt. Några sekunder känns som oändlighet. Sen kommer ljudet som vibrerar i mitt huvud, sen en dov smäll. Och så blir allt tyst...

Jag kan inte röra mig. Jag kan knappt se. Bara höra och känna. Viskande skuggor fladdrar omkring mig. Mitt hjärta slår tungt och sakta, men tryggt och säkert. Jag känner mig som ett  barn i min stora moders famn. Jag slappnar av och vaggas av Gudinnans starka armar. Hon ställer ner mig försiktigt i min trädgård. Hon lägger sitt huvud på sne och ler mot mig. Hon placerar sin hand på mitt hjärta och blundar. Sen förvinner hon sakta, in i min själ. 

Gudinnan och jag blir ett med universum. Som i gryningens tid då vi existerade i samma tillvaro. Men sen dess har väven spunnit mot olika håll, och vi måste åter skiljas åt igen.

Gudinnan sveper över himlen med sitt vackra ansikte. Hon är fulländad och hennes kraft strålar ner i min fullmånesäng. Natten är kall, och sängen har blivit fylld utav nattens kyla, men jag fryser inte.

Fredagen den 13 var ju Gudinnan Frejas dag. För att hedra Gudinnan Freja, så bestämde vi oss för att baka en solskenskaka, och sen gå ut å plocka lite blommor åt henne. ♥

"Freja är kärleksgudinna i den nordiska gudasagan, men hon är även krigets och kampens gudinna. Hon är den unga kvinnan och modern. Hon är även valkyriornas ledare och hon färdas i vagn, dragen av sina två katter. Hon anses stå underjordens gudinna Hel nära pga sina mörka sidor där hon har makt över jordens krafter." - Frejas Center

För att visa vår tacksamhet och för att hedra vår kärleksfulla Gudinna, så bakade jag å min lilla "häxunge" alltså en solskenskaka till henne. Efter det så gick vi ut i våran skog för att hälsa på Freja. Vi plockade vitsippor och kände jorden under våra fötter. Fåglarna kvittrade och träden susade välmående omkring oss. Vi letade upp Freja. Hon fnittrade när vi fann henne, och hon tog oss i sin enorma famn. Vi njöt alla av den härliga stunden vi fick tillsammans.

Solskenskakan blev förresten väldigt fin, och smakade mums. Tror att Freja uppskattade den, för jag kände en lätt smekning på kinden när jag åt av den.

Kameran var med så här kommer en bildserie av vår gudomliga dag...


Först tar vi socker...                                                 Å sen tar vi äggen... eller hur mamma?
  

Smält smör...                                                           Och mjöl...
  

Bakpulver...                                                            Å så swiss in i ugnen...
               

Lite smet måste man ju få smaka...                                       Mmmmm, det var gott....
     


Sådär. Och medans kakorna står i ugnen går vi och tvättar oss och byter kläder...

Så där, här är den lilla kakan...                                 Och här den stora kakan...
  

Den lilla kakan på den stora kakan....                        Voila... Frejas solskenskaka är klar...
  

Nu bär det iväg till skogen...                                       Å, vad underbart mamma!
   

Titta på alla fina vitsippor...                                         Jag ska plocka till pappa oxå...
    

Titta vem som kikar fram...                                        Gudens närvaro värmer oss...
    

                                                  Världens vackraste lilla "häxunge"
               



Dagen/kvällen avslutades med att jag tände ljus vid mitt "utealtare" i trädgården. Ett rött ljus för kärleken, ett gult ljus för vänskap, ett grönt ljus för fruktbarhet å välstånd. Och för att visa Freja min ödmjukhet, lade jag en viol i hennes händer. Så läste jag en liten bön och tog en skål med henne. Men då fick kameran stanna inne. Vissa saker måste man ha för sig själv...

Idag blir det 2 inlägg... Dels den här och senare om när jag å min lilla häxunge bakade solskenskaka. Men en sak i taget....

Idag är det ju fredagen den 13:e.... Hjääälp! Nej jag bara skojade. Jag personligen har inget problem med den dagen eller med talet 13. Snarare tvärtom... 

