Sådär... då har man fått en ny bloggdesign igen. Och jag är mäkta stolt över min dotter som gjort den. Visst blev den fin? Men det blir och finjustera lite småsaker vid ett senare tillfälle.

Jag försöker att skriva så ofta jag hinner i bloggen. I bland blir det varje dag och i bland går det några dagar emellan. Allt beroende på hur trött eller inspirerad jag är. Men om man inte vill missa några av mina inlägg så är det bara att följa mig på bloglovin. Bara att klicka på "bloglovinknappen" nere i vänster hörna i menyn. Klick! Klick!

Vill du vara min vän på fb så är det bara att klicka på fb-rutan i vänstersida. Jag är inte så jätteaktiv på fb, men jag har en "Häxgrupp" på fb där flera likasinnade möts och diskuterar allt mellan himmel och jord. Gruppen heter "Häxor som delar med sig" och om någon vill bli medlem där så är det bara att söka på namnet eller adda mig så löser vi det. Kul med nya människor, tankar och ideér.

Vill ni läsa några av mina äldre inlägg så är det bara att klicka på "kategorier" högst upp i headern. Där finns mycket smått och gott. Allt från demoner, vampyrer, änglar, häxtrix, drömmar, tarot, ut ur kroppen upplevelser osv. Och vill du se vilka bloggar som jag själv gillar så klickar ni på "länkar" vid samma ställe. Där finns många fina bloggar att välja att kika in i.

Ja, ja. Nog om detta...

Tänkte nu att jag skulle ha en liten frågestund...eller vad man nu ska kalla det, här i bloggen. För att variera mig lite. Lite kul att se vad ni kan undra över. Vad jag menar är att jag ger er chansen att fråga mig precis vad ni vill. Det behöver inte enbart handla om häxerier och sånt. Jag lovar att svara så ärligt och klokt det går. Så se till och gnugga geniknölarna nu och fråga på.


                                                                                   ♥

Hur ska man hinna med allt man vill göra, eller träffa alla vänner som man vill? Men är man småbarnsförälder så är det väl så. Det är liksom inte bara att sticka iväg hur som helst. Sen så är det ju det där med jobbet. Hur trött är jag inte när jag kommer hem från jobbet? Så ska man tvätta, laga mat, umgås...ja, ni vet hur det är. Så när helgen äntligen kommer, ja då måste jag städa, för det orkar jag inte under veckorna. Man städar och sen så umgås man med familjen och somnar i soffan...haha. Och allt det där roliga som man skulle vilja göra liksom rinner ut i sanden. Ja, ni känner nog igen er...

Men lite mysigt är det ju nu när man har satt upp stjärnor och ljusstakar i fönstren. Det förgyller vekligen vardagen. Sen så kan man ju undra över det där att fira advent. Jag menar, jag är ju inte religiös på det viset. Jag tror inte på Gud och hans enfödde son. Men jag tror på gemenskap och mys, jag tror på mig själv och hur jag tänker och känner, och det är vad ljusstakarna och stjärnorna står för inom mig. Ett sätt att förgylla denna mörka årstid, med ljus och fägring. Jag vet min inre sanning och följer min Gudinna ändå, det kan varken en adventsstjärna eller ljusstake ändra på. I bland får man vara lite flexibel. Det är ju inte bara jag som bor i huset heller för den delen. Och för mina häxungar är detta väldigt viktigt. Å andra sidan, så gäller det att plocka de bästa godbitarna ur de olika påsarna... (förtydligande av de olika påsarna: julen, påsken, midsommar osv)

Julen anses vara en kristen högtid då man firar Jesus födelse. Men som av många av våra högtider och traditioner har julen väldigt gamla rötter. Julen är en gammal högtid som fanns långt innan kristendomen kom och tog över den. Det är ju alltid en liten tröst då de flesta av oss "häxor och hedningar" kanske ändå väljer att fira julen på ett ganska traditionellt sätt, med skinkan, julgranen och tomten. Då kan det vara "nice"att ha läst att julgranen sägs vara en kvarleva av gamla tiders träddyrkan, och att den även representerade evigt liv. Alltså en grön växt som man tar in i sitt hem, pysslar om, dekorerar och beundrar. Tänk om man skulle ta och hänga små gudinnor i granen. Gudinnor, månar och stjärnor... Ja, det tål att tänka på. Sen så finns det ju några som måste övertalas här hemma också. Vi får se hur det blir med det.

