Gränsen mellan liv och en påhittat död...
Boken skrev jag under min sjukdomstid då jag drabbades av panikångest som sen utvecklades till kraftig dödsångest. Då varje dag och natt var en evig kamp om att överleva. Jag var så rädd för att dö så att jag slutade att leva... Jag kände mig så ensam i detta, så ensam och rädd. Jag var sååå sjuk, fast det märktes inte. Utåt var jag nästan som vanligt, men mitt inre var fullkomligt kaotiskt. Mitt liv var ett enda stort mörker, och idag så förstår jag inte att jag faktiskt sitter här stark. Ja, jag är förvånad över att jag fortfarande lever...
Men så när jag var där längst in i mitt mörker så dök hon plötsligt upp. Smekande och viskande tätt invid min sida. Gudinnan omfamnade mig och visade mig vägen tillbaka till ljuset igen, och i allt mörker upptäckte jag livet igen. Ljuset kom tillbaka.
Boken kom att bli en del av min själs återhämtning.
Nu är det sista chansen att köpa min bok FROSTMÅNE till specialpris 100 kr (ord. 150 kr kr) + frakt 24 kr = totalt 124 kr. Kontakta mig här i bloggen, eller sök upp mig på facebook, om intresse finns.
Passar på att bjuda på ett litet utdrag ur min bok FROSTMÅNE:
Jag har hittat hem...
Nu har jag börjat lyssna på mitt inre, och det spelar inte längre någon roll vad andra tycker och tänker om det. Jag har öppnat mina sinnen och tror på det jag ser och känner numera. Jag tvivlar inte längre. Jag har hittat vägen hem.
Jag kom i kontakt med Hel, mörkrets och avgrundens gudinna. Hon kom in i mitt liv när jag behövde det som mest. Hon kom och konfronterade mig med mitt mörker. Hon provocerade, tröstade och stöttade mig. Vi umgicks flitigt en tid, och talade mycket om livets mysterier. Hon tog ner mig till underjorden och lät mig betrakta gränsen till dödsriket. Och hon fick mig att känna dödens kalla ansikte. Hon fick mig att inse att det inte var där jag hörde hemma.
Sen kom Hekate, häxornas Gudinna. Hon som är underjordens härskarinna men även dess ljus. Hon härskar över himlen, jorden och underjorden. Hon kan och vet allt om universums mysterier och hemligheter. Hon har suttit vid min sida och kramat och klappat mig i mina svåra stunder.
Tillsammans med jorden så har vi förenat oss med det döda, och med det som kommer att återfödas. Hon var en kärleksfull kraft som närade mitt hjärta. Jag kände plötsligt hoppet inom mig, och hon erbjöd mig ljuset, min egen återfödelse.
Jag 5 år...
Nästa vecka fyller min lilla häxunge 5 år. Kan inte låta bli att lägga upp ett kort på mig när jag är 5 år. Vilka minnen man får...underbara minnen då min pappa levde.
När jag var 5 år så bodde vi i Dalsland, i ett litet sammhälle som hette Fröskog. Där bodde vi ovanför ett Konsumlager. Min pappa körde Konsumbuss, och sålde varor till folk ute på landet. Jag var ofta med min pappa då. Satt där bredvid honom, utan säkerhetsbälte och babblade som vanligt.
Jag minns att vi hade en lanthandel där vi bodde, där Alna 160 år, jobbade. Hon bodde väl bakom själva lanthandeln med sin gubbe som var 170 år...haha. Så fanns där en brandbil i ett garage som jag aldrig såg rycka ut. Korna gick på bete utanför dörren och jag sprang barfota dagarna i ända. Det var tider det...
Måste säga att jag har haft en relativt bra uppväxt med många fina minnen.
Luras inte av mitt yttre...
Jag ha funderat mycket över olika saker i mitt liv. Många fantastiska händelser och möten har skett. En av mina drömmar blev sann i och med att jag fick en bok utgiven i förra året, FROTMÅNE. Jag har fått äran att få föreläsa om den på några ställen och det har varit sååå fantastiskt kul. Om det är någon som vill köpa min bok så är det bara att kontakta mig HÄÄÄR!
Har även träffat en underbar syster här där jag bor. Häxan Hias kan vi kalla henne. Kommer att berätta mera om henne och våra planer tillsammans i nästa inlägg.
Den senaste föreläsningen var på Jera Center som ligger i Naturens famn i Sorunda några mil utanför Stockholm. Där Lena Varga skapat ett vackert ställe med mycke värme och kärlek. Där fick jag tillfälle att åter igen få träffa underbara och kärleksfulla kvinnor, som gjorde denna kväll till en väldigt minnesfylld kväll. Tankar och frågor om min bok, tankar och funderingar över vårt magiska liv. Ja, det var en underbar och givande kväll. Besök gärna Lenas fina ställe och klicka på länken ovan.
Här är fina Lena Varga som driver Jera center. En otroligt varm och vacker kvinna som jag verkligen tycker om. Tack Lena, för att du finns!