Jag blev lite nyfiken över varför det blivit så att just fredagen blivit en olycksdag? Det finns några flera hypoteser om det.  

En berättelse är från Jesus tid. Jesus hade ju 12 lärjungar och den kvällen när Judas förådde Jesus satt ju alla lärjungar inklusive Jesus där, och då blev det ju 13 stycken runt bordet. Så 13 blev ett oturstal. Sen så har vi dagen då Jesus korsfästes och det vet vi ju att det var på en fredag..... Långfredagen. Så via kristendomen blev fredagen en sorgedag.

Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi. Och under antiken trodde man att 13 var häxornas speciella tal. Bland annat för att häxorna följde, och fortfarande gör, månens tretton cykler. Dessutom så är månen full var 13:e dag efter mörkermåne, och fullmånen har ju alltid varit en speciell förteelse genom tiderna.

 I den mansdominerande kristna världen så var de ju inte så förtjust i att ha kvinnliga gudar. Och då speciellt inte Freja som stod mycket för det syndiga och förbjudna. Och månen har alltid ansetts som en kvinnosymbol. Och fredag var förlustande och Frejas dag. Så...  13 = måne = fruktbarhet = kvinna = ond = Freja = syndig = fredag =... Ja, ni fattar vart jag vill komma. Fredagen den 13 blir otursdag inom kristendomen...  

Inom den nordisak mytologin finns en berättelse om Loke som kom som den 13 gästen på en gästabud i Valhalla och som i ren svartsjuka såg till så att den vackra och goda Balder blev mördad av sin egen bror av en mistelpil.

Det finns även en diagnos för människor som har en sjuklig rädsla för fredagen den 13:e. Den kallas för Paraskevidekatriafobi. Och det är faktiskt ett faktum att fler olyckor brukar äga rum fredagen den 13:e, just för att att så många jagar upp sig så inför denna dag. ja, tron kan förstätta berg...

I alla fall. Fredagen den 13, är för mig, Gudinnan Frejas dag. För att hedra Gudinnan Freja - Fira fredagen den 13:e! ♥ Mera om det i nästa inlägg...

Har ju startat en "häxgrupp" på fb där vi likasinnade kan dela med oss av våra tankar och funderingar. Idag kom en fråga från en av medlemmarna, vilka gudomar som man följt eller följer. Och hur vi hittat varandra. Det var en intressant och meningsfull fråga. Jag menar, att det är lätt att man tänker att den eller den Gudinnan följer jag... Men hur kommer det sig egentligen att man gör det? Hur började det? Alltid kul och nyttigt med lite minnen och tankar.

Den första att följa var Lilith. Men det har jag inte förstått förrän nu på äldre dagar... Haha, det lät ju bra, nu på äldre dagar. Men så är det ju numera... man är ingen ungdom längre, både på gott å ont.

Jag har alltid funderat över hur det kommer sig att jag varit så facsinerad av Lilith, hon som anses så ond och som sägs vara en demon. Jag kan inte direkt påstå att jag var en "bad girl" när jag växte upp. Snarare tvärtom så var jag pryd och blyg. Men det första mötet med henne var inte av ond karaktär... inte vad jag minns i alla fall. Utan jag mötte ju henne tidigt i tonåren i bokserien "Sagan om Isfolket", och efter det så fanns hon i mitt liv, och gör än idag. Men jag har alltid varit lite förvirrad över att hon funnits i sidan av mitt liv. Då visste jag inte vilken inverkan hon skulle komma att ha i mitt liv.

Åren går...

Man måste jobba, man föder barn, man gifter sig, byter vänner och så rullar det på igen... Ja, man stressar på för att försöka att få alllting att funka. Man föder flera barn. Man jobbar ännu mera känns det som. Och det finns en risk att man tappar bort sig själv på vägen. Det hände i alla fall mig. Jag lyssnade på allt och alla, men inte på mig själv. Mitt inre skrek efter uppmärksamhet, men jag bara svalde och svalde min inre röst....tills den nästan tystnade helt...

Sen kom mörkret in i mitt liv...