Så har vi ju Midvintersolståndet, Yule, då solguden föds ur Moder Jords djupa, mörka inre. Detta firas den 22 december i år. Men det tar vi vid ett senare tillfälle.

Ja, det var allt för denna gången. I morgon tänkte jag ha en slags frågestund i bloggen. Mer om detta då. Hoppas ni kikar in då. Nu är det dags att sova. Sov gott alla undebara läsare och dröm sött.

Jag känner att ett lugn intagit mig. Bitarna har som sagt börjat falla på plats. Själen kurrar och dagarna flyter på ett väldigt behagligt sätt. Jag är så tacksam över det liv jag har, och de människor som jag har omkring mig. De inspirerar och livnär mig mera än de tror och vet. Jag är så tacksam för att jag har ett jobb att gå till, att ha en familj som håller ihop och älskar varandra. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta?

Jag läste ett inlägg i Anna Trollvinds blogg. Denna underbara människa med alla fantastiska tankar. Hon är nog den som jag närmast vill kalla min "mentor". Hon skriver att "universum är ett stooort ställe". Ord som faktiskt säger väldigt mycket. Universum talar till oss bara vi lär oss att lyssna. Allt sker av en viss orsak, och det måste vi vara och bli mera medvetna om.  Lätt att man fastnar i negativa mönster som kan vara svårt att ta sig ur. Att man faller tillbaka, man slutar att lyssna, man glömmer bort sig själv. Livsfarligt i ordets bemärkelse. I nutidens stressande miljö så är jag glad att jag kommit underfund med att jag och mitt liv är viktigast. Och om man inte har förmågan att ta emot kärlekens budskap så är det väldigt svårt att ge något tillbaka. Vi får hjälpa varandra och påminna oss om hur viktigt det är att lyssna inåt, så att vi vandrar vidare istället för att backa eller stå och stampa på samma ställe. Att utvecklas är fantastiskt och vi gör det varje dag, vilket vi vill eller inte.

Jag har haft min tuffa och svåra tid i livet. Och motgångarna har gjort mig stark, även om det inte varit så lätt alla gånger. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?

Jag har mött på nya människor som berikar mitt liv. Och även om jag inte hunnit att träffa dem på rikitgt än så vet jag att tid och tillfälle kommer när det är dags, när tiden är inne. Jamen visst är det väl skönt att kunna stressa ner i livet och bara låta det ha sin gång. Jag ska inte dö eller resa bort... Jag hinner. Allting behöver inte hända på en gång. För ibland så är det svårt att hinna med att göra allt som man vill. Man måste ha tålamod. Fast det inte är min starka sida, så har jag ändå börjat att "tagga" ner. Jag får väl hoppas att det håller i sig...


                                      


Och igår hände det igen. Jag fick ett tecken på att Gudinnan är med mig. Det var när jag gick ut på min altan, som har blivit min yttre mötesplats med Gudinnan. Jag gick ut på kanten, sträckte upp mina händer och tittade upp mot himlen. Och då ser jag henne. Alltså jag blev alldeles varm och konstig inom mig. Där stod jag utan en enda människa som bevis och helt utan kamera, och så visar hon sitt ansikte. Där uppe i himlen rör molnen på sig, och plötsligt ser jag hennes stora vackra ögon och ett stort brett leende. Helt synligt och tydligt. Jag känner hur en kärleksfull värme strålar ner, in i min kropp, och hur min själ börjar att fnittra. Ja, hela min kropp lyfts och jag skrattar tillsammans med henne. Och nej, så många glas vin hade jag inte druckit så att jag hallucinerade, om ni nu skulle tro det...haha. 

Hon visade sig för mig i ca 10 sekunder. Och lika snabbt som hon dök upp, lika snabbt så försvann hon. Och när jag berättade det hela för min man så skrattade han och skakade på huvudet. Men han är numera van. Men, himmel, vilken fantastisk känsla det var. Jag tror knappt att det är sant. Att jag såg det jag såg.

Så när man minst anar det eller är beredd så händer det. Och jag blir lika överförtjust varje gång det händer.  

"Överflödslagen. Allt du behöver finns i överflöd. Universum tillhandahåller dig med allt du behöver. Sträck ut din hand och ta för dig i tacksamhet, ödmjukhet och glädje. Ju mer du tar för dig desto mer finns det kvar till andra. Det räcker och blir över till dig och till andra människor. Du tar inte från andra för att du ger till dig själv."