Ja, just det. Jag var ju även med på Harmonimässan med min bok. Och även om jag inte sålde så många böcker så träffade jag både gamla och nya fina vänner. Och jag insåg även att min magkänsla fungerar alldeles utmärkt. Jag är väldigt öppen för stämningar omkring mig. Och när jag känner att nåt inte stämmer så blir mitt lynne aningen nervöst och förvirrat. Och jag upplevde både positiva och negativa energier när jag var där. Något som många kan ta som ett svagt tecken. Men så är det absolut inte! Den här helgen var lärorik på många sätt.
Jag vandrar kärleken och sanningens väg. Och bara för att jag uppsakattar och lyssnar på andra, så betyder inte det att jag inte har en egen vilja. Bara för att jag visar mina svaga sidor betyder inte det att jag är lätt att styra. Tvärtom!... Det betyder att jag hela tiden reflekterar och undersöker hur saker och ting fungerar omkring mig. Jag pejlar in sanningen i allt jag gör. Den som inte ser min styrka utan bara mina svagheter har missförstått mig som individ. Jag sitter stark. Luras inte av mitt yttre...
En dag i naturens famn...
Ja, efter det deprimerande inlägget innan, så tänker jag i dag bjuda på lite gladare toner...
Ur allt mitt elände så känner jag ändå hur min styrka växer. Lika fort som jag gräver ner mig, lika fort försöker jag att kravla mig upp igen. Så jag beslöt mig idag för att strunta i alla måsten och begav mig ut i min trädgård. Min lilla häxunge var förstås också med. När jag mår dåligt så tycker jag om att ha henne vid min sida, då hon gör att jag känner mig så levande. Hon blir på ett sätt ett naturligt flöde i vardagens magi.
Det först vi gjorde var att fortsätta med min lilla nyuppgrävda örtrabatt. Började att gräva upp den igår, men då det stormade vita myror ur jorden så sprang jag in och gömde mig. Men så fick jag reda på av en god vän, Cilla, att man kunde använda sig av mald nejlika för att få bort myrorna på ett fredligt sätt. Jag vill inte använda myrgift. Men nejlikedoft gillar de visst inte och har jag tur så drar de iväg till en annan liten jordplätt. Och jag kan ju berätta att jag fortfarande luktar nejlika om fingrarna.
Jag började med att så timjan som är min favorit, och sen tog jag vanlig gräslök. Bra att börja med tänker jag, å gott att ha i maten. Bredvid altaret har jag även en lavendel och salvia, men salvian verkar inte ta sig. Det blir väl att köpa sig en ny. Lilla häxungen ville ju också så, så då fixade jag några krukor som hon sådde i. Även där timjan och gräslök. Vi får se vad det blir i de tomma krukorna...
Efter det så småpysslade jag lite vid mitt ute-altare. Rensade bort lite ogräs runt det. Sen gick vi till våran skog och plockade lite vitsippor som vi lade på altarfiguren. Jag och min lilla häxunge satt länge där och småpratade och mös. Så kom jag på att jag ville göra ett pentagram att ha vid altaret. Så vi gick iväg oh letate efter material. Det blev pinnar från skogen och snäckor från havet. Sen så skapade jag ett pentagram.
Tänkte att pentagrammet skulle ge mig beskydd och välmående. Just nu är månen på väg att bli riktigt fulländad. Det kommer att bli en "supermåne" då den är lite större än vanligt. Just nu den 5 maj så är månen som närmast jorden. Så då är månens kraft extra stark. Så jag ber Gudinnan att lägga in lite extra mycket kraft i mitt pentagram då och ge mig det överflöd som jag förtjänar.
Kanske pentagrammet också hjälper granen utanför oss som grannarna vill hugga ner. Jag tror vi är de enda som inte vill fälla den. Men de andra tycker att den skymmer solen och är en fara då de är rädda för att den ska blåsa ner i över deras tomt/hus. Kommunen har varit här och bedömt den som "ingen fara". Men grannarna vill ändå ha bort den. Men inte vi! Vi ska ha möte om det i morgon, vi får se vad som händer. Det är vi mot grannarna...
Ja, när jag mår dåligt i själen så tycker jag det är väldigt befriande att vara ute i naturens famn. Fast jag är där alldeles för sällan. Kanske för att jag känner mig störd av alla grannarna. Man vet ju vad dem skulle tänka om de såg att jag låg där uppe i skogen...haha. Jag har en dröm att få flytta härifrån, till något mera "natur och mindre grannar ställe". Jag blundar hårt och önskar, önskar och önskar. Och så lite magi. Och jag brukar få som jag vill till sist...
Jag bestämde mig för att jag ville leva...
Jag vaknade härom natten av att jag inte kunde andas. Min rygg värkte, axeln värkte, tummen värkte, hjärtat värkte, ja hela min kropp värkte. Hela min själ skälvde och jag kände att just nu orkar jag inte vara med längre.
Jag gick upp och tog en tablett...och en tablett till. Nu skulle jag väl ändå kunna få sova i alla fall. Och visst somnade jag. Jag sov så att jag sov, så att jag aldrig ville vakna mera igen. Men livet omkring mig väckte mig och jag kände mig sååå otroligt trött. Var jag vaken eller drömde jag? Levde jag över huvudtaget?