Jag föll, jag föll och jag föll. Jag föll så långt ner så att jag tappade lusten av att leva. Jag kom till en punkt i mitt liv då jag kände att nu måste det ske en förändring.

Och så började jag att blogga... Man kan säga att det blev min självterapi. En liten del av min själs återhämtning. Och det var då som allting inom mig öpnade sig. Jag hade knäckt koden som öppnade min port till universums sanning. Porten mellan liv och död hade öppnats och jag sögs ner till avgrunden. Och jag fattade först ingenting. Men sakta och säkert började jag förstå sanningen och vad den innebar. Jag var tvungen att kämpa för mitt eget liv, fast jag inte ens var döende.

Det var också nu jag började förstå vad Lilith hade försökt att säga mig, men som jag vägrat att lyssna på. Hon är den kvinnliga urkraften och representerar det vilda och det köttsliga, det vulgära och sexuella. Hon är en stark och låter ingen sätta sig på henne, hon vågar och vill... ja, man kan ju säga att hon har sidor som jag önskar att jag hade lite mera utav. Hon tillhör natten och skuggorna, det mörka och jag har alltid känt en dragning till det. Det förbjudna och abstrakta. Jag vet inte varför...men så är det. Så hon ville ge mig mera styrka, självförtroende, självmedvetenhet, skinn på näsan... Ja, hon ville helt enkelt att jag skulle sluta att vara en sån mespropp...

Hon skickade till och med Lucifer till mig, min man, haha. Missförstå nu inte detta. Men de som har mött sin tvillingsjäl vet vad jag syftar på. Min man blev ett verktyg som fick mig att bli riktigt hemsk ibland, en demon i kvinnokläder. Jag började ifrågasätta mig själv... å min del av universum. Så det har tagit många år att kommit där jag står i dag.

Jag har börjat lyssna på mitt inre, och det spelar inte längre någon roll vad andra tycker och tänker om det. Jag har öppnat mina sinnen och tror på det jag ser och känner numera. Jag tvivlar inte längre...

Det var då som jag kom i kontakt med Hel, mörkrets och avgrundens gudinna, som kom in i mitt liv när jag behövde det som mest. Hon kom och konfronterade mig med mitt mörker. Hon provocerade, tröstade och stöttade mig. Vi umgicks flitigt en tid, och talade mycket om livets mysterier.

Hon tog ner mig till underjorden och lät mig betrakta gränsen till dödsriket. Och hon fick mig att känna dödens kalla ansikte. Hon fick mig att inse att det inte var där jag hörde hemma.

Sen kom Hekate, häxornas Gudinna. Hon som är underjordens härskarinna men även dess ljus. Hon härskar över himlen, jorden och underjorden. Hon kan och vet allt om universums mysterier och hemligheter.

Hon har suttit vid min sida och kramat och klappat mig i mina svåra stunder. Tillsammans med jorden så har vi förenat oss med det döda, och med det som kommer att återfödas. Hon var en kärleksfull kraft som närade mitt hjärta. Jag kände plötsligt hoppet inom mig, och hon erbjöd mig ljuset, min egen återfödelse.

Några har tyckt att det är konstigt att jag vandrat sida vid sida med dessa mörka gudinnor. Men detta är ju inget man väljer själv, utan som kommer till en. Som ett komplement till livet. Ett behov som måste fyllas. Det är ju inte så att man sitter där å blundar å pekar i en gudinnebok, å tar där fingret hamnar. Allt sker av en anledning.

                                                  


Gudinnan kommer av sig själv. Först som en känlsa, sen en smekning och till sist med sina gudomliga viskningar. Så har det varit för mig i alla fall. Men det är nog olika hur man få kontakt... Mycke beror också på hur vårat liv ser ut, vad vi behöver och vill utforska. Men en sak är säkert, Gudinnan kommer till dig, bara du öppnar ditt sinne och ger henne din tillåtelse.  

Nu senast så flyttade ju Freja hem till mig. Och hon kom oxå i rättan tid. Precis när jag börjat känna ljuset, och den där gnistan som jag saknat så länge, träffade jag henne. Hon kom som en storm. Kärleksfullt och fnittrande så äntrade hon mitt liv. Och mitt hjärta höll på att fullkomligt spricka av lycka.  