 

Livet flyter på och jag har inget att klaga på. Har nu kommit igång med jobbet på riktigt, och det känns faktiskt riktigt skönt. Jag menar, efter att ha varit sjukskriven i nästan ett år så tar det sin lilla tid att komma in i gängorna igen. Och den här gången har jag bestämt mig för att lyssna mera på min inre röst. Och jag måste erkänna att jag verkligen kör "antistress" metoden numera. Det är ingen idé att stressa. Jag jobbar med barn och ingen mår bra av att stressa. Jag tar det lugn och ger barnen den tid de behöver och alla mår bra utav det. Har märkt att arbetsklimatet blir mycket behagligare då. Och jag måste säga att det är helt underbara barn på avdelningen jag jobbar. 

Och förresten... 

I dag har jag åter igen fått känna på Gudinnans gudomlighet. Efter att ha hamnat lite i penningknipa har jag ödmjukt bett Gudinnan om ekonomisk hjälp. Inte så att jag har bönat och bett, eller tiggt om pengar. Utan jag har mera bett henne om hjälp med att lösa mitt problem på det sätt hon tycker att jag förtjänar.

Den här penningknipan har häcklat mig varje morgon när jag vaknat och varje kväll när jag gått och lagt mig. Men jag har försökt att se det från den ljusa sidan och har tänkt att det hela nog löser sig. Jag har bara inte vetat hur.

Idag kom det trevliga samtalet som jag väntat på, eller som jag hoppats eller önskat mig. Penningknipan blev helt plötsligt på ett märkligt sätt löst. Jag är fri och tyngden i bröstet har släppt. Och jag kommer på mig själv att sitta och le över det oväntade som hände. För detta är verkligen helt fantastiskt och jag känner mig nu friare i sinnet. Jamen hur gick detta till?

Inte nog med det, kvinnan som ringde mig och ordnade till det hela var så otroligt snäll och hjälpsam. Vilka människor det finns omkring oss. Jag tog på mig skulden, då hon genast förklarade för mig att det som hänt inte borde ha hänt i från början. Att det absolut inte var mitt fel, och att det nu skulle rättas till. Och det gjorde det ta mig fanken...

Ja, ibland så är livet verkligen förunderligt. Jag tackade med glädje Gudinnan för hjälpen, för jag kände direkt att hon hade hört mina böner och att kosmos lagar nu hade stått på min sida.

"Manifesteringslagen. Det du tänker på, önskar, längtar efter, ber om, mediterar på, affirmerar om, visualiserar, och så vidare blir verklighet. Både det som är gott och det som är ont! Därmed har vi ett ansvar för våra önskningar. Vi behöver se till att egot är bortkopplat, känna tillit och låta universum visa oss vad som är bäst för oss. Man talar om tankens och även bönens oerhörda kraft."

Och nog är det så att universal energi, det ser du inte förrän du tror på det. Så öppna dina sinnen och tro på kraften inom dig. Den finns där om du verkligen känner efter. Det gör jag och det fungerar. Jag lovar... 

...

Att sitta där och känna hennes närvaro, är som en kärleksfull kraft som vandrar genom kroppen. Ju mera kärlek hon ger till mig, ju mera kärlek kan jag ge tillbaka till Gudinnan, till mina nära och kära. Ja, till alla som finns i min närhet. Jag måste säga att det är en underbar känsla.

Ja, denna hösten har verkligen satt prägel på mitt liv. Både sorgliga och roliga händelser har korsat min enkla väg. Tänkte att jag visar några av de senaste händelser som skett i bilder, för det är en saaaalig blandnig av händelser och känslor. Så i all enkelhet visar jag med några ord och bilder av några dagar ur mitt liv denna händelserika höst. Men den röda tråden har varit möten med mina nära och kära. Min familj som jag inte kan leva utan. Min familj som är luften jag andas...

Min fina moster var här och hälsade på hos oss, och det är alltid lika mysigt och trevligt att ha henne här. Här är bilder när vi åkte in till Stockholm city. Vi besökte förstås Buttericks, ni vet den där skämt- och maskeradaffären, och där var mycket folk som vanligt. Det var kö för att komma in. Så är det alltid under Halloween. Men vi gick in och trängdes lite. Och spöket var på plats som det alltid är under Halloween. Sen var vi till hötorget en sväng, och där fanns massvis av pumpor. Me likes "pumps". Vi gjorde naturligtvis mycket annat trevligt också, men det är en annan historia.