Åter igen så minns jag tillbaka till tiden då jag mådde så dåligt, då helvetet fanns överallt i mina rum. På den tiden då jag existerade mellan liv och död. Jag levde, men kände mig som död. Det var tomt, grått och meningslöst. Tiden stod still och kylan greppade tag i min kropp. Ville jag leva, eller ville jag vara död?
Jag bestämde mig för att jag ville leva.
Men dagar och nätter är inte alltid så lätt att styra. Och mitt i all lycka och trygghet kommer ångesten och knackar på igen. Varför? Kanske för att jag glömmer bort att känna. Kanske för att jag inte lyssnar på rösten inom mig. Kanske för att jag är missanpassad i denna tid som råder...
Jag erkänner. Jag är ett vrak just nu. Men den som ser på mig kan inte se de kyliga andetagen runt omkring mig. Ingen hör mina inre rop, och ingen ser mina mörka skuggor. Livet går sin gilla gång. Fåglarna kvittrar och bilarna rullar. Solen går upp och solen går ner. Dagarna går och nätterna tvekar. Allt verkar som vanligt.
Jag vet inte om jag är svag eller om jag är stark. Svag för att jag inte står ut, eller stark för att jag faktiskt inser att det är så.
Gudinnan sätter mig på prov. Och jag känner hur hon håller mig hårt i sina armar. Så hårt så att jag knappt kan andas. Hon får mig att minnas hur det var i underjorden, hur det var att stå öga mot öga med döden. Ett minne som får mig att längta efter tiden tillsammans med henne. En tid med lugn och ro.
...
Ligger i min fullmånesäng och talar till Gudinnan. Hon lyssnar ömsint och tålmodigt. Med sitt vackra sken bländar hon mig fullkomligt. Inom mig växer hennes oändliga armar, och hon omfamnar mig kärleksfullt. Hon viskar nästan ljudlöst: "Känn mig och vårt ursprung . Lyssna på rösten du har inom dig. Som din Gudinna bär jag din längtan om att få komma hem till den stora modern igen. Där ska vi som sanna systrar uppleva en stund av oändligheten."
Gudinnan blundar, och i mitt inre ser jag hur hon bleknar, för att sedan försvinna helt. Jag tackar med hela mitt hjärta för Gudinnans närvaro. Min fullmånesäng har slocknat och det är alldeles mörkt omkring mig. Dags att försöka att sova, för i morgon kommer en ny dag.
Som en liten sol...
Som en liten sol i universums kärleksfulla famn
Känner mig så trött och sliten. Måste tänka, måste vila...
Beltane - Valborgsmässoafton
Ja, mycket har hänt i naturen sedan vi bjöd in våren och firade solens ankomst vid vårdagjämningen. Men fortfarande är det ett tag kvar till den riktiga grönskan har nått sin fulländning, även om knopparna är på väg att brista ut i sitt första vårskri...
Och idag är det Valborg... eller Beltane, beroende på hur man firar.
Jag gör som vanligt, jag drar det här lite kort å gott. Om det är någon som vill fördjupa sig så är det bara att googla vidare...
Seden att tända eldar på valborgsmässoafton är inte så gammal som man skulle kunna tro. Vid mitten av 1700-talet fanns den bara några delar i Sverige som ordnade upp brasor, och det var mera för att skrämma bort rovdjuren, häxor, spöken och troll. Man passade också på att dansa runt elden och ha lite roligt på samma gång. Sen kunde man tryggt släppa ut korna på bete. Förr i världen brukade man nämligen släppa ut korna på bete den 1 maj. Man kan även kalla det för "betessutsläppet" och numera kan man få gå och titta, eller uppleva, hur det är när korna gladligen dansar ut på ängarna.
Självklart så har eldar tänds tidigare i vår historia. Kontrollerad eld har enligt arkeologiska fynd funnits åtminstone i 790 000 år. För att inte tala om alla häxbål som brann under den mörka tiden under häxjakten. Eldar har alltid berört människan på ett eller annat sätt. Enligt den litterära och muntliga traditionen måste många onda varelser förgöras med eld. Därför blev bål vanliga inom häxprocesserna.
Elden har ofta fått symbolisera antingen rening eller förstörelse, och många religioner använde, och fortfarande gör, eld för offrande, vilket kan ha att göra med att röken stiger upp mot himlen. Elden står ju även för ondska och passion...
Vad står elden för i ditt liv?
Beltane var/är en av kelternas största årsfester och som markerar början av sommaren. Det är även en eldfest, som firas 30 april - 1 maj. Den var, eller är, en fruktbarhetsfest som innebar stora eldar och sexritualer. Det vet ju vi som har sett eller läst "Avalons dimmor".
Beltanefesterna är bland annat till för guden Belenus ära, Belenus var den keltiska solguden, eller guden över eld och ljus. Men även till Cernunnos, den behornade och vise, djurens konung och beskyddare. Cernunnos avbildas ofta med horn på huvudet, han är kronhjortsguden, och som förknippas med rikedom och fruktbarhet. Den mäktige kronhjorten som sägs bära solen mellan sina horn är hans djur.
