Alla Gudinnor är underbara, men visst är det så att man har vissa favoriter? Man har ju träffat många under åren som gått. Lilith var ju den första jag kom att möta, Gudinna eller demon. Och utan att jag visste det så kom hon att få en väldigt stor betydelse i mitt liv. 

Lilitha är alltså i min mening en liten mildare form av Lilith. Hon är den kvinnliga urkraften och representerar det vilda och det köttsliga, det vulgära och sexuella. Hon är stark och låter ingen sätta sig på henne, hon vågar och vill... ja, man kan ju lugnt säga att hon har sidor som jag önskar att jag hade lite mera utav. Hon tillhör natten och skuggorna, det mörka och jag har alltid känt en dragning till det. Det förbjudna och abstrakta.

En annan Gudinna som jag följt är Hekate, hon som härskar över nattens spöken, (Jag bara älskar spöken), hon som står för magi, måne, visdom och födelse. Hekate är en Gudinna med mycket kvinnokraft. Hon är alla häxors Gudinna och beskyddare. Hon är någon som jag ser upp till och känner tillhörighet med. Hon är mina tre ansikten under min häxfärd.

Sen så är det Hel, vår egen nordiska Gudinna, och som styr i underjorden eller i dödsriket som det oxå kallas. Där hon vårdade de döda och sände tillbaka dem till jordelivet. Hon som av de kristna fick ge namn åt helvetet. Hel är nog den Gudinnan som står mig närmast, och som jag ibland kan känna och ana som en skugga tätt bakom mig. 

Jag vet inte varför, men jag har alltid haft en dragning åt det mörka, döden och ångesten. Det blir som en slags motpol till den jag är, eller verkar vara. Att jag fascineras utav det som skrämmer mig och därför väljer att följa Gudinnor som leder och beskyddar mig genom den delen av livet som jag inte riktigt behärskar. Att jag levt med ständig dödsångest men ändå på samma gång fascineras av döden. Jag har ett väldigt intresse av döden, nästan onormalt stort intresse. Varför? Ja, det kanske har med tidigare liv att göra.

Sen kom ju Freja in som en stormvind i mitt liv. När jag återföddes ur mitt mörker och kravlade mig upp från underjorden så fanns hon där och tog emot mig och stöttade mig. Hon visade mig tillbaka till livet och kärleken. Hon, kärleken och fruktbarhetens Gudinna, visade mig vägen in till mitt sanna hjärta, mitt innersta hem.

Men visst är det väl så att under livets gång så förändras man och då även valet av att följa rätt Gudinna. Min blogg heter ju Lilitha, och det har nu även kommit att bli mitt häxnamn. Det har tagit sin tid men nu känner jag att jag har växt i namnet. Det var många år sen som jag kom i kontakt med Lilith, demonernas moder. Hon stod för allt det där som jag inte vågade stå för. Men kanske, eller jag tror att jag nu kommit henne närmare än jag någonsin vågat hoppas på.


Gudomligt mörker...

Gudinnan var med mig i kväll. Och med sitt gudomliga mörker greppade hon tag i min själ. Hon höll mig så hårt att jag tappade andan. Så hårt så att jag dog för en stund. Men jag blev återuppväckt. Och med nya ögon beskådade jag världen. Världen var förändrad och jag förstod att livstråden som spinner hade ändrat riktning och gett mig en ny väg att vandra.