              

Vi har även varit vid skogskyrkogården och tänt ljus hos min svärmors grav. Alltid lika vackert när man är där under Allhelgona-helgen. Det ser ut som små byar där alla lyktorna brinner. Vindarna lekte med höstlöven och själarna virvlade smeksamt omkring oss. Det är en speciell känsla att gå där stilla i dödens trädgård. 

            

Sen så har mina två underbara söner, Gustav och Ludvig varit och hälsat på här hemma. Och Gustav kan ju aldrig vara normal på kort. Han har inte glasögon i vanliga fall. Vi hade en fin kväll där många känslor kom upp till ytan. Känslor i både lycka och sorg. Lycka för att vi har varandra, och sorg för de som lämnat oss. Att kunna dela på såna ögonblick skapar en enorm gemenskap. Jag älskar mina söner såååå otroligt mycket. Detsamma gäller förstås mina fina döttrar. Vad vore jag utan mina barn?

                                            

Sen så var till värmland och hälsade på hos min mamma. Då passade vi på att ha en liten Halloweenfest. Mamma och Lovisa, min lilla häxunge, pyntade och gjorde mysigt och fint.

                                              

Sen så var vi förstås i väg till Hammarökyrka för att tända ljus för min pappa, men även för min morfar, och nu även för min mormor som dog i förra månaden. Sorg. Alla är jordade vid denna vackra minneslund. Fast min mormor är inte begravd än, men hon ska ligga här vid minneslunden hon också. Det var lite kallt, så efter ljuständningen gick vi in i Prästgården och tog en liten fika. Alltid lika trevligt, och har nu blivit en tradition i vår familj. 

          

Det är vackrast när det skymmer. Och att stå där och se alla vackra lyktor som flämtar och sen titta ut över vattnet, (Vänern). Då känner jag vilken frid min pappa funnit här vid sin sista viloplats.

              

Vi gick även in i kyrkan och tittade. Där satt det två stycken och spelade. Visst lät det vackert, men det var inget för oss så vi åkte hem för att äta, umgås och ha lite kul i stället. Det var väl inte riktigt en halloweenfest, utan mera en liten Halloween-afton, och då åkte pumpa-tårtan fram. Smask! Barnen klädde ut sig och gick ut på "bus eller godis", och tyckte det var sååå spännande. Och den lilla häxungen i mitten känner ni väl igen...

          

Även de större barnen klädde visst ut sig. Men vi gick inte "bus eller godis" i alla fall. Synd om man skulle skrämma ihjäl nån av grannarna. Här är min man, mina två bröder, Jack och jag. Vi är värre än ungarna...haha. Men man har inte roligare än man gör sig.

               

Jodå, Jack fick följa med till Värmland minsann. Han stod där ute i kylan och lyste upp tillvaron. Den lilla häxungen försvann och det enda som var kvar av henne var hennes hatt och cape. Hon kanske gick upp i rök...

          

                                 
Trött men lycklig... som alltid när jag har umgåtts med min underbara man och mina två roliga bröder. Alltid mysigt att få träffa min kära mor också, och andra nära och kära. Livet kunde ju vara mycket värre om man säger så... Tjingeling!

Har haft lite annat att göra just nu, så det har inte blivit några inlägg. Mycket händer och energierna vibrerar omkring mig. Det är nästan så att jag önskar att dygnet hade mer än 24 timmar.

Hur ser era dagar ut? Är det bara jobb och slit eller händer det något spännande och magiskt? Magin finns omkring oss hela tiden, det gäller bara att öppna sina sinnen och lyssna och känna. Så ta dig tid att känna av livet omkring dig, bara för en stund. Mirakel kan hända mitt framför ögonen på dig.

Ha en underbar söndag, då det är fars dag.

Grattis min underbara pappa, jag älskar dig, var du nu är nånstans...