Man kan även kalla Beltane för den stora kärleksfesten, då guden tränger in i gudinnan. Solen värmer jorden och gräset gror och livskraften bryter ut i färger, dofter och ljud. Fåglarna bygger bo av jordens gåvor. Pånyttfödelsen har skett å det är bara att börja njuta av den.
Denna kväll så är bålet renande. Man tänder bålet, dansar och slänger in saker som du vill bli befriad i från. Som gamla kärleksbrev, cigaretter, kraftlösa amuletter. Och om inte bålet är för stort så kan du hoppa över det för att även befria dig från gamla krämpor. Tänk på alla vackra gåvor som gudinnan fyller ditt liv, å du... håll i kjolen så att den inte tar eld...
Man kan även fira bröllopet mellan Frej och Freja, då solen förenar sig med jorden. Symboliken för den fysiska kärlekens urkraft. Glädjen av att älska och förenas. Att skapa nytt liv...
Man kan ha många olika ritualer vid Beltane, själv firar jag bara vanlig "Majbrasedag" i år. Jag kommer att umgås med familjen, grilla, skåla in våren ordentligt och avslutade det hela med att gå och titta på majbrasan, som nästan redan hade hunnit brunnit upp...haha.
Och visst kommer jag uppleva elden. Jag älskar nämligen elden. Den värmande känslan mot mitt ansikte, och doften av eld värmer min själ. Jag skulle kunna stå där bara å titta i flera timmar. Låta elden greppa tag i mig och svepa försiktigt runt min kropp. Känna magin av eldens renande effekt. Och visst tänker jag passa på att skänka en kärleksfull tanke till gudinnan, och tacka för allt det gudomliga som hon ger mig.
Så ha nu en trevlig Valborg, eller Beltane och gå inte för nära elden...
Här är en bild som jag spontant skapade för att hedra Gudinnan, Min alldeles egna lilla Eldgudinna...
SMS-inlägg
En av mina inre rädslor...
...
I dag stod jag öga mot öga mot döden. Jag var på skogskyrkogården och tände lyktor till de döda. vårens kyliga vindar smekte mitt varma ansikte och själarna flög vilsna omkring mig.
Med ett svep så drog hon med mig till ett ställe där jag aldrig varit förut. Det var Hel, och hon ville visa mig barnens gravplats på kyrkogården. Där fanns nallar, änglar, brandbilar, dockor, hjärtan och andra betydelsefulla saker. Vackert smyckade av bedrövade nära och kära vid de små änglarnas gravar, och mitt hjärta höll på att gå i tusen bitar.
Med sin mörka mantel så drog hon ner mig till underjorden. Allt blev mörkt, och jag dök rakt ner i de döda barnens rike, och jag hörde både sorg, smärta och vrede ovanför mig. Men där nere i djupet hörde jag skratt och joller, en slags gemenskap som jag inte kan förklara. En slags befriande flämtning från all smärta och sjukdom som funnits. Silvertrådar låg trassliga omkring mig, och jag kunde höra barnens viskande minnen från deras förväntan om att få återvända hem igen, där de befunnit sig innan de varit här på jorden.
Och mitt bland mina tårar så kändes döden mer levande än jag någonsin upplevt den förut. Jag såg den stora Modern med sina långa armar, och hur hon välkomnade barnen till hennes stora famn. Hur hennes hår ömt slingrades runt deras kroppar. Och jag minns hur jag själv legat där i den trygga famnen. Hur jag själv aldrig velat lämna tillvaron jag befann mig i.
Men med sorg i hjärtat måste hon släppa taget, och se på hur vi smärtsamt återföds till det nya livet. Ingen ser hennes stora tårar när vi tvingas lämna henne. Och när vi skriker ut all vår rädsla när vi möter den nya världen, så står kärleken där och glädjande tar emot oss. Minnet av den stora modern bleknar och livets silvertråd börjar spinna på igen.
Sorg, lycka, sorg lycka...
Jag känner mig alldeles naken, och min kropp skakar. Hel vänder bort sitt ansikte, men jag hinner ändå se hennes uråldriga ansikte. Jag förstår att hon är trött och måste vila. Men jag har förstått hennes budskap. Jag ställer mig på knä och tackar henne. Hon går emot mig och försvinner rakt in i min kropp. Jag skälver till och börjar hejdlöst att gråta.
Åter igen har Hel beträtt mitt mörker och blottat en inre rädsla hos mig. En rädsla som jag nog delar med många, och som skulle vara det värsta som skulle kunna hända oss. Rädslan över att förlora ett barn.
Jag darrar fortfarande...
Vägskäl...
Jag har kommit till ett vägskäl i livet. Vad vill jag med mitt liv, vilka mål har jag? Min transformation pågår fortfarande. Mycket som händer och mycket att ta in. Några avgörande val är nödvändigt att göra, och jag känner mig aningen förvirrad.
Vindarna blåser och energierna krockar, och jag hinner inte med allt jag vill. Min själ är trött och sliten och min kropp värker. Måste stanna till och reflektera...