Så här står jag i dag. Mycket starkare och mera medveten än jag någonsin varit. Men min vandring med Gudinnor har bara börjat...

Det blev ett långt inlägg, som skulle kunnat blivit mycket längre. Men det gäller att begränsa sig ibland...haha.
Hur är det med er vilka Gudar/Gudinnor följer ni?

Manifesteringslagen. Det du tänker på, önskar, längtar efter, ber om, mediterar på, affirmerar om, visualiserar, och så vidare blir verklighet. Både det som är gott och det som är ont! Därmed har vi ett ansvar för våra önskningar. Vi behöver se till att egot är bortkopplat, känna tillit och låta universum visa oss vad som är bäst för oss. Man talar om tankens och även bönens oerhörda kraft.

...

Och så är det... Så har det alltid varit för mig. Jag kan lugnt, och även ödmjukt, säga att jag oftast fått det som jag velat ha i livet. Det gäller bara att ha tålamod och fokusera på vad man egentligen vill. Jag tänker inte gå in på specifika saker nu. Men det har gällt både jobb, bostäder, min man och andra stora önskingar i livet. Men ett av de stora sakerna i mitt liv, har alltid varit mina barn. Och sen jag varit yngre har jag alltid velat ha fyra barn. Men det höll ju på att spricka... Länge hade jag mina 3 barn, och åren gick... Men jag fick ingen fjärde bebis. Inte för att jag inte kunde få mera barn, utan för att min man tyckte att det räckte med dem vi hade. Så även om jag i hjärtat önskade en liten bebis till, bestämde vi att 3 barn fick räcka. Trodde vi...haha.

När jag minst anade de, och ännu mindre anade min man det, fast han var med i början av projektet... Så slog plötsligt ödet till, eller vad man ska kalla det. Det var nog mera en gåva från gudarna.

Efter att ha blivit lite till åren, 40+, så åkte vi på en semesterresa till Gran Canaria. Å det planerades att det skulle bli en helt underbar resa... Synd bara att jag var så trött hela tiden. För att inte prata om min kraftiga irritation över alla rökare å deras cigarettrök. Jag höll på att bli tooookig. Inte smakade drinkarna något gott heller, så dem fick vara.

Vad var det för fel på mig? Jag orkade ingenting. Var jag sjuk...döende? För jag kunde ju inte vara gravid, för jag hade en spiral. Så när jag kom hem från resan var det bara att åka ner till vårdcentralen å kolla vad det var för fel. Läkaren trodde att jag förmodligen kommit in i en tidig del av klimakteriet. Ok, tänkte jag... inte mig emot, då slipper jag den där hemska veckan som vi kvinnor måste gå igenom varje eviga månad.

Men läkaren ville ta ett gravtest...i fall att... Jag vet inte vem som blev mest snopen av läkaren och mig...men jag var gravid. Min man blev inte alls så snopen, han hade redan räknat ut det under våran resa...

Livet tog en ny vändning, å vi bestämde oss för att behålla det nya livet som tilldelats oss. Att bli gravid när man är över 40 år, å dessutom har en spiral tillhör inte vanligheterna sa min läkare.

Utan att jag visste något så hade min önskan slagit in. Jag skulle få mitt fjärde barn, å den sista pusselbiten kom på plats...

Åren har gått och om två veckor så fyller vår lilla häxunge 4 fingrar. Och ibland så tror jag inte att det är sant att hon faktiskt finns. Att hon bara är en god dröm eller saga.

Jag älskar alla mina barn, och alla är lika viktiga. Och alla är en underbar gåva som jag fått av livet. Så visst kan önskningar slå in, bara man ser till att önskningarna håller sig inom vissa rimliga gränser.

Så var försiktig. Det du önskar kanske slår in...

 Min lilla häxunge, Lovisa, och ja...ögonen är photoshoppade.

                            

Vilken fantastisk dag att vakna upp till...