Det händer mycket i mitt liv just nu. Personer som betytt mycket för mig har plötsligt försvunnit ur mitt liv. Saker och ting kommer upp till ytan och många känslor och tankar dyker upp. Människor tycker si, och andra människor tycker så. Jag står där mitt i mellan, som en slags insamlare. Varför har vissa människor så svårt att se saker och ting från olika håll. Jag försöker alltid att göra det, men blir på så viss den som står där mitt i mellan och som är så himla förstående hela tiden. Det är faktiskt riktigt jobbigt att vara så förstående för allt och alla. Att alltid försöka att se orsaker om varför vissa känner och tänker som de gör. Jag är en sån där som förlåter och förstår mina värsta fiender, om jag nu har några?. Någon som förstår vad jag menar? Med det sagt, så menar jag inte att jag är så himla bra och perfekt. För det är jag verkligen inte. Jag har många fel och brister som jag jobbar på.

                                                                                                Det tar tid att hitta dit man verkligen vill...



Mitt problem i det hela är att jag har så svårt att rycka på axlarna över det som händer. Utan jag suger åt mig av allas känslor så att i slutändan så är det jag som mår dåligt, över nånting som jag inte ens har medverkat i, förutom då att förstå och försöka förmedla mellan alla som varit inblandade. Önskar att jag ibland vore mera empatilös. Det kanske låter hemskt. Jag kan liksom inte stänga av min kropp, utan jag fortsätter att känna och tänka fast jag inte behöver det längre. Det liksom åker in i mig och stannar där, cirkulerar runt och runt och runt och runt. Det liksom flyter med blodet inom mig. Till slut så blir jag alldeles yr, för jag kan inte släppa ut det igen. Jag blir tokig på mig själv.

Och vad händer då till slut. Jo, jag får ångest. Har inte haft ångest på länge nu, men igår greppade den tag i min kropp igen. Och jag kände igen varningssignalerna på en gång. Oro i kroppen, värmesvallningar, ont i magen, olustig. Och hjärtat, det började ticka som ett startur. Jag började känna efter för mycket igen...

                                                                                       Viktigt att man vågar känna efter vad som är fel...


Tankar kommer, rädslan för att dö börjar att krypa inom mig. Varför sticker det så i armen, (hjärtinfarkt), varför har jag så ont i huvudet, (stroke). Varför kan jag inte svälja när jag äter, (kvävningsrisk). Kroppen skakar och hjärtat dunkar på. Sover knappt en blund i natt, vänder och vrider på mig, tittar på klockan. Hjärtat dunkar fortfarande och mitt inre darrar. Tusan! Jag kan inte jobba idag. Jag är inte trött, jag är inte pigg, jag är ingenting. Likgiltig. Tänk om jag kunde hålla kvar den här känslan, men utan att känna ångest. Då kanske livet skulle vara enklare att leva? Eller, jag vet inte...

Det är bara att inse sanningen. Jag har tappat bort mig själv igen. Men bara tillfälligt, för jag kommer inte låta det ske igen. Efter en veckas semester så är jag tröttare i min själ än jag varit på länge. Hur ironiskt är inte det...haha. Så jag blev alltså hemma idag för att helt enkelt varva ner. Kan man göra så? Alltså visa sin ångest såhär? Å andra sidan så hade jag nog inte varit en vidare bra pedagog idag. Jag får försöka att ta nya tag i morgon, även om det känns tungt. Som tur är så har man så underbara arbetskamrater så oftast så är det en fröjd att vara på jobbet.

Ni som inte vet, så har jag lidit av fruktansvärd dödsångest i några år, men har nu kommit ut ur den påhittade dödens grepp. Även om den kommer och hälsar på mig då och då. Men nu kan jag hantera den på ett annat sätt. Under ett års sjukskrivning med samtal, stöd från min inre Gudinna, mina nära och kära, så överlevde jag. Dett finns att läsa om detta i min bok som kom ut i september. Den heter "Frostmåne - Gränsen mellan liv och en påhittad död" och finns att beställa på Adlibris HÄÄÄR. Förresten tusen tack alla ni underbara som redan har beställt den. Hur skulle jag ha klarat detta utan er? Tack för att ni finns...

Ja, detta inlägget var ju livat värre...

Men även om det varit en tung och ledsam vecka så har faktist mycket annat hänt också. Roliga och positiva händelser som jag kommer att visa bilder och skriva om i nästa inlägg. Man får inte fastna i de negativa energierna.  

Nu bär det iväg till staden, med mina söta döttrar och min fina moster. Kan hända att det blir en liten sväng in till Buttericks.