Varav att mina inlägg här i bloggen blir tunnare framöver. Så jag tar nog en liiiiiten, liten bloggpaus för att reda ut mina drömmar och funderingar. Men jag finns på fb om det slulle vara nåt ni funderar över.
På nåt vis så känns det som att det är nu mitt inre liv börjar på riktigt. Vi får se vad som händer och sker. Allting har sin mening.
But I will be back...
Dödens väntrum...
Jag var så rädd för att dö så att jag slutade leva. Jag var så rädd för att dö så att jag utvecklade dödångest. Tänk, jag trodde jag var döende utan att vara allvarlig sjuk. Min hjärna lurade mig och min kropp rejält. Dagar och nätter blev till ett stort vakum, där jag ensam satt mitt i och inte kunde andas. Jag var min egen fånge.
Jag var min egen fånge i dödens väntrum. Där var det ensamt, mörkt och kallt. Vi ska ju alla dit, men för mig var det alldeles för tidigt att vara där just då.
Mitt i detta så kom hon som en mjuk smekning med sina manande viskningar. Hon drog mig tillbaka till ljuset,och balanserade mitt inre kaos. Gudinnan visade mig tillbaka till livet och döden bleknade...
Ja, döden bleknade, men bara tillfälligt. För som jag skrev högst upp så finns döden fortfarande omkring mig hela tiden. Fast numera på ett mera balanserat sätt. Jag drar till mig döden och fascineras av den. Och varför är jag så besatt av döden? Ja, jag vet inte det ännu, men det kan ha att göra med mina tidigare liv.
Kan ju berätta om en upplevelse jag hade för ett tag sen när jag gjorde en reggresion här hemma. Jag hade köpt en cd med "Väggledd Tidigare liv terapi", av en kvinna som heter Anna-Lena. Och på ett mjukt och behagligt sätt berättar hon sakligt hur man ska gå till väga. Det är bara att ligga där och slappna av och lyssna. Sen så tar hon med dig djupt in i ditt undermedvetna. Hon berättar att första tanken som kommer till dig är den rätta.
Min reggresion: Det första jag såg var en ensam väderkvarn i ett platt landskap. När jag sen tittade ner på mig själv såg jag ett par smutsiga träskor, beiga brallor och någon slags röd väst. Jag var pojke och var 22 år och levde på Gotland 1810 (tror jag). Tror jag var nån slags mjölnarson. Jag bodde i ett mörkt, men ändå hemtrevligt hus. Jag hade inga männsikor runt mig, förutom min farmor, hon var tandlös, hade sjal på huvudet och satt vid köksbordet och tittade på mig. Köksbordet var placerat vid ett fönster. Inga vänner fanns och jag var olyckligt kär i en flicka som svek mig. Jag kände mig ensam och tom. En eftermiddag går jag till en sjö och dränker mig. Jag känner hur jag går i vattnet och försvinner...
Ja, hmmm. Där fick man något att fundra på...
En av mina stora rädslor i livet är vatten och jag har alltid skojat å sagt att någongång i ett av mina tidigare liv har jag nog drunknat... Jag var bergis med på Titanic...haha. På grund av detta så har jag alltid varit livrädd att åka båt. Sen När Estonia förliste, fick jag verkligen vatten på min kvarn. Jag bestämde mig då för att aldrig åka båt på ett stort öppet hav. Jag fick svårt för att andas bara jag tänkte på det. Att inte få luft eller kvävas är en av mina stora rädslor här i livet. Och det är där kanske min dödsångest kommer in i bilden?
Något annat som jag är rädd för men som ändå intresserar mig är självmord, å då speciellt när yngre väljer den vägen. Jag är inte bara intresserad, utan snarare lite besatt av det. Hur många minnessidor och minnesvideos har jag inte läst och sett i mina dar, fast jag själv aldrig blivit drabbad. Jag har upplevt sorg, gråtit och känt med de anhöriga fast jag inte har behövt det. Ibland har det nästan känts tvångsmässigt. Ja, detta är lite svårt att förklara, utan att det kanske verkar som jag är lite morbid. Det är inte så att jag sitter och gottar mig i det. Nej, det ärnågot annat, och kanske för att jag själv är så rädd för att bli drabbad så jag söker min förståelse där min rädsla finns. Kanske där min kontakt med döden finns.
Kanske det är något ännu djupare som jag inte riktigt kan förstå än, men jag har börjat att få mina aningar om. Kanske det är de som är döda som söker upp mig. Kanske de vill förmedla sin sorg. Sorgen över att behövt lämna detta livet så plötsligt, för att det kom en dag som var mycket svårare än de andra...
Faktum är att i Sverige är självmord den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar mellan 15 -24 år. Det här är något som berör mig väldigt mycket. Men det är en annan sida av mitt liv. Kanske jag skriver något om detta vid ett senare tillfälle. Och om ni är intresserade av det vill säga.
Oj, här blev det tungt i slutet. Men som sagt var, ibland måste man ner i mörkret och rota lite. Fick nästan lite ont i huvudet av det här. Trött. Känner att jag måste stanna här. Tänka, reflektera...