Guden har öppnat himlen, och hans kärlek och värme strålar ner på oss. Se till och njut av hans närvaro. Gå ut å lägg dig på gräsmattan, eller sätt dig, och känn hur han smeker ditt ansikte. Njut av det goda livet du har omkring dig. Andas och känn hur du blir ett med naturens energier. Känn magin omkring dig, och hur gudomligheten tränger in i din kropp å själ. Tänk på att du duger precis som du är...här och nu. Du är unik, för ingen annan är som du. Tänk vilken gåva...

"Du finns, du lever, du andas"

Ha en underbar söndag du vackra varelse...

Jag, min dotter och min man satt och åt frukost/lunch framför Tv:n, då jag helt plötsligt kände en parfymdoft. Jag kände det helt klart och tydligt, ni vet så där det känns när någon är nyduschad. Det var en herrdoft och jag tittade på min man och frågade vad det var för parfym som luktade. Men han kände inget.

Jag tyckte det var konstigt för jag kände det så tydligt... Det varade kanske i en minut, sen så försvann det. Jag har inte känt något efter det.  Var det bara en tillfällighet, en vindpust som kom och blåste förbi... eller vad var det? Det brukar ju inte komma vindpustar inomhus? Kleo låg i Lovisas säng och sov och inga fönster var öppna. Skumt.

Jag vill ju förstås att det ska vara något "spooky", typ min döda pappas närvaro, men jag försöker verkligen att hålla bägge fötterna på jorden. Ändå fick jag för mig att det var pappa som var här. Nu tror ni väl att jag blivit alldeles tokig. Men jag kan inte släppa detta för doften var så nära mig, som om en nyduschad människa gick förbi mig... och ni vet hur det känns.

Man undrar ju... Finns det spöken? Vad händer egentligen när vi dör? Flera gånger när jag har varit ute på mina "flygturer", (UKU), så har jag ofta sett mina döda katter i huset.

Var det pappa, eller var det någon/något annat? Har vi andar eller skyddsänglar omkring oss. Vad tror ni? Har ni sett något i ögonvrån?

Vad sker runt omkring oss egentligen...? Har ni varit med om något liknande?

I dag när jag vaknade så hade jag en märklig känsla inom mig. Det pirrade inom mig, och jag kände en slags närvaro. Först så ignorerade jag det lite, men sen så kom orden viskandes till mig...

Efter en konstig förmiddag, så kom jag i alla fall i väg på den där yogan jag skulle på. Jag är faktiskt förvånad själv att jag gick dit. Men det var himla kul, och jag kommer att gå dit igen. Men jag måste erkänna att jag kände mig lite som ett "kassaskåp" när jag gjorde övningarna...haha. Och vilken balans man har...haha. Blir ju inte bättre av att man har diskbråck. Men de ska nog bli bra det här.

Var ju lite kul att ledaren, som kom från Kina, pratade väldigt mycket om universum, själ och chakran. Jag gillade henne väldigt mycket. Hon berättade att man skulle göra övningarna så långt man kunde eller ville, att man inte skulle känna nån prestationsångest över att personen bredvid kunde mera än någon annan. Det var ju lite befriande att känna när man stod där som nybörjare...

Yogan är ett sätt att förena kropp, sinne och själ, och är en en samling andliga och kroppsliga tekniker som gör att man får balans i sin kropp. Något jag känner att jag verkligen behöver just nu. För hälsa och välbefinnande behövs verkligen i den stressiga och krävande omvärlden som vi lever i. Så jag är verkligen glad att jag hasade mig dit.

Yogan avslutades med en liten meditationstund. Det var verkligen givande. Jag kände då hur de olika energierna jobbade inom mig. Det var otroligt skönt... 

Jag har velat börja med yoga väldigt länge, och nu äntligen har jag kommit igång... I morgon ska jag på Zumba. Så då får man se vad det är för nånting. Man har ju sett reklamen på TV:n, men jag vet inte riktigt om det är min grej. Det märker vi...

I morgon ska jag böra på Yoga, å det ska bli väldigt kul å intressant. Jag måste gå ner i vikt nu...känner att jag snart håller på att spricka, å ingen magi i världen kan göra mig smalare. Så jag måste visst ta itu med det själv...flås! Så jag ska börja att träna nu 3 gånger i veckan. Haha, det blir grejer det.