Ha nu en underbar och magisk torsdag alla mina underbara vänner och läsare, så hörs vi senare...

Utav alla tusen läsare som jag har...haha, gick ni på den. I alla fall. Pumpabilder????

Fixade ni någon pumpa i år? Det gjorde i alla fall vi. Jag är väldigt nyfiken på hur er pumpa ser ut...eller om ni gjort eller ordnat någon annat fint Samhain/Halloween smyckning. Vore kul om ni kunde skicka det till mig på lilitha@live.se, så sätter jag in alla i ett inlägg. Så får vi se varandras mästerverk... Pumpan/rovan eller vad ni har använt måste få visa upp sig. Jag lägger upp alla bilderna i bloggen inom de närmsta dagarna. Hoppas att jag får mera än en bild nu...haha. Glöm inte att skriva era namn eller era bloggar när ni skickar in bilderna.

Det här är ingen tävling utan ett underbart tillfälle att kunna visa upp våra mästerverk för varandra...

Så kom igen nu...fram med kameran och fota och skicka in. Jag väntar...

                                                     

                                                         Här är min pumpa från förra året...

Helgen har varit underbar, även om den inneburit vissa tunga delar. Men ur smärtan föds kunskapen var det någon som sa någongång. Och det är väl ganska så sant.

Gudinnan stod bakom mig som en skugga, betraktade varenda steg, varenda ord som sades. Hon var tyst och sorgsen, och likt den tunna slöjan som var mellan världarna befann hon sig i smärta och kaos. Hon öppnade avgrunden och lät oss blicka ner i den för en stund. Det blev alldeles mörkt omkring oss. Vi fick kontakt med energierna från de som lämnat oss och sorg och smärta fyllde vårt rum. Sorg och smärta som snart byttes ut mot insikt och gemenskap. Avgrunden stängdes och ljuset kom tillbaka till oss igen. Skuggan bakom mig var borta, och jag förstod att även Gudinnor behöver vila.

...

Pumporna står ute på verandan och lyser och får mig att bli varm inombords. Lilla häxungen är nöjd, och frågar varje dag: Är det Halloween idag också? Så för att göra henne lycklig så kör vi halloween veckan ut. Jag har ju tagit semester denna veckan, så varje morgon så har vi tänt pumpalyktorna på frukostbordet. Hur mysigt är inte det.

Lilla häxungen ja, hon blev inte så ledsen över att ha missat själva pumpagörandet, hon blev bara så glad när hon såg dem där ute på verandan. Förresten igår hade vi några som ringde på dörren och skrek: BUS ELLER GODIS? Riktigt kul var det faktiskt. Var nog första gången det hände, sen tonårshäxan var ute med sina kompisar för några år sen. 

Seden att springa "bus eller godis" är faktiskt inte ett amerikanskt påhitt. Som hela grejen med halloween så kommer även detta från den irländska landsbygden. (Ni som läst tidigare inlägg hos mig vet vad det handlar om). På grund av alla fattigdom så tog man vara på all magi och skrock som fanns i halloweenseden. Man klädde ut sig till i hemska kostymer och knackade på dörren och tiggde mat i utbyte mot beskydd mot onda makter. Fick man ingen mat så spelade man människorna i det huset nåt elakt spratt. Vet att vår snåla granne en gång fick toapapper inlindad runt sin veranda...haha. Fast han tyckte nog inte att det var så kul. Så fy skäms på mig som skrattade åt det.

Vet att inte alla gillar detta, men jag för min del tycker att det är en liten krydda i den grå vardagen. Det är ju ändå bara en gång om året. Och lilla häxungen älskade det och tjoade av förjusning när det stod spöken och häxor utanför vår dörr. Halloween har ju numera på sätt och vis blivit barnens högtid, och vilket barn tycker inte om att klä ut sig och hänge sig till lite rollspel. Att få klä ut sig till läskiga monster, häxor, prinsessor, spöken och annat kul. Förresten vem gör inte det? Alla har vi väl ett litet barn inom oss... 

Och sjävklart ville även lilla häxungen klä ut sig lite. så här bjuder jag på några "läskiga" bilder på henne...

Läskig...
   

Ond...
  

Söt...
  

Busig...
  

Himmelsk...
  

Utslagen... Förbereder sig förmodligen för en ny dag med nya hyss...haha.