Möte med mörkrets Gudinnor...
Att se sanningen i vitögat kan vara väldigt skrämmande, men i bland så är det livsnödvändigt.
När jag har stött på Gudinnan så har hon talat direkt till mig, och jag har liksom struntat i vad som står i böcker och skrift. Böcker är ett bra kompliment och ger många bra råd och tips, men det är inte alltid min sanning. Då min sanning bara kan finnas inom mig själv. Blev det flummigt nu. Detta är svårt att sitta och skriva om, utan man skulle behöva sitta och prata med varandra "in real".
Det är lite om detta som jag skrivit om i min bok "FROSTMÅNE". Där jag berättar lite om hur JAG träffade på Gudinnan, och inte hur andra ville att jag ska göra det. Detta var det största problemet för mig när jag startade min så kallade "häxkarriär", att det var så många som skulle tycka och bestämma över hur det skulle vara och kännas. Allt skulle vara så komplicerat och hemligt. Men se, det upptäckte jag så småningom att det inte alls behöver vara så. Man måste försöka att hitta sin egen väg och sin egen inre sanning. Så har det i alla fall varit för mig.
Hekate kom till mig och vi bråkade med varandra, och mitt inre skrek förtvivlat på henne innan jag förstod innebörden av hennes manande ord.
Detsamma gäller ju med Hel, då det var någon som tyckte det var konstigt att jag hade en sån innerlig kontakt med henne. Men även Hel lärde mig mycket. Om man nu ska beträda mörkret, som jag var tvungen att göra, så är det väl inte konstigt att man möter på Gudinnor som vet vad mörkret innebär. Jag var tvungen att stå öga mot öga mot underjorden och döden, för att förstå att det inte var där jag hörde hemma. Och så förde de mig tillbaka mot ljuset igen. Men det har inte alltid varit enkelt att umgås med dem. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?
Men jag kommer alltid att ha en fot i mörkret och en i ljuset. Det är så jag är och funkar. Jag skulle inte kunna leva om jag inte hade döden vid min sida. Men det är jag det. Vill även påpeka att jag inte går mörkrets väg, eller håller på med "svart magi". Jag försöker att se kärleken i allt. Även i Hekate och Hels handlingar. ♥
Ny design...
Sådär, nu har min fina dotter, bilden ovan, fixat ny design på min blogg. Visst blev det fint? Sådär mörkt och magiskt som jag gillar.
Med nya designen vill jag visa att jag tacksamt och ödmjukt bugar mig för det som kommer i min väg.
Ps, du som är här inne från fb och vill ha din tolkning, gå tillbaka och "gilla" så att jag lätt kan sända tolkningen till dig.
Drömmar, möten och kontakter...
I går var det ju påskafton, Och jag måste säga att det blev en helt underbar dag. Med min familj runt omkring mig så känner jag mig verkligen hel, som den stora modern. Man ger, man tar och man får... helt i kärlekens magiska mening.
Mina vackra söner var förstås här och jag mår alltid så himla bra när dem är här. De ger mig verkligen kraft och inspiration. Detsamma gäller förstås mina ljuvliga döttrar.
När jag sitter här och skriver så känner jag just nu hur någon smeker mig i håret. En varm spridande kärleksfull känsla bak på huvudet. Vem det är? Ja, förmodligen min döda pappa då han värnade starkt om familjebanden. Pappa brukar komma och hälsa på lite då och då.
...
Jag är inne i en period då mycket händer omkring mig och jag drömmer väldigt mycket. Konstiga men väl talande drömmar.
En dröm som jag hade handlade om olika skeden i mitt liv. Det var jag men ändå inte jag. Bilder från livet som bläddrades snabbt förbi som om min sista stund var kommen. Och här om dagen så drömde jag att massor av människor glatt kom fram till mig och hälsade på mig, som att jag hälsades välkommen till något, eller som att jag kom skulle försvinna iväg...
Dessa drömmar skämmer mig lite... Tänk om det är så att jag är sjuk, alltså dödligt sjuk, och att livet håller på och säger hejdå. Dramatiskt värre, jag vet. Att de som kom fram och hälsade på mig är döda själar som hälsar mig välkommen. Eller så är det nånting inom mig som håller på att försvinna och som behöver rensas ut.
Eller är det kanske så att jag var i dödens gränsland och hälsade på. Att en port har öppnats och nu är det dags att jag tar itu med den. Döden har ju alltid stått mig nära som ni vet. Nu kanske jag är på väg att få svar på många av mina frågor och funderingar. Mina mörkare sidor är kanske på väg att blandas med mina ljusare sidor. Att jag även måste ta vara på mina sämre sidor och göra något kreativt av dem för att komma vidare.
En annan dröm som jag kände talade direkt till mig, var att jag tillsammans med en annan kvinna som jag nyss lärt känna, Elisabeth M. Flygar, och vi hyrde ett slags sjöhus. Huset hade 2 våniningar, där man kunde se upp på den övre våningn när man stod i det undre våningen. Utanför huset sken solen på en varm och fin brygga. Har en känsla att det fanns halm i huset, varför vet jag inte. Vi skulle ha nån slags andlig verksamhet tillsammans i huset.