Men som hon på träningsstället sa till mig: Att den som inte har tid att lägga ner tid på sin hälsa nu, måste nog förmodligen lägga ner sin tid på sjukdom senare... Eller hur sa hon??? Ja, men ni förstår nog vad jag menar.

...

Ni som läste mitt inlägg "En timme i taget", där jag berättade att jag följde en blogg, Lindas Blogg, som handlade om en ung 3-barns mammas liv, och slut, och om hennes vardag med obotlig bröstcancer (inflammatorisk bröstcancer). Den bloggen har verkligen berört mig väldigt mycket, och när sen Linda somnade in för ca en månad sen så blev jag så ledsen över hur många människoliv som cancern skördar. 

För att återberätta lite... 

Läste på Cancerfondens sida att tack vare alla givare så har cancerfonden under 60 år delat ut 7 miljarder kronor till svensk cancerforskning. Forskningen gör hela tiden framsteg och fler och fler cancerpatienter överlever,
och de senaste 60 åren har överlevandet fördubblats... Men varje dag får 110 människor i Sverige reda på att de har cancer och nästan hälften av dem dör...

Min älskade pappa fick lungcancer och dog på dagen för 3 år sen efter att ha fått sin diagnos. Min kära granne, och en nära vän, har fått diagnosen aggresiv urinblåsecancer, och håller på med cellgiftsbehandling just nu. Överallt omkring oss finns dessa cancermonster... Vems tur är det nästa gång?

Så jag nu startat en insamling till cancerforskningen. Tusen tack igen Nicolina, min underbara "svärdotter", att du hjälpte mig att genomföra detta. Jag berättade ju om det i inlägget oxå, å då var det en av mina bloggvänner, Anna på Jordens Röst, som tyckte det lät som en super idé, och skrev att hon är klart med på det. Hon kom oxå på att insamlingen kunde heta "Häxor mot Cancer", vilket jag tycker var ett underbart å suveränt namn. Nu betyder det ju inte att man måste vara häxa för att lämna en gåva, utan det är fritt fram för vem som helst...

Gå gärna in och kika i Annas fina blogg HÄÄÄR. 

Så utan att låta som att jag tigger pengar, för detta är ju inget som går till mig, utan är en insamling som går direkt till Cancerfonden. Minsta lilla krona är viktig, dessvärre så är 50 kronor det minsta man kan skänka, men det är ett ganska enkelt sätt att ge en gåva till ett bra och viktigt ändamål. Jag har börjat med att anmäla en delsamlingssumma på 5000 kronor, och som jag ska försöka att samla in till och med den 5 juli, då min blogg firar ett år. Så får vi se hur det går med det. Tror nog att jag tog i lite där...haha.

De som vill vara med är det, och de som inte vill eller kan behöver inte.  Jag vet att man kan ha dåligt med pengar, har själv knappt så att det räcker. Så det här är absolut inget tvång, och man gör precis som man vill. Men om du vill skänka en slant så finns det en insamlingsruta på vänster sida i bloggen, direkt under bild och textprofilen. Ni ser den här bilden till insamlingen. (Fast bilden är lite skuren). Det står "Häxor mot Cancer" över bilden. Där är det bara att klicka vidare...inga problem alls.

                                                                 

Ja, mycket har hänt i naturen sedan vi bjöd in våren och firade solens ankomst vid vårdagjämningen. Men fortfarande är det ett tag kvar till den riktiga grönskan har nått sin fulländning, även om knopparna är på väg att brista ut i vår/sommarskri. I alla fall här där jag bor...

Och nu har det varit Valborg... eller Beltane, beroende på hur man firar.

Jag gör som vanligt, jag drar det här lite kort å gott. Om det är någon som vill fördjupa sig så är det bara att googla på... eller så kan ni kika in hos min kära häxsyster Ariadna, klicka HÄÄR. Där finns mycke information att hämta om Beltane - Valborg. Om ni har något att tillägga om det jag skrivit, så varsegoda... Jag älskar nya kunskaper.