Gudinnan är med mig och när jag satt vid mitt altare så visade hon mig en trekant/triangel hela tiden. Har inte riktigt fått hum om vad det betyder än. Men det är väl något som kommer. Kanske det står för nån slags kommunikation oss emellan. Eller ett samarbete som är på väg in i mitt liv och som har med Gudinnan att göra. Trekantan/triangeln kanske står för treenligheten. Detta är något jag måste googla på , för bilden av trekanten/triangel var så klar.
Dessutom så har jag haft den stora äran att få möta många nya fina och kärleksfulla människor under den senaste tiden. Mycket tack vare min bok "FROSTMÅNE".
Och förra helgen så stod jag ju på Harmoni-mässan med boken. Och även om jag inte sålde så många böcker så upptäckte jag något mycket viktigare. Möten och kontakter. Vilka fantastiska människor jag mötte och som fått en ny plats i mitt liv. Kärlek... Tack för att du lett dem till mig goda Gudinna. ♥
Jag lade även en liten tarot-stjärna på min närmaste framtid, och fick då 6 stavar i nuläget och som sen utvecklar sig till Dam i svärd. Allt har nog sin mening i alla fall...
Attraktionslagen. Du drar till dig människor som står på din egen kunskapsnivå och som har dina egna egenskaper. Om du tycker att alla människor i din omgivning står på ett lägre plan, är en samling nötter etc., beror det på att du drar till dig dem genom ditt eget sätt att vara. Din egen attityd och dina egna beteenden speglar ditt inre liv. Du skickar alltid ut signaler vem du är. Vi skall inte skylla på andra. Vi är inga offer. Vi har inga fel människor omkring oss. Vi omger oss alltid med rätt personer. De speglar alla det vi behöver bli mer medvetna om. Lika attraherar lika. När du börjar älska dig själv mer och behandla dig själv bättre, drar du till dig mer kärleksfulla människor som också älskar dig mer och behandlar dig bättre, på det viset som du själv nu gör. När din attityd till dig själv blir trevligare, blir andras detsamma. Allt som är negativt är fött ur ett enda stort begrepp och det är rädsla. Det du är rädd för, drar du till oavsett om du är medveten om denna rädsla eller ej. Om du är negativ upplever du negativiteter. Om du är kärleksfull drar du till och upplever kärlek. Om du vill harmoni omkring dig, se till att du själv är i harmoni så kommer det till dig. – Källa: spiritwarrior.se
Påsken...
Jag skriver inte detta för att provocera fram någon diskussion om hur påsken blivit en tradition. Jag vet att många som läser min blogg har sin tro. Dela gärna med er i så fall. Kul med olika vinklingar.
Men för att förena lite nytta med nöje, så tänkte jag här gå igenom dagarna nu i påsk, så att det blir lite ordning å reda på dagarna. Men i all enkelhet. Vill du fördjupa dig mera om "påskdagarna" får du googla själv... Och faktum är väl att påsken är väl en av de stora högtiderna inom kristendomen, i och med Jesus korsfästelse.
Inom wicca har vi ju Ostara, men är ju vårdagsjämningen, och den infinner sig alltid runt 20-21 mars, medans påsken är rullande i en 4 veckors tid, eller nåt. Det har med månen att göra. Men ibland så infinner sig båda högtiderna samtidigt, och var å en tradition firas på sitt sätt. Valet är fritt. Jag för min del firar båda, fast på mitt vis...
För även om jag inte är kristen på det sättet, så firar jag påsk ändå... fast på mitt sätt. Jag bara älskar alla ljusa färger, ägg, sill, gräddfil och allt som hör påsken till. Gärna en liten påsksnaps också. Och då kan man ju fixa ihop en liten egen "häxsnaps" om man vill...
Man skulle ju kunna skriva hur mycket som helst om alla olika sätt och traditioner som påsken innebär. Men jag tar det jag är intresserad av och tycker är roligt att skriva om. Känner även att jag inte vill ösa på hur mycket text heller. Utan lite smått å gott, som ett bord med påskmat...
Skärtorsdag: Det var den här dagen som Jesus höll den sista måltiden för sina Lärjungar, då Judas senare förådde honom. Därifrån kommer ju den berömda tavlan "Nattvarden". Namnet skärtorsdag kommer i från verbet skära, och betyder ungefär att rena. Skärtorsdagen var alltså en reningsdag. Har läst någonstans att det bland annat kommer ifrån att Jesus tvättade lärjungarnas fötter innan sista måltiden. Men det finns nog flera anledningar.
Den berömda tavlan "Nattvarden" målad av Leonardo Da Vinci
Skärtorsdagen anses oxå vara den dag då häxorna flög till Blåkulla för att "tjosa" runt med Hin Håle, Satan, själv. Och hur det gick till vill jag inte berätta här... Det var i alla fall ingen plats för Heliga Birgitta om man säger så. Hur nu hon kom med in i bilden...haha. Och det är härifrån traditionen om "påskkärringarna" plötsligt dyker upp. De står utanför dörren och slänger in ett påskbrev...å förväntar sig lite godis som tack. Vissa "påskkärringar" dyker inte upp förrän på påskafton. Men det kommer vi till senare.
Långfredag: Långfredagen kom att bli den stora sorgens dag, Jesus lidande, när han hängde på korset. Denna dag var länge en dag då hela samhället stod still. Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var affärer, restauranger och danslokaler därför stängda. Detta gjorde att samhället blev tyst och stilla... å vi barn hatade denna lååånga och trååååkiga dag...
Påskriset symboliserar Jesus smärta. Påskriset, eller fastlagsris som det oxå heter, är en gammal sed från 1600-talet som innebar att man risade varandra, det vill säga att husfadern piskade familjemedlemmarna med riset på Långfredagens morgon. Det skulle vara en symbolisk påminnelse om Jesu lidande. Risningen har även påståtts vara livsbefrämjande och lyckobringande. Ni minns väl Hans "smiskfilmer"Scheike? Varför tar jag upp honom här?Ja, ibland så kommer man in på så mycket dumt...
Men som tur är så förändras saker och ting och någon kom på idén med att pryda riset med fjädrar i olika vackra färger istället. Tack för det.
Påskriset är väl julens svar på julgran...
Påskafton: Nu firas fastans sista dag. Och eftersom inte man fick äta, men att hönorna fortsatte att värpa ägg, så blev det ju mycke ägg att ta hand om nu. I Sverige förknippas ofta påskafton med påskägg fyllt med godis och påskmat. I delar av landet tänds även påskeldar, för att skrämma bort häxor och andra onda varelser. Ägget symboliserar även Jesus uppståndelse, och liksom kycklingen bryter ut ur äggets skal uppstår Jesus ur sin grav. Liksom ägget symboliserar fruktbarheten inom wicca.
Och i vissa delar av Sverige är det nu "påskkärringarna" dyker upp utanför dörren igen med sina påskbrev. Vet att detta sker i Värmland och i Närkes län i alla fall. Å detta beror på att det är nu alla häxorna kommer hem, nöjda, från Blåkulla.
Påskdagen: Nu händer det grejer. Jesus uppstår från de döda. Å påskdagen är igentligen den stora högtidsdagen. Traditionellt så talar världens kyrkliga ledare till de kristna församlingarna på påskdagen, då påskafton varit gudstjänstfri. Nu har även häxorna kommit tillbaka hem igen. Så lås dörrarna...
Annandag påsk: För mig är denna dagen då jag bara vill ligga i soffan och slicka mina sår. Trött på påskmat och fixar hem hämtpizza och äter framför tv:n. Inom kristendomen är denna dag en dag att fortsätta att fira Jesus uppståndelse. Ingenting annat att notera...
Ja, hur det än var med dagarna under påsken så var häxorna speciellt farliga under denna tiden. Man var tvungen att gömma alla redskap som kunde användas till blåkullefärden. Man var tvungen att se till så att alla dörrar och spjäll var stängda...annars gick ingen säker. Man målade kors i tjära på dörrar till fähusen, eller direkt på djuren, så att ingen häxa kunde använda sig av dem till häxritten.
...
Inom wicca så symboliserar ägget fruktbarheten, ju flera ägg man äter ju mera fruktsam blir kvinnan och mannen blir mera potent. Så hur mycke ägg ni väljer att äta är upp till er... själv har jag barn så det räcker så jag håller mig till några få ägg...hihi.
Ägget symboliserar oxå vårens ljus. Att krossa äggets skal är som att uppleva vårens ljus tränga in i själens djupare delar. Att krossa ägg och tillbe våren, är ett bra sätt att kunna ta emot energi, glädje och kreativitet.
Har ägnat en stund till Gudinnan, och smyckat mitt altare för att hedra å hylla henne... Kan tyckas att kycklingar har mera med Påsken att göra än med gudinnan... Men jag har gjort en sammanslagning. 5 små söta kycklingar. En för jord, en för eld, en för luft, en för vatten, och till sist en för anden, (jaget, själen), ja, ni fattar.
Kycklingarna symboliserar även våren, och den ljusa tiden vi har framför oss. Jag har smyckat Freja med en liten påsklilja, för att hylla fruktbarheten omkring oss. För att göra oss medvetna om självdistans och medvetenhet.
Ett gult ljus för att symbolisera kreativiteten och den mentala styrkan, vilket jag känner att jag behöver i mitt liv just nu...för alltid.
I dag är det påskafton och många påskbord kommer vackert att bli uppdukade. Och hur man än väljer att fira denna vårens högtid, så brukar en och annan dryck oftast intas. Så för att hedra alla häxor, dessa starka och förföljda kvinor, tänker jag bjuda på en liten "snapsvisa" som kan sjungas.
Påskhäxeri
(mel: Flickan i Havanna)
Påsk betyder häxeri
Och i handen håller vi
Magisk brygd som inom kort
Snabbt ska trollas bort
Hokus, pokus mystikums
Abrakadabra, fummelfjums
Häxebrygd i halsen rinn
Simsalabim, försvinn!
Ha nu en trevlig påsk med mycke ägg och kärlek.