Seden att tända eldar på valborgsmässoafton är inte så gammal som man skulle kunna tro. Vid mitten av 1700-talet fanns den bara några delar i Sverige som ordnade upp brasor, och det var mera för att skrämma bort rovdjuren, häxor, spöken och troll. Man passade också på att dansa runt elden och ha lite roligt på samma gång. Sen kunde man tryggt släppa ut korna på bete. Förr i världen brukade man nämligen släppa ut korna på bete den 1 maj. Man kan även kalla det för "betessutsläppet" och numera kan man få gå och titta, eller uppleva, hur det är när korna gladligen dansar ut på ängarna. Jag å min familj ska faktiskt gå på en sån utflykt nu i mitten av maj. Det ska bli kul att få uppleva...

Jaja, nog om det.

Självklart så har eldar tänds tidigare i vår historia... Kontrollerad eld har enligt arkeologiska fynd funnits åtminstone i 790 000 år. För att inte tala om alla häxbål som brann under den mörka tiden under häxjakten. Eldar har alltid berört människan på ett eller annat sätt. Enligt den litterära och muntliga traditionen måste många onda varelser förgöras med eld. Därför blev bål vanliga inom häxprocesserna. 

Elden har ofta fått symbolisera antingen rening eller förstörelse, och många religioner använde, och fortfarande gör, eld för offrande, vilket kan ha att göra med att röken stiger upp mot himlen. Elden står ju även för ondska och passion... Vad står elden för i ditt liv?

...

Beltane var/är en av kelternas största årsfester och som markerar början av sommaren. Det är även en eldfest, som firas 30 april - 1 maj. Den var, eller är, en fruktbarhetsfest som innebar stora eldar och sexritualer. Det vet ju vi som har sett eller läst "Avalons dimmor". 


                                   


Beltanefesterna är bland annat till för guden Belenus ära, Belenus var den keltiska solguden, eller guden över eld och ljus. Men även till Cernunnos, den behornade och vise, djurens konung och beskyddare. Cernunnos avbildas ofta med horn på huvudet, han är kronhjortsguden, och som förknippas med rikedom och fruktbarhet. Den mäktige kronhjorten som sägs bära solen mellan sina horn är hans djur.

Man kan även kalla Beltane för den stora kärleksfesten, då guden tränger in i gudinnan. Solen värmer jorden och gräset gror och livskraften bryter ut i färger, dofter och ljud. Fåglarna bygger bo av jordens gåvor. Pånyttfödelsen har skett å det är bara att börja njuta av den.

Denna kväll så är bålet renande. Man tänder bålet, dansar och slänger in saker som du vill bli befriad i från. Som gamla kärleksbrev, cigaretter, kraftlösa amuletter. Och om inte bålet är för stort så kan du hoppa över det för att även befria dig från gamla krämpor. Tänk på alla vackra gåvor som gudinnan fyller ditt liv, å du... håll i kjolen så att den inte tar eld... 

Man kan även fira bröllopet mellan Frej och Freja, då solen förenar sig med jorden. Symboliken för den fysiska kärlekens urkraft. Glädjen av att älska och förenas. Att skapa nytt liv...

Man kan ha många olika ritualer vid Beltane, själv firade jag bara vanlig "Majbrasedag" i år. Umgicks med familjen, grillade, skålade och avslutade det hela med att gå och titta på majbrasan, som nästan redan hade hunnit brunnit upp...haha.

Men visst fick jag uppleva elden. Jag älskar nämligen elden. Den värmande känslan mot mitt ansikte, och doften av eld värmer min själ. Jag skulle kunna stå där bara å titta i flera timmar. Låta elden greppa tag i mig och svepa försiktigt runt min kropp. Känna magin av eldens renande effekt. Och visst passade jag på att skänka en kärleksfull tanke till gudinnan, å tackade för allt det gudomliga som hon givit mig...

Min lilla häxunge var oxå helt facsinerad av elden, och ville inte gå hem när vi skulle. Och om det inte hade blåst så mycket igår, hade vi nog gjort en egen liten brasa, åt henne, på tomten. Men det får bli en annan gång när det är lite mera vindstilla.